Fredagsmys v6, SB#89113

 Brasse Brännström körde ju på den tvivelaktiga principen att  GOTT+GOTT= JÄTTEGOTT, och hade Falukorv i sockerkakan! För att få en ”smooth” övergång efter de senaste blogginläggens USA influerade IPA-bonanza, delar jag motvilligt med mig av en absolut personlig favorit. DIPA + BELGISK TRIPPEL=MONUMENTALT FANTASTISK!

Ända sedan jag tillsammans med en grupp norska krögare satt ut på gårdsplanen till Brasseri Achouffe och blev bjuden på deras exprimet IPA har jag varit helt frälst! Houblon Chouffe är den ölen som har fått mig att inte helt avspisa en öl för att det står IPA/DIPA/APA på etiketten, då att jag vet hur fantastiskt bra öl det verkligen kan bli. Med rätt bryggare och rätt recept är det bevisligen möjligt att brygga något som enklast kan sammanfattas med tre enkla ord. Helt monumentalt enastående!

 Houblon Chouffe håller en alkohol (ABV) på 9%,vilket motsvarar en Tysk riesling. Väl kyld i champagneglas och du har en elegant apperitif. Kanske med några utvalda snittar eller några snabbt arrangerade pintxos och vi har oss en elegant party starter.

pintxos-2

Jag vet att jag ondgjort mig tidigare över öl som torrhumlats med Amarillo, då det går riktigt illa när det inte går bra. Men det finns några få undantag och Houblon Chouffe är ett av dem. Det finns inte ett spår av en skevande oljig beska i eftersmaken utan istället är beskan djupt integrerad med en tydlig grapesmak. Kanske skiner alkoholen igenom smakbilden något, men kompenseras av den komplexa och minst sagt generösa smaken. Betyg 5/5 och hög hinkabilitet.

Tänk på att ölet ligger i beställningssortimentet så beställ på måndagen och du har ölet till fredagen.

Houblon Chouffe är ett öl som passar fettrika maträtter, fungerar klockrent till klassisk husmanskost, men jag har dock funnit att ölet trivs inte med vita stuvningar! Jag vet inte vad det beror på men det skevar ut något helt sanslöst. Ölet fick vänta vid sidan av, då jag åt oxbringa med stuvad vitkål. Då jag blev nyfiken, provade jag senare med stuvade makaroner, och resultatet var lika illa. Annars är detta ett öl som passar de mesta och i de flesta sammanhang. Då ölets beska är så väl integrerad fungerar det utmärkt att serveras i champagneglas! Skål på Er! Ha en fantastisk kväll!

Annonser

Göteborg vs. Stockholm

Urvalet var enkelt, valde på måfå ut ett antal öl i samma kategori från Stockholm och Göteborg. Urvalet blir helt klart bredare om du inte måste hålla dig till basmodul eller kan tänka dig köpa hel låda av en öl. Men det här var de jag fick tag på styckevis. Med pistol mot mitt huvud så tror jag att jag även kan kröna en vinnare i kampen!

Efter min eländiga 10-topp provning, fick jag blodad tand och kände att det skulle vara skoj att prova och se om jag har rätt i min känsla. Jag har nämligen intrycket att det kommer fasligt mycket skoj och välgjort öl från göteborgssidan. Stockholmsölet är riktigt bra och känns oftast nästan för profesionellt, medan ölet från Göteborg kanske har mer själ? Det låter subjektivt och flummigt minst sagt, men det är en känsla som jag har, och vill testa om det har någon grund?

DSC_0756 (2)

1. Värmdö Bryggeri, Grönskärs lager

Fyllig och gräddvit hatt, Persikofärgad i utseendet och väldigt tät? Doften är fruktig och aprikosfylld. Medelstor smak med  en fruktig attack som följs av kryddnejlika, markerad beska i en relativt kort eftersmak.

Jag fick verkligen ingen Pilsnerkänsla av det här ölet. Det är för fruktigt, för sött och liknar mer en belgisk light som inte gjorts rätt. Ett ganska skruvat öl men som en bira är den ok, men jag sitter kvar med ett spretigt och rent schizofrent intryck. Nu är jag dessutom från norra sidan om slussen, så jag behöver inte använda några lokalpatriotiska skäl till att dricka den en gång till.

Betyg 2/5

DSC_0759 (2)

2.West Coast Bryggeri, Bohemian Pilsner

Vackert gul, ofiltrerad med en lätt vit hatt. Doften är fylld av kryddörter, fänkål, malt och honung. En medel stor maltig smak med en underton av örter och honung. Ölets längd är medellångt och friskt men  utvecklar en otippad smak av ”kokta morrötter” som sitter i eftersmaken. -Jag gillar inte kokta morötter! -Inte ens med skirat smör! Designen är dock hip och jag tror man valde namnet innan ölet var klart, för några Tjeckiska associationer väcks inte hos mig. Snarare väcks tanken att jag springer ifrån en Polsk morrotsbonde i panik!

Betyg 2/5 (Jag vet att många andra än mig gillar morrötter)

DSC_0761 (2)

3. Oceanbryggeriet, Lallas Lager

Medelfylligt ”off-white” hatt. Doften är ren, fruktig och maltig. Min tanke som poppade upp var; -Anchor here we come! Smaken lovade vad flaskan och doften antydde, en lätt karamelliserad maltig smak med en integrerad men markerad beska. Ett publikt öl med viss sötma i eftersmaken och fantastiskt mycket attityd! I like! helt klart en bira att bära basebollkeps till och flippa burgers! Riktigt bra hinkabilitet!

Betyg 4/5

DSC_0763 (2)

4. Dugges Ale och Porterbryggeri AB, Lager No.1

Medeltät fylligt vit hatt. Klar ljust gul färg. En komplex doft fylld med malt och fruktig grape. Smaken är generös med en svag not av karamell men domineras av Grape, malt och Bourbonvanilla. Behaglig och balanserad längd med en integrerad sötma vilket gör ölit publik utan att vara inställsam. Helt enkelt fyllig och god! -Klockren lager! Till salladen, en mager burgare eller mager fisksoppa. Eller bara tempererad på bryggan en sommarkväll!

Betyg 4/5

DSC_0764 (2)

5. Göteborgs Nya Bryggeri AB, Starkpilsner

Klar fin lätt gul, med tunn hatt. -jag fick slå den hårt för att få upp hatten och syre i ölet.

Ren maltig men något endimensionell doft. Smaken är bred och generös med ett örtigt inslag. Riktigt trevlig pilsner karaktär, är du ute efter en maskinlagerkopia är Betyget 4/5! Den har en bra egen profil men ger mig ändå ett ganska själlöst intryck. Definitivt bra hinkabilitet och ett brett användningsområde. Kan tänka mig den i slutet av sommarens OS-sändningar då godsakerna tagit slut, men man ändå sitter och inväntar ryttarfinalerna!

Betyg 3/5

DSC_0767 (2)

6. Roslagens Brygghus, Böhmisk Pilsner.

Snyggt klar fylligt lätt ”amber” i färgen. Doften känns bekant, med en svag not av karamell med något återhållen doft av aprikosmarmelad. En bred attack av karamell som utvecklas till en endimensionell smak av muscovadosocker. Balanserad till trots men något kort. Lättdrucket och inställsam, men inte direkt den heller någon tjeckiskpilsner känsla!

Betyg 3/5

DSC_0770 (2)

7. Roslagens Brygghus, Gårdslager

Vackert klar ”amber” färg. Svårslagen lattefärgad hatt. Doften är återhållen men bjuder på inslag av exotiskfrukt. Smaken något endimensionell och påminner om en urvattnad variant av deras Böhmisk Pilsner. Tycker ändå att det finns steam beer ambitioner, och den medellånga smaken är tydlig och ren. det är en bira med själ och jag känner att jag lätt kan beställa den igen. Det vill säga att ölen har en hög hinkabilitet  och det är inget som tar emot.

Betyg 3/5

DSC_0772 (2)

8. Nacka Bryggeri, Nacka Lager

Klar ljust gul med en lätt vit hatt. Doften är ren, maltig och tydlig med inslag av vanilj. I smakens attack bjuds du på en tydlig smörkola och en not av enbär. Smaken är bred och fylld av hallobåtar med en medelhög integrerad beska. Medellång fruktig och helt fantastisk lager som bjuder på sig utan att vara vulgär. -En riktikt snygg lager! Ja för busen! Detta måste ju vara något för Bajenfans, då det dessutom står Nacka på etiketten!

Betyg 3/5

DSC_0773 (2)

9. Beerbibliotek, Pilsner One-O-One

Lätt vit fast hatt.Tyvärr är färgen något ”opaque” (dvs det finns en oklarhet och ett grön nyans, vilket skulle kunna antyda en defekt?). Med doft av annanas och vanilj. Smaken har en rostad karamellton och är medellång. En frisk beska bär fram maltsmaken hela vägen. Den är ok, och den är personlig. -Men vad är detta med kokta morrötter? Tycker inte annars att jag får en defekt känsla men jag får ett ”konstigt” intryck? Sitter jag och bedömmer ett defekt öl får ni skicka en ny. denna går ut enligt etiketten 170111, vilket jag tvivlar på att det håller!

Betyg 2/5

Uppdraget var att finna om man kan utläsa om bästa ölet kommer från Stockholm eller Göteborg? Jag har inte ens ett representativt urval så skall jag vara ärlig är det svårt. Men min teori har ialla fall inte ställts på ända. Av de prövade ölen måste jag hålla Dugges och Ocean som de två som räddar Västkustens ära med råge! Så denna match får Göteborg stå som segrare. Jag kan inte annat än som Black Army en gång skanderade efter ett förnedrande nederlag på Ullevi. -Ni har ingen tunnelbana! NI HAR INGEN TUNNELBANA!!

Inte just nu älskling…kanske senare!

Besökte huvudstaden i samband med arbete under veckan. Som tur var fick jag tid över och kunde smita iväg till Pressklubben för att dricka något belgiskt som jag inte provat tidigare.

Så jag stod där i baren med fullt utvecklad beslutsallergi. Fördelen är att de som jobbar där även de har ett långtgående dryckesintresse, så jag lät helt enkelt den som kan sin sak bestämma så jag slapp våndas.

Vad som hittills undgått min öl-radar är ett fantastiskt italienskt (med starka belgiska influenser) microbryggeri som kallar sig White pony micro brewery (http://www.whiteponymicrobrewery.com). Ambitionen är skyhög och deras öl som jag provade var minst sagt välgjort. White Pony håller till i Padua, men just ölet jag provade är bryggt i Belgien på Brouwerij Fort Lapin i Brugge.

Som många ölnamn på micro-marknaden är det minst sagt kreativt, jag fick dock inte de dystopiska vibbar av ölet som namnet ”Life is death” vill antyda. Tvärt om! Det här ölet får snarare utmärkelsen ”Prokrastineringens dimjölk”! Jag hade nämligen en och en halv timme mellan mötena och ölet var nära att få mig skjuta på nästa möte. Jag är glad att inte varan finns på Systembolaget, för om vi alla kunde ha en back hemma i hallen är jag rädd för att inte mycket skulle bli gjort i landet.

”Life is death” – är enligt bryggeriet ett ”Strong Scotch Ale”, vilket betyder att vörten har fått koka så länge att den börjat karamelliserats. Så det är ett minst sagt mörkt öl, nästan svart på grund av dess täthet. En tjock maltig doft med tydlig sötma. Smaken är rund, generös och eldigheten (alkoholen) är markerad på grund av ölets sötma. Eftersmaken är lång och utvecklande med tydlig association till godiset ”salmiak”, den där torrsöta lakritstabletten.

Detta är ett öl som inte behöver någon mat över huvudtaget. Det är rena hälsoölet då dess hinkabilitet är obefintligt. Det är ett öl som du sitter med länge och bara njuter av, kanske bara för att få stoppa något i munnen, till exempel en liten bit Bonnat choklad. Se bara till att”to do”-listan är på ett minimum då kapsylen flyger. Skål!

Betyg 4/5

Jag blir gråtmild……………

 

För ett tag sedan konstaterade jag att humlesorten Amarillo är ölvärldens motsvarighet till vinvärldens Pinotage. Ser du namnet på flaskan skall du se det som en uppmaning att undvika. När det är bra så är det fantstiskt, men det är alltför sällan det når dessa nivåer!

Jag och Jerry Lindahl (som minst sagt är väl bevandrad i öl), konstaterade en sen midvinterkväll hur unisont trötta vi var på dessa humlebomber. IPA, APA, DIPA eller vad du nu hittar på den inovativa etiketten. Kanske börjar vi komma tillbaka till där vi var för ett par år sedan? Vad är det för fel på en hederlig äkta pils? Det finns gott om pils med hög beska om det är den du söker. När drack du en Jever senast? Dessutom och kanske det som är lätt att glömma, är att en klassisk Pils fungerar alldelens utmärkt till vårt kök rent generellt

Men….så kommer det. Som jag nämnde i inledningen, ibland vid några få tillfällen har du den kall och skummande i din hand. Ölet som ritar om kartan, som ger nya definitioner och sätter en ny standard.

När Stone’s Ruination kom för över 10 år sedan var det en humlebomb på glas. Sprängfylld med aromatiska och fruktiga smaker. Dessutom avslutades det hela med ett cresendo av stenhård beska som fick mig lyriskt tänka på varunummer åtta (Reimersholms bäska). Den nya Ruination 2.0 har uppgraderats. Ruination’s humletoner kom av Simcoe, Citra och Azacca och ölet var minst sagt brutalt på alla sätt. 2.0 har kompleterats med Centenial och smakerna har gått ihop i ett equilibrium! Det finns inget som spretar i smakbilden utan ölet har blivit helt komplett! Om du lyssnar på Brahms så är det en bra liknelse på hur smakbilden ser ut. Det är stort, brett och kraftfullt i total harmoni!

Betyg 5/5

A while ago, I noted that  Amarillo is equivalent of Pinotage. Do you see the name on the bottle, you should see it as a call to avoid. When it’s good, it’s subtle, but it is too rare it reaches these levels!
Me and Jerry Lindahl (to say the least, is well versed in beer), noted a late midwinternight how tired we were in unison on these hops bombs. IPA, APA, DIPA or whatever you find on the innovative label.

Maybe we’re getting back to where we were a few years ago? What is wrong with an honest genuine pils? There are plenty of pils with high bitterness if it is what you are seeking. When did you have a Jever last? In addition, and perhaps it is easy to forget, is that a classical Pils works well with our Scandinavian cuisine in general.


But …. it will. As I mentioned in the introduction, sometimes, on a few occasions, it is cold and foamy in your hand. The beer that redraws the map, giving new definitions and sets a new standard.

When Stone’s Ruination came over 10 years ago it was a hop bomb on the glass. Bursting with aromatic and fruity flavors. Moreover ended it all with a cresendo of fierce bitterness that made me think of lyrical item number eight (Reimersholms Baska) at the monopoly. The new Ruination 2.0 has been upgraded. Ruination’s hop tones came out of Simcoe, Citra and Azacca and the beer was to say the least brutal in every way. 2.0 has been komplete with Centenial and flavors have joined forces in an equilibrium! There is nothing that sprout in flavor image without the beer has become completely full! If you listen to Brahms, it is a good analogy of how the taste picture looks. It is big, wide and powerful in total harmony!

Rating 5/5

När något magiskt blir, ”bra”!

DSC_0611

Den traditionella Duvel får sin humlearoma med en blandning av Styrian Golding och Saaz Saaz. Trots att många tycker att Duvel kan upplevas som obalanserat spritig har jag personligen alltid översett detta då Duvel levererar en tydligt markerad citrusnot som övergår till en frisk grapefruktbeska.  Duvel fungerar utmärkt till grillad mat och är en perfekt Belgisk Ale att sitta och njuta av.

Under ett antal år nu presenterar Duvel på vårkanten sin Triple Hop. Det är ett konceptöl där Duvels traditionella blandning tillsätts med en tredje humle sort. Med samma känsla som barndommens födelsedagsmorgnar låter jag kapsylen lämna flaskan, och med minnet av föregånde års Triple Hop läskande i munnen häller jag andäktigt upp årets upplaga.

2016 års Triple Hop har fått tillsats av en ny humle sort. Den är så pass ny så att den benämns bara som ”Experimental Hop 291”.

Här skulle kanske min betraktelse sluta, men jag skall försöka förmedla det så objektivt det går. När jag provade ölet tweetde jag; att jag inte kommer att bränna något gummi på asfallten för att komma över den då jag fick all bränd gummi i doften!

Ölet presenterar sig med en märklig doft av bränt gummi? Lyckligtvis undgår vi den i smaken. längden är godkänd men jag saknar verkligen djupet och den fräsha finishen. Istället sitter jag kvar med en tom lite besviken känlsa med avsaknad av något mer? Jag tillhör dem som har en fabless för syrelösa och aromatiska viner och Triple Hop levererar en floral ton med både rosor, pion och lavender men det blir för kort.

När du är på absoluta topnivå och levererar precis vad du skall, så är det lätt att du bedöms hårdare än vad du skulle gjort annars. Just detta är problemet med årets upplaga. ölet i sig är fantastiskt, men med minnet av vad som tidigare presenterats och att Triple Hop som baseras på originalet skall vara en årlig x-tra feature special special! Krävs det att jag blir mer nöjd än jag vore med den vanliga.

Jag får trösta mig med att det blir god öl vid spisen under våren som schlödricka

Betyg 4/5

 

The traditional Duvel acquires it`s hopy aroma  with a mixture of Styrian Golding and Saaz Saaz. Although many thinks that Duvel can be perceived as unbalanced and with a distinct vodka taste. I personally have always regarded this as Duvel delivers a clearly marked note of citrus releasing a fresh grapefruit bitterness in the finish. Duvel works great for grilled food, and is a perfect Belgian Ale to sit and enjoy.

For a number of years now, Duvel presents in the spring theirs Triple Hop. It is a koncept brew where Duvels traditional mixture is added with a third hop variety. With the same feeling as my childhoods birthday mornings, I let the capsule leave the bottle, and with the memory of the preceding year’s Triple Hop refreshing in the mouth, I pour  devoutly  this year edition. 2016 Triple Hop contains a new variety of hop. It is so new that it is referred to only as ”Experimental Hop 291”.

I would perhaps stop my observation, but I will try to preceed as objectively as possible. When I tried the beer I tweeted; I’m not going to burn some rubber on tarmac, since get it on the nose! The beer presents itself with a strange smell of burning rubber? Fortunately, we avoid it in the taste. The length is acceptable,  but I really miss the depth and refresh in the finish. Instead, I’m sitting here with an empty bit disappointed feeling of absence of some thing more?

I belong to those who have a fling for low acidity and aromatic wines, and Triple Hop deliver a floral tone with both roses, peony and lavender, but it is too short. When you are in absolute Top level and delivers exactly as you are expected, it is easy that you are judged harsher than what you would have done otherwise. This is precisely the problem with this year’s edition. The beer itself is fantastic, but with the memory of what was previously released and that Triple Hop, based on the original shall be an annual x-tra special feature! Requires that I become more satisfied than I would with the original.

I must console myself with that there is good beer by the stove in the spring as a companion

Rating 4/5