Fredagsmys, v44. SB#1511

Skall du lära dig ett varunummer på Systembolaget så borde det vara #1511! Tillsammans med anka, löjrom och ostron är Maredsous Blonde en av de tre öl jag skall ha i lådan om jag blir strandsatt på en öde ö!

Klostret Maredsous är i sig själv värt ett besök. Det är ett relativt ungt kloster i nygotisk stil som stod färdigt den senare hälften av 1800-talet. Det innehåller ett av det största katolska biblioteken och var under andra världskriget ett viktigt gömställe för kyrkans reliker. Riktigt intressant. är den inriktning som abbot Pascal Rox ledde klostrets skola i.. Kloster var ofta ortens lärosäte för mindre bemedlade barn. Den skolning som erbjöds, var då av naturliga skäl i de hantverk som behärskades på de olika klostren. Benediktinermunkarnas devis är ”Ora et Labora”, vilket man lever strikt efter. Så det var höjda ögonbryn i både kyrkan och kommunen som mötte Abbott Rox då han öppnade skola för samtida konst och hantverk. Klostret får bara ha sin inkomst i form av gåvor och ersättning för de produkter som skapats inom klostret. På Maredsous kom huvudinkomsten från ost och deras ljusa Ale. Än idag tillverkar de kvarvarande munkarna ost. Bryggeriet var illa nedgånget i början av 1960-talet och det fanns helt enkelt inte pengar till att investera i en ny anläggning. Lösningen blev att outsourca produktionen till någon annan men med bibehållen kontroll. Det måste ses som en lustighet att man valde att inleda sammarbetet med Duvel (som betyder djävul) Moortgat. Sammarbetet har fallit väl ut och det har blivit två öl till Brune och Tripple, där Brune är en av världens tio bästa öl!

Maredsous Blond eller Maredsous 6 (som den svenska importören har valt att marknadsföra den som), är en helt fantastiskt sammanhållen belgisk ale. Den har en fin vit, tät hatt, med en rik doft av kryddnejlika, aprikos och grape. Smaken är bred, rik och fylld med exotisk frukt, inslag av grape och en limetorrhet som lindar in beskan i slutet. Detta är ett öl som får Leffe att framstå som en blek konsum-blå-vit-belgisk-ale! Det är ett klosteröl som alltid levererar och inte går att tröttna på. Jag har alltid en eller två i kylen som escape-route ifall det jag har hemma inte var kul. Hinkabiliteten är medium då den kräver viss inskolning och betyget är klockrent 4/5!

Ölet passar som hand i handske till den mesta nordiska husmanskosten. Hårdostar och magert kallskuret är en sensorisk symbios! Definitivt den öl som står på bordet då den nykokta julskinkan skall provas dagen innan julafton!

If you’re going to learn one item number at the  Swedish Monopoly, You only need to remember #1511. Together with Duck, Arctic Caviar and Oysters this will be one of the three beers my safety kit bag should be equipped with!

The Maredsous Abbey is  worth a visit on its ow. It’s a relatively young abbey, in new-Gothic architecture, which was completed in the late 1800’s. The monastery is housing one of the largest catholic libraries and was an important hideout for the church relics during WWII.  What is really interesting is the path of Education Pater Pascal Rox took for the monastery school. In general the monasteries supplied education for the village outcast and poor children and they often offered training in same skills as was performed in the monastery. Pater Pascal Rox chose to teach the young pupils contemporary art and crafts.  The monks lives strictly according to the  motto ”Ora et Labora”. At Maredsous the main income derives from cheese and their blond ale.  Even today they produce cheese at the monastery. In the mid 1960’s the brewery was in  bad shape and needed extensive modernization with money that where out of the monastery’s reach. The solution was to outsource the production with sustained supervision. An agreement was made with Duvel (Devil) Moortgat, which has today shown both profitability and extension of the product range with two more beers which upholds quality at a high international level. Where the Maredsous Brun must be considered as one of the worlds top ten beers!

Maredsous Blonde, is a fantastically complex and flavorful Ale, with a lovely firm white hat. With the rich scent of clove, apricot and grape. The broad and generous palate features exotic fruits, grape and a lingering lime-dryness playing with the bitterness in the end. This Belgian Blond sends Leffe to the B-team,  and should not be mentioned in same sentence. The beer is a perfect match with hard rich cheeses, and the Nordic style of food as. I always keep one or two in the fridge  as a safety measure. The drinkability is medium with a rating of 4/5.

Annonser

Med gutta på hyttetur…

Vännen B utlovade storartat fjällfiske vid sin stuga, med endast drygt tre timmar från Oslo! På morgonen dagen innan ringer han och ber mig att hänga på vinterdäcken ”Ifall snö kommer”. Så på fredagen 13:45 efter ett planerat lunchmöte, taxade en svenskt fullt utrustad äldre S80 ut ur den norska huvudstaden. Med tankstopp, lunchpaus och komplettering på ”polet” i Lillehammer var klockan en bra bit efter 22:00 innan vi slog upp ytterdörren till hytta. De utlovade ”dryga tre” timmarna var effektivt sex och en halv. Då dagsljuset försvinner vid 17:30 hade jag inte sett något sedan Lillehammer. Jag kunde  snabbt konstatera då jag klev ut ur bilen att jag var utom google-reach, fem satelliter visade sig och smyckade en särdeles stjärnklar kväll, jag hade med andra ord hamnat riktigt djupt ute i den norska fjällvärlden.

Efter en enkel måltid konstaterades att båten måste inspekteras. Båten låg snyggt vänd uppe på bryggan och såg ut att passa morgondagens utlovade fiskebonanza! Jag svepte med LED-lampan över sjön och upplevde den extremt blank, tittade ned från bryggkanten och ser hur lampan reflekterades vackert i den spegelblanka decimetertjocka nyisen! Vi vände tillbaks in i stugvärmen och konstaterade att om det skulle bli fiske så blev vi tvungna att skaffa både borr och övrig utrustning.

På grund av det infrysta fisket så bestämde vi oss för att det fick bli ”the scenic route” till västkusten och Åndalsnes för att skaffa fisk, köttet var redan inköpt på vägen upp så det passade bra att ta en tur till kusten. Jag är glad för att ha fått uppleva något så smärtsamt vackert! Även om det var med tydlig nervositet bilen passerade under ”Mannen” som är på väg ned för berget, bevisligen nedan så hänger den kvar! Trollväggen som reste sig majestätiskt  vid sidan av vägen med sina skarpa topppar. Vi tog av och följde Trollstigen mot Geiranger som skall upp på allas Bucket-list! Bedårande vackert och dramatiskt!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Besöket i Åndalsnäs kan lätt avklaras med en fantastisk fika i ramboden, men den enda levande fisk var sill som gick i hamnen. Ingen av butikerna i denna kustby hade färsk fisk! Inte det minsta nedslagna vände vi tillbaka och fick uppleva den vackra bilvägen från andra hållet.

Kvällen blev fylld av matlagning med huvudingrediens lokal råvara men kanske med ett ”vri”? Ett osedvanligt välutrustat stugkök räddade vår fortsatta matlagning. Dock hade de inte en rökpistol så en burk för konserverade päron fick byggas om till en temporär rök som fylldes med Earl Grey Te!

Första rätt är Raked (Fermenterad) Ishavsöring, rökt mandelpotatis, potatismos med prästost, ett flarn av den Norska gammelosten och dill. Ganska nöjd själv!

 Andra rätt: Åhlborgsgravad Reninnerfilè med Prästost och persilja

Tredje rätt: Picklat Ripbröst på smörstekt tunnbröd, med gårdsbacon, enbär, Huldreost pasta lock och bakad körsbärstomat

Fjärde rätt: Rentartar på friterad sötpotatis och grillad lime

Femte rätt: Gubbost fylld Ripa Wellington med rödvinssky (ej på bild)

Dessert med Nutellagelato i karamelliserad tunnbrödskorg

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tack till mina vänner som gjorde denna helg möjlig!

The friend B, promised  us a magnificent mountain fishing at his cabin, with only just over three hours  drive from Oslo! In the morning the day before he calls and asks me to switch on to winter tires ”If the snow comes”. So on Friday 13:45 after a planned lunch meeting, a Swedish fully equipped older S80 rolled out of the Norwegian capital. With tank stop, lunch break and a filling of the stocks at the ”monopoly” in Lillehammer, has the time passed a good distance after ten o’clock before we opened the front door to the hut. The promised ”more than three” hours was effective six and a half! When daylight disappears at 17:30, I had not seen anything since Lillehammer. I quickly realized when I stepped out of the car that I was out of Google-reache, five satellites was spoted in a glimt at this clear night, I could conclude that we had landed in to the wild in the Norwegian mountains.

After a simple meal, the boat for the coming days of fishing, where to be inspected. The boat was nicely turned up on the bridge and looked fit, for the up comming fishing bonanza! I pointed the LED-light over the lake and experienced the extremely polished looking surface, and saw how the light was reflected beautifully in the glassy inches thick new ice! We turned back into the warmth and noted that it would be ice-fishing, and we had to acquire drilling and equipment for it.

Because of the frozen fishing we decided to take ”The senic-route” to the west coast and Åndalsnes to get fish. meat had already been acquired on the way up so it was a good reason to take a trip to the coast. I am happy to experience something so painfully beautiful! Even if it was with obvious nervousness the car passed under the ”Mannen” rock, who is on its way down the mountain. Evidently below, it still hang in there! Troll Wall, which rises majestically on the side of the road, with it’s sharp tops. We took off and followed Trollstigen towards Geiranger to be on everyone’s bucket-list! Adorable, beautiful and dramatic!

The visit to Åndalsnäs can be easily accomplished having a great snack in Ramboden coffe shop, but the only live fish was herring that went into the harbor. None of the stores in this coastal village had fresh fish! Not in the least discouraged, we turned back and got to experience the beautiful road from the other side.

The evening was full of cooking with main ingredients of local food, but perhaps with a twist? An unusually well-equipped lounge and kitchen saved our continued cooking. However, they had not a smoking gun, as a jar of canned pears were rebuilt to a temporary smoke, filled with Earl Grey Tea!

The first course: Raked (Fermented) artic trout, smoked potatoes, mashed potatoes with Prästost,and  a piece of the Norwegian ”Gammel”-cheese and dill. Pretty happy myrself!

Second course: Åhlborgsgraved Reindeer filè with Prästost and parsley

Third course: Pickled breast of grouse on buttered bread with farm bacon, juniper, Huldreost, pasta lid and baked cherry tomatoes

Fourth course: Reindeer Tartar on fried sweet potatoes and grilled lime

Fifth course: Gubbost filled Ripa Wellington with red wine reduction (not pictured)

Dessert Nutella gellato in karameilserad bread basket

Fredagsmys,V42. SB#88678

Den hantverksmässiga ölbryggarvågen som drog igång för 20 år sedan, börjar nu sent om sider ge avtryck på den generella publikens smak och systembolagets sortimentshyllor. Bevis på att ölkonsumenterna mer och mer söker genuina och hantverksmässigt producerade produkter är de stora bryggeriernas förvärv av microbryggerier, och egenskapade microbryggerier inom den egna organisationen och anläggningen. Allt för att bibehålla marknadsandelar, som är under stort tryck.

Tack vare att pendeln börja slå tillbaka för dem som börjat ledsna på obalanserade, överparfymerade humlebomber med så höga jäsningstemperaturer som möjligt för att extrahera aldehyder som ger smak av karameliserad aprikosmarmelad eller passionfruktsorbet, börjar vi skönja ljuset i APA-träskets tunnel!

Poppels lanserade redan på våren 2013 en ”Modern Lager”, som på ett fantastiskt sätt har flyttat in microbryggkulturen i den gamla kära och för oss bekanta lager traditionen.

Ölet har en klassisk svårskapad (fick slå den hårt) vit hatt, färgen är oklar fyllig med nyanser av perfekt toast. Doften är generös maltig, med inslag av toast och pommerans med en kryddig not. Smaken är bred och maltig med en svag humle arom och en underliggande sötma. Medellång smak med en intressant finish som innehåller ingefära!

Jag har svårt att se vad denna inte skulle passa till? Kanske går den mindre bra till kittost? Men skulle jag hamna i valet mellan en Brie och denna öl så skulle jag lätt nöja mig med bara ölen! Hinkabiliteten är närmast oändlig! En öl som borde vara et obligatorium på ett backhäv! Jag bugar ödmjukt för en av de få jag givit Betyg -5/5! Det som inte ger en liten reservation är just sötman som i min smak kanske var något för hög, men inte tillräckligt för att ölet blir en fyra.

The crafted beer culture which started a twenty years ago, now tends to maka a mark on the publics taste in general and the assorment on the Swedish Monopolys shelfs. A proof of new preferences is affecting the bif machine lager producers is theirs answer by aquiring micro-brewerys, or making ”micro-brewerys” within their of organisation and their plants. Just to keep up their market shares which has become under pressure.

Due to the change in market behavior, and the consumers tends to look for something different than the over perfumed hop-grenades wich has been undergoing such high fermentation temperatures as the extracted aldehyds is given a taste of caramelized apricot marmelade or passionfruit sorbet, we’re now seeing the end of the APA-swamp tunnel!

All readdy in spring 2013, Poppels     introduced their ”Modern Lager” at the Monopoly. The beer uniquely moves the micro-brew preferences into the traditional Lager style.

The beer has a classic hard too create foam. With a unclear toasty collor.A generous and malty scent with elements of toast and pommerance with a spicy note. The taste is broad and malty with some sweetnes and a spicy hint of ginger in the end!

I have really a hard time to figure out what this beer would not compare with, Maybee it could be a bit awkward together with a bit of Brie cheese. And if I would have to choose I would definitely  stay with the beer. The beers drinkability is awsome high! And i bow deeply for one of this years rare rating as -5/5!

Draken har vaknat……….

Jobbar du, eller bara är över genomsnittet intresserad av mat och dryck? Hamnar du allt som oftast i situationen att du väljer bort de stora producenterna för att du erfarenhetsmässigt lärt dig att just de producenterna har med ökade volymer i motsvarande grad tappat det unika och personliga? Dessutom skall vi vara medvetna om att det finns inget i Unilevers, Carlsbergs eller Gallo’s produktidee att förmedla något personligt och unikt  förutom någon specialprodukt som skall vara flaggskepp i marknadsföringen.

I vinvärlden kan det dock vara lite dumt att undvika vissa producenter bara för att de har en gigantisk produktion. Exempelvis har vi Miguel Torres som är Spaniens tredje största producent, i Frankrike finns Francois Lurton  och Michel Laroche. Alla har de gemensamt att alla deras viner är personliga, lätt definierbara och väl godkänd pris/kvalitets kvot.

Den Italienska motsvarigheten är producenten Fontanafredda som efter ett behövligt ägarbyte är tillbaka på den nivå de en gång var. Det var ett rent infall av nyfikenhet som fick mig att inhandla Fontanafreddas, Barolo Varunummer 70227 SEK 189:-. Jag hade nyligen läst om ägarbytet, och det omfattande vingårdsarbete som de gjort under de senaste åren. Så då jag stod vid hyllan med flashbacks från tidigt 90-tal, tänkte jag att jag måste ge en ”gammal trotjänare” en chans. Jag skall också erkänna att priset som är mindre än hälften av min personliga favorit, spelade in som beslutsfaktor och dessutom sänkte det förväntningarna.

Fontanafredda’s, Barolo 2011, Har en djupt klart röd färg. Doften är generös fruktig med inslag av mörka körsbär och jordgubb, en balanserad ekton med inslag av cigarrill och bergamott. Smaken är stramt bärig med en markerad men balanserad garvsyra. Det är en generös medellång smak och känns väldigt tillgänglig för att vara en ung Barolo.

Vinet har en sansad ekbehandling genom att genomgå 12 månader på nya 250l-fat för att sedan flyttas över till större begagnade fat i ytterligare 12 månader innan buteljering. Vinet har sedan fått vila på flaska i 24 månader innan det släpps på marknaden.

Produktionen är på helt fantastiska 750 000 flaskor per år av det här vinet. Så vill du ta del och prova en välgjord och trots sin volym personlig Barolo utan att behöva ”ta banklån” eller dra in på fredagsmyset i fem veckor kan jag varmt rekommendera denna. Vinet gör sig bäst till mat. Välllagade kött och pastarätter, gärna med större smaker som Karl-Johan svamp, tryffel eller salvia. I ingressbilden är pastan serverad med aubergine, tomat, sardell, en grabbnäve hackad basilika och en riven buffel mozzarella

Trevlig helg!

 Are You working within the food & beverage industry, or just a foodie? Do You often face an uninteress towards the big producers, just because You’ve experienced quality diminishing. in same ratio as quantity is rising? We should thou be fuly aware that there is nothing in Unilevers, Carlbergs or Gallos product statement to communicate personality or uniqueness. Except for one or two prestige brands to highlight the brand in it’s own

But in the wine industry you can really miss to pick some cherries if you consequently avoid large producers. Spains third biggest producer, Miguel Torres and in France there is Lurton and Laroche which all have in common to launch personal, easy to recognize and good price/quality-ratio products.

The Italian equivalent to the above mentioned, would be Fontanafredda. They have had a well needed change in ownership, and now tends to launch wines which are compared as they once was. It was due to a pure whim of curiosity that led me to purchase Fontanafreddas, Barolo 2011. I had recently read about the change of ownership, and the extensive work in the vineyard  they have done in recent years. So when I was standing at shelf with flashbacks from the early 90’s, I thought that I must give an ”old friend” a chance. I must also admit that the price that is less than half of my personal favorite, recorded as a decision factor and additionally lowered the expectations.

Fontanafredda’s, Barolo 2011, a deep bright red color. The aroma is rich fruity with hints of black cherry and strawberry, a balanced ekton with elements of cigarrill and bergamot. The taste is austere bearing capacity with a distinct but balanced tannins. There is a generous medium taste and feels very accessible to be a young Barolo.

The wine has a sober oak treatment by undergoing 12 months in new 250l-barrels and then transferred to larger second-hand barrels for 12 months before bottling. The wine has since received the rest of the bottle for 24 months before being released on the market.

The production is quite amazing 750,000 bottles a year of this wine. So, if you want to  try a well made, high volumed and in style a personal Barolo,  without having the feeling of ruin the monthly budget, I can heartily recommend this. The wine is best with food. Swelling Cooked meat and pasta dishes, often with greater flavors containing Porcini mushrooms, truffles or sage. In the headline pic. the pasta is simply with Eggplant, tomato, anchovy, a hand full of cut basil and a Buffalo mozarella.

Enjoy the weekend!

Fredagsmys, V41. SB#1487

Det är riktigt skoj med nylanseringar som genast fyller ett tomrum i Systembolagets annars osannolikt konformt utformade utbud. Jag har länge letat efter en lager med kvalitet, personlighet och som inte kvalificerar in i maskinlager divisionen. Med all öl som produceras i bara Europa och där majoriteten är lager, är det konstigt att Systembolagets inköpare bara har efterfrågat samma typ men i olika förpackningar. Systembolaget hänvisar givetvis till att de bara beaktar de offertsvar som kommer in. Vad de därmot inte berättar är de helt galna kvantitetskrav som Systembolaget ställer på sina leverantörer. Flertalet av Europas producenter av öl, vin och sprit exkluderas på ett tidigt skede i urvalsprocessen då de helt enkelt inte har produktionskapaciteten att leverera till Systembolaget.

Den första september skedde dock det unika! Systembolaget lanserade ett Tyskt lageröl med tydlig personlig prägel, hög kvalitet och dessutom miljövänlig.

Ölet bryggs av Karameliten Brauerei Karl Sturm GmbH, i byn Straubing inte långt från den tjeckiska gränsen. Vi snackar alltså om den del av Europa där pilsnerrötterna direkt får sin näring med modersmjölken. Samtidigt som det är fullt naturligt att brygga öl i regionen, så bör man ha mycket på fötterna innan man tar sig an en uppgift som kommer nagelfaras av alla i regionen på ett sätt som måste liknas ren inkvisition.

Med att iakta klostertraditionen med stort kunnande och regionala råvaror kombinerar Christoph Kämpf det med den nytt bryggverk, och en långt erfaren bryggmästare Thomas Eichenseher.

Biobier som lanserades den 1 september är fylligt gul och har en tät, fylligt vit hatt. Doften generös, med toner av citrus, honung och tydliga maltiga inslag. Smaken är bred med doften balanserade inslag. Frisk och lättsam utan att vara profillös med en integrerad maltig not mot slutet. Beskan ligger där utan att markera något större avtryck.

Detta är mina vänner bland de bästa lager du kan hitta på Systembolagets hyllor just nu. Skyhög hinkabilitet och fungerar fantastiskt väl med enklare rätter av ljust kött. Betyg 4/5!

It’s so nice when the Swedish Monopoly deicides to launch a product which have a deisgnated place in their otherwise so unlikely conform product range. I have been lounging for a Lager beer which have personality, quality and not belonging to the machine-lager swamp. With all beer that’s produced in Europe and where the main type is lager, is it completly insane that the Monopoly only is asking for same kind of industrial machine-lager typebut with different labels? The Monopoly obviusly only referrers to the request answers they get. Nut what they don’t communicate is their’s quantity demands which are completly blown out of all proportions. Of Europes all wine, beer and spirit produceras there is only a small fraction who’s abel to provide the quantitys they asking for.

But on the first of September (remember that song?), The Monopoly unlikely launched to the market a German lager beer. Full of personality, high quality and with an organic label.

The beer is brewed by Karameliten Brauerei Karl Sturm GmbH, in the village of Straubing not far from the Check border. We’re talking about the part of Europe, where the pilsner roots is nursed by the mothers milk. As it seem pure logics to start breweing beer in that region, you should also be aware that every one will scrutinize your product accordingly the traditions of the Inquisition.

Taking the monastic traditions into account, with a big know how, using regional products, combines Mr. Kämpf it with a state of the art brewery and a skilled Brewmaster Thomas Eichenseher.

BioBier, which where launched september 1st, is deep yellow, with a firm white hat. The scent is filled with notes of citrus, honey and marked malt. On the palat there is a broad and fresch presentation. With tastes as the scent. Its a Fresh and easy going lager without beeing flaw, in the end you’ll feel a malty sensation with a well integrated bitternes.Which make you aware of it without being dominant.

This must undoubtly be one of the best lagers on the shelfs of the Monopoly as we speak. The drinkability is skyhigh and works well with dishes of white meat. Grading 4/5!

Fredagsmys, V40. SB#11798

Inuiterna har 1000 ord för snö, I Norges Vestland har de 200 för dimma! ”Skodde” är en dimma som rullar in från havet och kanske bäst översätts med ”tjocka”. I hjärtat av de Norska Bokmålskommunerna ligger Florö på Västlandet vars bryggeri måste erkännas som bland Noregs främsta. För närmare tio år sedan fick jag ett öl som hette Slåtteøl, från ett lokalt Västlandsbryggeri som heter Kinn, serverat. Med en naiv etikett som  verkade tecknad hemma vid köksbordet  gjorde det mig mer intresserad än avskräckt. Norges ölhistoria är generellt allt annat än inspirerande. För att hålla den ”inhämska” ölproduktionen under armarna, straffbeskattar man all öl över 4,7% Vol.Alk. Vilket betyder att all utländsk Pilsner blir blir hänvisad till att inhandlas på Vinmonopolet till priser som får alla Europer att minst sagt småle! En Duvel kostar idag NOK 49,90, vilket är vad du betalar (€5) för ett sexpack på Shell i Belgien! Skälet är att Norsk öl av tradition håller sig under 4,7%. Sätter man då en alkoholskatt med sinuskurva på all öl över detta, kommer statsmakten fostra publiken till att dricka och uppskatta en lågpotent lokalt producerad öl. Med hjälp av en skyddad marknad, och med möjligheten att komma undan med vad som hellst så har vårt broderfolk fostrats till att uppskatta en minst sagt urusel produkt som de kallar ”Pils”. Smaken hos de stora Norska varumärkena Borg, Hansa, Mack och Frydenlund har en sak gemensamt, alla har en underliggande smak av blöt wellpapp (Bølgepapp).

Tack gode Gud för att utvecklingen går framåt och att Kinn Bryggeri finns! Kinn Bryggeri är Noregs motsvarighet till San Fransisco’s Anchor Brewery. Oavsett vilket öl jag druckit, så håller alla öl en skyhög internationell nivå. Kinn är sjukt kvalitetskonsistenta och det var med skyhöga förhoppningar jag provade det på Systembolaget  nyligen lanserade ”Skoddehav”. Jag är inget IPA-fan som ni vet, men denna öl är helt fantastisk!

Fylligt vit hatt, med tätt skum. Doften är generöst aprikosfylld (Belgisk jäst, och kanske jäst vid något högre temperatur för att extrahera aldehyder) med en svag not av koriander. Smaken är lätt frisk med inslag av exotisk frukt och en markerad beska i avslutet. Allt sitter ihop och balanseras med en vetesötma.

De är tur att formatet på flaskan är 75cl. då hinkabiliteten är skyhög. Har du något kvar i flaskan då du skall servera middag hade jag kört denna öl med en fet fiskrätt. Typ fish n’ chips, inkokt lax eller bräckt makrill.

Betyg +4/5!

The Inuits have 1000 words for snow, the Norwegian Vestland have 200 for fog! ”Skodde” is a mist that rolls in from the sea and perhaps best translated as ”thick”. In the heart of the Norwegian Bokmåls communitys Florø is located on the western country with a brewery which must be recognized as among the main Noregs Brewerys. Nearly ten years ago I had a beer named Slåtteøl, from a local brewery Västland called Kinn served. With a naive label seemed cartooned at the kitchen table, it made me more interested than discouraged. Norway’s Beerhistory are generally anything but inspiring. To keep the ”domestic” beer production under the arms, they have penalty taxes to any beer over 4.7% ABV. Which means that all foreign Pilsner is must be purchased at Vinmonopolet at prices that may make all Europeans to say the least, Smile! A Duvel currently costs NOK 49.90, which is equivalent to what you pay (€ 5) for a six-pack at Shell in Belgium! The reason is that the Norwegian beer traditionally stays below 4.7%. Tthe government raise the public to drink and appreciate and low potent produced Pils. Embraced by a protected market, and with the ability to get away with any thing.  has our brother nation been brought up to appreciate the least lousy product they call ”Pils”. The taste of the big Norwegian brands Borg, Hansa, Mack and Frydenlund have one thing in common, all have an underlying taste of wet cardboard (Bølgepapp).

Thank God for evoulution and  Kinn Brewery ! Kinn Brewery is Noregs equivalent of San Francisco’s Anchor Brewery. Whatever beer I’ve tasted , all their beers at a sky-high international level. Kinn is has an awfull high quality awareness, and it was with extremly high expectations I tried the Monopolys newley launched ”Skoddehav”. I’m no fan IPA as you know, but this beer is absolutely fantastic!

Full-bodied white hat, with dense foam. The fragrance is generously filled of apricot (Belgian yeast, and yeast perhaps at a slightly higher temperature to extract the aldehydes) of a immense note of coriander. The taste is light fresh with hints of exotic fruit and a marked bitterness in the finish. All sit together and are balanced with a wheat sweetness.

We are lucky that the format of the bottle is 75cl. When the drinkability is sky high. Do you have anything left in the bottle, you must serve this beer with a greasy dish. Type fish n ships, poached salmon or mackerel brackish.

Rating +4/5!

Fredagsmys, v39. SB#11638

Ohh! Yeay! Efter ett par rejäla bottennapp har jag hittat ett öl som verkligen gör skäl för rubriken. Det är ett öl som sitter som en smäck nu när hösten rullar in, vi stänger ytterdörrarna och låter  löven som ryckts av stormen klistra sig på rutan utanför, medan vi kurar inomhus och betraktar det hela tillsammans med lagrad hårdost och lite rökt kallskuret.

North Coast Brewing är väl egentligen att betrakta som ett ungt bryggeri, men skall nog ändå ses som pionjärerna i  craft brew-eran eftersom de startade 1988. I Sverige känner vi nog till bryggeriets Red Seal Ale, som vi haft på systembolaget i över tio år. Red Seal är en klassisk APA och för dem som triggas av den sortens öl är den helt O.K. Är du däremot sugen på en upplevelse och något mer unikt så skall du definitivt stolpa ned och plocka upp ett par flaskor av Old Stock Ale, 2016. Ölet kommer ge en helt ny upplevelse och kanske lyckas flytta dig ifrån IPA-, DIPA- och APA-träsket som alltför många verkar ha gått ned sig i.

Doften är generös med toner av chokladkaffe, karamell och en inlindad not av soltorkade aprikoser.

Smaken är balanserad tillsammans med doften och inslag av vört i avslutningen en förförisk sötma som ropar på mer!

Ölet håller dock en förvånansvärt stöddig procent på 11,8, vilket drar ned hinkabiliteten av ren självbevarelsedrift. Med den här ölen skall du definitivt ha en tallrik lagrad Västerbotten, parmesanost och något kallskuret och lättrökt upplagt vid sidan medan du lagar helgens middag.

Betyg +4/5

Ohh! Yeay! After a few really lows, I found a beer that really can be written under the title. It is a beer that fits like a glove now when fall rolls in, we close the doors and let the leaves taken by the storm paste on the window outside while we’re inside watching it all together with aged hard cheese and a some smoked meats.

North Coast Brewing, is really be regarded as a young brewery, but will probably still seen as pioneers in the craft brew era when they started in 1988. In Sweden, we know the brewery’s Red Seal Ale, which we enjoyed on the monopoly for over ten years . Red Seal is a classic  APA for those triggers of the kind of beer is completely O.K. However,  if you crave an experience and something more unique then you should definitely stroll down and pick up a few bottles of Old Stock Ale, 2016. The beer will give a whole new experience, and perhaps manage to move you from the IPA, DIPA, APA -swamp that too many seem to have gone down in.

The aroma is rich with notes of Chockladecaffe, caramel and a wrapped note of sun-dried apricots.

The taste is balanced with the scent, with hints of wort and a seductive sweetness in the finish one crying for more!

The beer is, however, a surprisingly hefty percentage of 11.8. which pulls down drinkabilitety of pure self-preservation. With this beer, you should definitely have a plate stored Västerbotten, Parmasan cheese and some cold cuts and smoked meats. While you cook dinner this weekend.

rating +4/5