Vi är inte världsmästare i allt. Eller varför tror vi att andra skall intressera sig för pseudorecensioner?

Jag blir så lack! Vem inbillar människor att om de har gjort ett restaurant besök, druckit ett vin eller en öl, att vi har ett ohämmat intresse för att läsa ”den vanlige konsumentens” utlåtande?

Jag är ledsen, men nu har det gått för långt med dessa rating-appar och utlåtande forum. Innan jag presenterar själva problemet så är det väldigt intressant att ställa sig frågan med vilken bakgrund levereras ett utlåtande? Vad gäller dryckes-appar är det roligt att konstatera att desto senare på kvällen desto fler drycker och högre poäng! Vad gäller Tripadvisor, google+ med flera blir det nästan löjligt om man läser igenom omdömena noggrant. Klagomål på trivialiteter ges sådan tyngd och lågt betyg att verksamheten borde stängas. Eller verksamheten rosas till himmelens höjder av lokala fan-klubben. Som exemplet med landsortskrogen som fått en recension med högsta betyg av grannen i byn!

Gemensamt med alla dessa utlåtanden är att de är skrivna av ”vanliga” människor (Eller kontrakterade att skriva som ”vanliga människor” för att ge höga betyg/omdömen.) som generellt inte har större leverage än ”livslång erfarenhet” i ämnet. Det mesta du får ut av att läsa deras tyckande är att du får veta hur trevlig eller otrevlig  upplevelsen var. Vad vi däremot inte har en susning om är varför och hur personen har kommit fram till sin slutsats.

Nyligen bevisades det hur tydligt ”den vanliga” människan rent ut sagt ljuger, bara för att verka initierad/kunnig. Då man på Tripadvisor lade upp ett fake-krog konto, med matbilder gjorda av rakskum och en telefonsvarare som meddelade att inga bokningar kunde tas emot då de var fullbokade. Detta hindrade dock inte ”den vanliga” människan att fylla på med djuplodade och initierade recensioner över besöket!!!

Problemet med dessa ”vanliga tyckare” är att de tillmäts så långt mycket mer än deras kompetens (som i bästa fall är grundläggande) kan ge. Effekterna är så långt mycket större än vad ”den vanlige” förstår! Ett bryggeri kan behöva lägga ned på grund av tyckanden som fått betydligt större spridning än vad de har substans till. Anställda på restauranger hängs ut och får personliga omdömen för att någon blivit ”kränkt” av att Cappucinoskummet glidit över kanten ned på tallriken och enligt bifogat foto! lyckats lägga sig under och lyfta skeden!

Beviset för min tes om att det är pseudorecensioner som inte borde ha något inflytande över huvud taget är om vi läser Systembolaget statistik över de 20 mest sålda champagnerna över jul och nyår. Där det endast är i min mening (-Jag har på fötterna i detta ämne, tro mig!) sex (6) stycken som är intressanta att servera. ”Den vanliga” människan frossar uppenbarligen i ovetandets träsk och låter uppenbarligen prislappen styra. Exakt samma gäller de tio mest sålda ölen (läs min gamla blogg) där ingen öl är direkt serveringsbar, men en och annan kan inmundigas under direkt dödshot!

Appen Vivino måste vara bland det djävligaste, där människor sitter på krogen och fotograferar etiketten för att se vad retailpriset är och vilken rating vinet har! Restauranten skall då motivera sitt påslag och förklara varför man valt ett vin med den poängen! Detta då sanningen är att vinmarknaden är en av de mest genomlysta och konkurrentutsatta marknaderna. Jag kommer krossa många semester illusioner nu: Men jag är ledsen, du kan inte fynda pris/kvalitet på din semester. det där fantastiska vinet i den lilla byn som trampats av de lokala skolbarnen och som kostar som en liter mjölk hemma i Sverige. Det är inget fynd! Vore det sååå faantastiskt! Så skulle vinet ha upptäckts för länge sedan och efterfrågan tryckt upp priset. När det kommer till mat och dryck sätts priserna internationellt och då får du vad du betalar för. Vittryffel kostar ca SEK 250.000/kg Äter du då en tryffel pasta med svamp i, för €10 så är det inte vit tryffel utan smaken kommer från tryffel olja! Samma sak med vin, Chateau Auson 2006 klockar in på € 450. Betalar du då 90 kronor (€9) för ett glas så är det inte en tungviktare Bordeaux i glaset!

Det kan ju omöjligen vara så att ”den vanliga” människan besitter en hemlig kompetens som bara kommer fram bakom tangentbordet, medan hen i det dagliga livet springer och handlar mediokra produkter för att inte skylta sin väl gömda begåvning.

Vi måste sluta att tillmäta rating-sidor och -appar någon som helst vikt, då kollektivet bevisar att de besitter en grundlös kompetens. Skall du läsa recensioner och på förhand få reda på karaktären/kvaliteten eller upplevelsen så blir det att läsa bloggar och inlägg från fackpersoner och riktiga nördar som brinner för ämnet! Där kan du ta del av ”sanningen”, då dessa personer besitter en sakkunskap som få orkar och hinner förvärva. En upprättelse till alla ämnesnördar som verkligen kan bidra och upplysa oss ”vanliga” människor.

God jul!

 

 

 

The song remains the same…….

På senvåren samlade jag alla i Sverige tillgängliga Trappisteröl för att prova mig igenom det mytomspunna. Några av dem har redan förekommit i tidigare inlägg, men jag ville slå ihop och redovisa en kvalitativ provning. Det jag tidigare skrivit gäller fortfarande och känner att det blir överflödigt att redovisa provningen.

Under våren har jag engagerats i ett nytt bolag som handlar främst med olika hantverksöl och därför har bloggandet och fredagsmyset uteblivit. Jag kan inte längre skriva om öl då jag antingen skulle rekommendera min egen produkt eller produkter från mina kolleger i branschen. I det ena fallet blir det pinsamt objektiv och i det andra skulle jag hjälpa de som jobbar om samma marknadsandelar. Därför har jag beslutat att Fredagsmys och öl rekommendationer får ligga på is ett tag.

Önskar ni fortsätta läsa om öl så rekommenderar jag bloggarna Karlströms Malt, portersteken, ofiltrerat och skrubbe.com. Det ger så mycket mer att följa dessa ölentusiaster än att leta i någon app.

Dessa appar som finns har ett alldeles för stort inflytande! På den gamla goda tiden då det fanns dryckesskribenter i våra dagstidningar, valde man att följa en skribent som motsvarade sin egen smakprofil. Kronstam gillade (över)moget vin, Per Bill har sällan skådat träffsäkra beskrivningar, Gunilla Hultgren Karell är vinboxarnas okrönta drottning osv. Vad alla de har gemensamt är att de är sjukt duktiga inom sitt område.

En App som du laddat ned i din telefon har omdömen som baseras på ofattbart många konsumenter med minst sagt grumlig fack kunskap! Det är lite som en miljon flugor på gödselstacken inte kan ha fel vad gäller smak. Följer du appens rating av en öl så kommer du att missa väldigt många bra och goda öl som finns där ute.

Midsommar firandet står bakom knuten och jag rekommenderar er att hoppa över maskinlagern till sillbuffén, tag istället fram en lite mörkare öl som gifter sig med kavringen och sillen!

Tack för den tid ni tagit Er att följa BeerBro’Blog det har varit riktigt kul och hoppas att Ni som följer mig hittar någon annan blog som ger er inspiration och nya ideer.

Ha en skön sommar!/BBB

Deus! Mon Dieu..

Förra året bloggade jag om Brouwerij Bosteel’s Kwak och Tripel Karmelit. Det tidigare i generationer familjeägda bryggeriet har sedan hösten 2016 förvärvats av öldraken InBev och ingår numera i världens största ölproducent.

Bosteel ligger i förkant när det storytelling och vårdar sina tre öl ömt. Deus som är det senaste ölet, vill man placera som det belgiska ölets motsvarighet till Champagne. Man valde korn och vete från Champagne Ardenne, jästen är champagnejäst och flaskfermenteringen av ölet sker djup nere i kalkkällarna i Champagne.

Jämfört med Duvel som marknadsför sig som ”The champagne of beer”, med sina tusen små täta bubblor. Deus är i mina ögon kanske ett steg närmare Champagne (Varför man nu vill efterspegla ett vin då man är ölbryggare?). Då jag hällde upp ölet förmedlade onekligen den täta och generösa hatten en lyxig känsla. Doften är rik generös med toner av aprikos och gås lever. Smaken är komplex och rik och associationen till en vällagrad blanc de blanc från Mesnil är nära. Min tjeckiske kamrat som fått pilsner med modersmjölken var föga imponerad och tyckte det smakade vin. Själv upplever jag inga vinösa toner. Men ölet presenterar ett smakmässigt fyrverkeri på tungan! Den generösa sötman är väl integrerad i de exotiska frukterna och jag hade vald detta som aperitif varje dag framför Prosecco, då frukten smakar färsk istället för konserverad som i fallet med Prosecco. Picklat tilltugg borde sitta som en keps. Betyg 3/5 med medel hinkabilitet.

Jag hade sparat detta öl till ett väl valt tillfälle och tror att jag hade tur att knäcka den på topp! Även om flaskorna är årgångsbetecknade så tror jag inte på att det är någon långliggare, utan skall nog hitta sitt tillfälle inom 5-8 år. Men det är absolut värt att prova innan InBev’s inflytande på produktionen slår igenom.

Enchanté, Salut!

Glutenfritt Fredagsmys V11, SB.#1500

Födoämnesallergier och intoleranser är förknippat med något ganska omständigt för både den drabbade och människor i dennes närhet. Dessutom är skalan på effekten av att utsättas för ämnet allt ifrån lätt obehag till död. Födoämnes intoleranser och allergier tilltar och antalet drabbade har blivit så stort att de faktiskt utgör en attraktiv konsumentgrupp. Den gruppen är så stor att forskning lönar sig och produktutveckling sker stadigt. För 20 år sedan kunde man verkligen se det som ett ”straff” eller tydlig begränsning med en födoämneskänslighet. Idag är alternativen många och ersättningsprodukterna är som oftast inte ”ersättning” utan en egen produkt, med anpassade egenskaper. Ser Ni skillnaden?

Sedan den första mars har vi begåvats med en riktigt god matöl i ordinarie sortiment. Jag skall erkänna att det inte var första ölet jag provade till denna veckas Fredagsmys, tyvärr höll de andra inte måttet och det var med en stor portion vemod som jag hällde upp det här ölet. Jag misstänkte att det skulle vara ännu ett glutenfritt öl med fishy doft och smak om ens någon. Som alltid är det ett leende som sprids och lockar fram skrattgroparna då det är något helt annat i glaset än jag var inställd på.

Grain d’Orge är ett riktigt välgjort och välsmakande franskt öl som lätt kan gå som en introduktion till den belgiska smakprofilen. Ett fint tätt skum fyller glaset med en komplex och generös doft av frukt och kryddor. Smaken är generös rund och balanserad. Den kryddiga tonen i doften förstärks och utvecklas så du känner tydliga inslag av nejlika, kanel och koriander. Detta till trots är det inte ett tungt och mättat öl utan håller en mediumhög hinkabilitet, överbetygade 3/5 och ett givet öl till vällagade kötträtter, tapas och lite hårdost.

Att ölet är glutenfritt trots att det är bryggt på korn och vete är bara att applådera! Hoppas de som lider av celiaki hinner hitta ölet innan vi andra har tömt hyllorna. jag hoppas verkligen att ölet kommer klara att hålla sin plats i sortimentet då det är ett riktigt öl och inte en ”allergianpassning”!

”C”-Time! Uppgradera din AW

Fredag eftermiddag,vännerna på plats och veckan skall obduceras inför helgen, eller middagssällskapet har precis presenterats, eller ljusen är tända och middagspreppen är färdig!

Aldrig sitter en coctail så rätt som introduktion till en fantastiskt trevlig stund. Cocktail’s är stilfullt elegant och gott! Det friskar upp hungern, rundar av stresstoppen och stillar blodsockret. En cocktail skall vara kall, komplex och lite eldig. Min god vän ”J” har alltid stilfullt ordnat sig en mis en place för en kyld Dry Martini när vi ses. Oavsett vad som sker sedan har cocktailen gjort ett grundligt jobb för en fortsatt trevlig stund.

För drygt ett år sedan, av en ren slump, läste jag ett cocktailrecept på en coctail som heter  Paper Plane och satte många av Oslo’s bartender på prov för att hitta vem/var de kunde servera den bästa varianten. Vinnare blev tveklöst den som görs på No.19.

I somras då det var slut på Amaro Nonino provade jag med att ersätta det med Hendrick’s Slow Gin. Då jag redan förändrade originalreceptet bytte jag ut citronen mot lime och vips har en ultimat coctail fötts! Slow ginens djupa örtighet och limetorrhetens fräschör tillför både komplexitet och skapar hunger! Friskheten är förförisk och bäddar upp för en fantastisk fortsättning. Då min variant skiljer sig från originalet får den inte heta Paper Plane så den har fått arbetsnamnet ”Tidfält” efter min kollega, och mångåriga sommelieren på Bjertorpsslott. Prova båda och återkom gärna med feedback!

Paper Plane: Lika delar citronjuice, Aperol, Amaro Nonin, Makers Mark

Tidfält: Lika delar Limejuice, Aperol, Haymans’s Slow Gin, Makers Mark

Garnering: Vikt pappersplan;) Glastyp: Coupe Marie Antoinette

Trevlig Helg

Friskt Fredagsmys V.10, SB#1622

Är det något jag lärt mig, är det att det finns inte något speciellt ”grabbigt” eller ”girly”, när det kommer till smak. Snarare verkar utfallet mest handla om hur mycket bias som vi sitter på inför att vi provar något nytt. Syrlig öl är just en sådan dryck som faller på personernas förutfattade meningar. Doften avviker och smakbilden är direkt annorlunda och blir plötsligt krävande i jämförelse med en maskinlager eller en smått söt insmickrande engelsk ale.

I sommeliervärlden springer vi benen av oss för att prova vita syrabomber, där guden Marcel Deiss’s, Saint Hippolyte tronar med ett vin som är så torrt att det blir runor i emaljen på tänderna. I det fallet är det helt OK, men när vi kommer till öl verkar det betydligt svårare att nå acceptans?

Fredagsmys V4 presenterade jag en lambic som har körsbärsbas, 3 Fonteinen är en Geuze (suröl) som fatlagrats efter sin spontanjäsning. Färgen är bärnstensfärgad och klar (om du häller försiktigt, men häll gärna upp depotten i ett snapsglas a par). Generös och komplex doft av grape, bergamott, ensilage. Smaken är frisk och balanserad med en mjuk syra i den medellånga eftersmaken. Betyg 4/5 med hög hinkabilitet

Detta är ett öl som borde ha betydligt större användning än det de facto har! Friskheten, komplexiteten och dess elegans gör att du med lätthet kan ha den till aperitif. Väljer du att ha den som måltidsdryck blir det nästan en magisk kombination tillsammans med fetare fiskrätter som Fish n’ Chips och Moules Frittes. Sitter du med chipspåsen och dippskålen i knät är ett glas geuze i handen obligatoriskt!

Möt vårens ljus och sprittande primörer med ett glas Oude Geuze!

Ofiltrerat fredagsmys V.9.SB#11485

Nils Oscar‘s India ale hade jag som Fredagsmys v. 37 2016. Bryggeriet släpper välgjorda och snygga öl som är riktigt bra. Lite som St. Eriks så är det kanske lite för Stockholmskt välpolerat. Jag har svårt att riktigt finna en filosofi och själ i ölet! I samband med Nils Oscar nu firar 20-års jubileum släpper de sin God Lager i ofiltrerad upplaga. Givetvis så kommuniceras det att det är en ”begränsad upplaga”, men 20.000 flaskor lär hålla ett tag för den svenska marknaden. Just här blir jag riktigt brydd, varför begränsa utbudet när du verkligen släpper något som erbjuder det som tidigare saknats?

God Lager ofiltrerad är fantastiskt bra, och levererar just den själ som jag annars har saknat! Ölet blir riktigt västkustskt med kompromisslös attityd. Ölet får en fyllig tät hatt som ändå sparar små fina bubblor. Doften är generös med halm, honung och en snygg citrus not. Smaken är balanserad med en integrerad beska. Sötman är gömd i frukten och det utvecklas en smak av brioche i den relativt långa smaken. Eftersmakens djupt integrerade beska ger fräschör och höjer hinkabiliteten! Betyget blir en stark 4/5 med hög hinkabilitet!

När nu äntligen Nils Oscar tappar upp ett öl som är så själfullt borde det vara straffbart att inte fortsätta med den! Här är ölet som kräver sin 50cl storlek, för att inte konsumenten skall känna sig lurad. Håll en kasse kyld vid bryggkanten och sommaren är säkrad oavsett väder.  Klockren till familjens kubbmatch och den grillade carrén. En öl som också finner sin plats gjuten på det ”nittonde” hålet!

 

Storleken och formen har betydelse

Nog har du upplevt något som ser helt oemotståndligt ut, presentationen väcker begär och förväntningen sträcker sig upp mot trädkronorna. Sekunden efter att du njutningsfullt fört  läpparna mot kanten och fyllt munnen, infinner sig en känsla av besvikelse då inget som din mun upptäcker kommer i närheten av den föreställning och förväntning du just hade intalat dig.

Skall du enkelt förstå hur det kommer sig att något som du uppfattar smakar olika beroende på hur det presenteras, häller du upp samma dryck i fyra olika glas. Glasets utformning kan nämligen hjälpa dig att uppleva drycken på olika sätt.

Vår förmåga att detektera smak bygger på att vår tunga och gom har receptorer som skickar signaler till hjärnan om vad som ger dem en retning. Av grundsmakerna så är det bara smaken av beska som alla människor upplever på samma ställe. Det är i svalget och på tungroten. Förklaringen är rent biologisk. Generellt är giftig föda besk och för att människosläktet skall överleva så detekterar vi beska i svalget för att kunna ha möjligheten att kasta upp något som ger oss signalen livsfara. Denna förmåga uppträder först vid tre års ålder (därför reagerar inte spädbarn på beska). Kvinnor har en något högre förmåga att detektera beska av den enkla anledningen att utan dem dör människan ut.

För smaken av sött, salt, surt och umami finns det generella ”zoner” på tungan där smakerna upptäcks. Jag undviker att redovisa var, då det är personligt och du har en stor hjälp av att själv ta reda på var du känner dessa smaker då det är stora individuella skillnader. Ta ett tops och stryk på olika delar av tungan med respektive grundsmak.

Enklast att förklara vikten av kärlets utformning blir att exemplifiera med en kopp kaffe! Vår klassiskt melittabryggda kaffekopp är något som vi alla känner igen och en smak som vi kan enas om med ganska stor samstämighet. Kaffe domineras av grundsmaken beska, därför är också den mest lämpade formen på koppen att den har en bred omkrets. Då presenteras det vi dricker tidigt på tungan och över hela tungan. Skulle du välja en kopp med liten diameter kommer kaffet presenteras bak på tungan och grundsmaken beska kommer att dominera ännu mer.

En champagneflöjt må vara stilig och förmedla viss elegans, tyvärr är det nog den enda fördelen dessvärre. Grundsmaken som dominerar i champagne är syra. En champagneflöjt som har en liten diameter kommer att presentera vinet bak på tungan, vi tappar alla de små fruktiga nyanser som vinet uppvisar i sin attack, kvar står vi med den utvecklade smaken och en markerad syra. Väljer du att servera champagne eller vilket syrerikt vin som helst i ett normalt vitvinsglas kommer du genast upptäcka fruktsötman i vinets attack som kommer att balansera den aggressiva syran.

Talar vi om öl så gäller samma principer. Serverar du ett klosteröl eller en porter ur ett standard pilsnerglas typ Pilsner Urquels, så kommer ölet att presenteras långt bak och inte få möjlighet att ge sig till känna. Öltyper som domineras av beska typ IPA, Dipa eller välgjord Pils mår bäst av att presenteras i ett glas med mediumstor diameter. Är glaset för brett utsätter vi ölet med för mycket syre och ölet kommer upplevas platt eller helt enkelt off. Extremglaset torde vara den typ som Duvel har. Glaset har dels en bred diameter dessutom är kanten svagt böjd  utåt! Här presenteras allt du dricker så tidigt som möjligt och över hela tungan! Dryckens attack är tydlig markerad och den utvecklande smaken blir som ett kreschendo!

Glas vars öppning är mindre i omkrets än glasets ekvator, skall du sällan eller aldrig fylla högre än till just ekvatorn på glaset. Ideén med att smalna av öppningen är att samla upp alla lättflyktiga dofter för att vi som konsumenter skall kunna uppleva hela dryckens alla dimensioner.

Detta är en hel vetenskap, men grunderna är inte så komplicerade utan rätt logiska. Kärlets material är också viktigt, men man kommer långt på glas. Kaffe, The, öl och vin dricker jag aldrig ur papper eller plast behållare. Jag kommer aldrig ha så lite tid att jag måste ta med en espresso i pappmugg! Seriöst! Hur lång tid tar det att stjälpa i sig en espresso? Tror ändå att det mest ologiska vi håller på med är att servera mousserat vin i plastflöjt medan vattenkaraffen och vattenglas står serverat vid sidan av? I ren överlevnadsinstinkt går jag till vattenstationen och tar mig ett riktigt glas. Min devis blir således: ”Hellre Krug ur duralex, än cava i plastglas”!

Något för alla. Fredagsmys V.8, SB#1589

Det är så vansinigt skoj då förutfattade meningar och fullmatad bias kommer på skam! Jag hade läst mycket om Ayingers internationella medaljskörd och ölet Celebrator är minst sagt höjt till skyarna.

Det var med stort intresse jag plockade på mig ett par som stod i hyllan på det lokala Systembolaget. Även ett mått av ödmjuk tacksamhet att Systembolaget har listat en intressant ”kändis” i ordinarie sortiment.

Att ölkollektivet har jublat sig hesa, stämt in i lyriska hyllingskörer och författat kilometerlånga oden för just denna öl, har snarare byggt upp en viss skepsis än en astma fostrande förväntan. Speciellt då min karta för mörkt öl tar sin utgångspunkt ur ett glas Belgisk mörk trippel. Hela filosofin bakom bocköl är diametralt speglad den Belgiska. Under- vs. Överjäst. Diacetyl tät vs. diacetyl befriad. Jag erkänner att min kanna med bias var fylld till bredden och det var med skepsis jag hällde upp ölet med ett fixerat öga, medan jag blundade med det andra.

Celebrator har en tät koncentrerat lätt brunfärgad hatt. Doften är maltig med inslag av apelsin och muscvadosocker. Smaken är komplex, bred och helt sjukt fantastiskt balanserad. Det finns inte ett element som spretar utan det är en flytande symbios som presenterar sig och håller hela vägen uti en medellång eftersmak. Det som slår mig är att trotts den komplexa smaken så är det riktigt riktigt lättdrucket. Betyg +4,5/5 med hög hinkabilitet. Det är inget problem att ta för sig av ett glas till.

Det här ölet är själfullt och går utmärkt att hålla för sig själv och bara dricka. Skall jag servera något till så sitter denna öl som en smäck till en platta kallskuret med lite salta och rökta inslag. Den rökta rensteken med sin potatisgratäng har fått en livskamrat! Den fungerade även utmärkt till den chockladmättade tårtan som sambon stilfullt hade gjort och serverade.

Trevlig helg!

Vårkänslor del II, Fredagsmys V7, SB.#11468

Idag är det några flingor som dansar ned utanför fönstret, tillräckligt många faktiskt för att se hur de tar ut pistmaskinen i slalombacken. Fram till nu i början av februari har det varit en sällsamt tråkig och mörk vinter. Längtan efter ljus och lite värme startade för mig redan i Januari då jag skrev Fredagsmys V2. Jag längtar smärtsamt efter att känna doften av snö som töar och fuktmättade åkrar. Kanske är det skälet till veckans val av Fredagsmys?

Vecka 32, 2016 var My Pils från ToØL med som Fredagsmys. Mitt intryck av den ölen gjorde att jag var väldigt nyfiken på att prova deras variant av en Berliner Weisse (se wikipedia). Då ToØl som består av två danska bryggare, Tobias och Tore tog produktionen av Berliner Vice till Belgien, kommer tydliga ekopunkter upp på Bierradarn. ToØl + Belgien är för mig en tydlig provningssignal.

Berliner Vice fyller glaset med ett tätt skum som övergår i en ofiltrerad påskgul färg. Det har en generös doft af aprikos, apelsin, grape med en örtig ton av koriander. Extremt torr, fruktig med bred och generös grapesmak. Syran i ölet är stenhård utan att på något sätt skeva ut och bli smärtsamt obehaglig. Betyg klockren 3/5, med hög hinkbilitet!

Detta var inte bra för att dämpa min längtan till våren! Detta är definitivt ölet till en Salade Niciose eller fredagens Ceasarsallad med riklig dressing! Ölet håller den minst sagt ostrategiska ABV-nivån på 3,8%. Hade det varit 0,3% lägre, kunde vi handlat den i vanlig livmedelsbutik. Berliner Vice är ett bevis på att ett öl inte måste ligga på 6% eller mer för att vara riktgt riktigt god!