Nu går vi mot fyra månaders matbonanza: kräftskivan

Kräftor startar höstens matbonanza. Med sin julröda färg inleds festligheterna som en föraning om hur det kommer se ut vid julbordets crescendo. Alla måltider under hösten handlar om att ta vara på skörden och tillreda det som ligger i säsong. För oss i Skandinavien är nästan dessa månader att betrakta som ett ”feeding frenzy”, då festligheterna går slag i slag fram till jul. Passande nog avtar det efter nyåret lika häftigt som det startade och vi kan fokusera på nyårslöftet att slippa bada i vassruggen till sommaren.

Jag kommer under höstens helger att gå igenom våra festligheter som ligger i säsong. Nu i augusti väntar tre tunga gastronomiska högtider som är startskotten för att börja ta del av allt som börjar skördas. Det börjar med Ålagillet (som utelämnas på grund av att fiskstackarn är rödmärkt och under starkt utrotningshot). Därefter kommer Kräftskivan och Surströmmingspremiären, som jag inte tänker utelämna!

Kräftskiva. De allra flesta av oss har ett ganska positivt förhållande till denna festlighet. Vid denna tid tid har de flesta kommit hem från semestern och man samlas till kalas innan jobbhjulen börjar snurra igen. Min privata relation till företeelsen har varit  ambivalent eftersom det har varit mer socialt än en stor kulinarisk upplevelse. Det har skett att jag köpt mig en hummer istället för att sitta och pilla med krypen. Jag kommer ihåg fragment av en skiva i Kiruna, och är lycklig över att Osqviks bastu har timer. Det har också varit den gång om året jag fått tillfälle att träffa min barndomsvän (som alltid bor utomlands på olika ställen) och hans familj. Med tiden har jag skaffat mig en massa ”dos and don’ts”, och idag måste jag säga att kräftskivan blivit allt mer betydelsefull ur ett kulinariskt perspektiv. Årets middag avnjöts i hemmet med mitt bästa sällskap och allt gjordes med en tanke bakom.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Fredag morgon blev det en tur till den lokale fiskaren där jag hämtade de förbeställda levande kräftorna. Det är genom min gamla svärmor ”Bettan” jag har upptäckt vilken väsensskillnad det är mellan de färska och de permafrusna kinesiska/turkiska i ICA’s frysdisk. Vattenkvaliten är också viktig, att lägga ned tid på att fiska i ett värmländskt dydike är mer pittoreskt än välsmakande. När du kokar kräftorna så jobba med stora smaker och koka bara 15 st åt gången! Mitt grundrecept är per liter vatten:

44g NaCl (koksalt), 2dl Porter, skal (zest) av 1/5 apelsin, 1 st dillkrona, 1 st sockerbit eller 2 msk Coca Cola

När kräftorna är färdigkokta, kyl snabbt ned lagen, placera kräftorna i ett kärl med färska dillkronor i botten och slå sedan den kylda lagen över kräftorna och låt stå svalt till nästa dag!

Varje familj har sina tillbehör, men personligen vill jag alltid att det finns en västerbottenspaj. Majonnäs, aioli eller en kräftaioli är alltid gott till smörgåsen som pillas ihop av stjärtarna.

I Skåne serverades jag vanligt vatten till för att kräftornas smak skulle komma till sin fördel. En Belgisk Bruin borde dock vara ett måste på bordet. Champagne som har lite sötma fungerar utmärkt! Muscadet sur lie från Loire är ett annat förslag eller varför inte Torres Estelado som jag tidigare skrivit om. Den klassiska ljusa lagern fungerar bara för att vi vant oss vid det, men jag får alltid en skev metallisk bismak om jag dricker den till kräftor. Vill du ha en ljus öl till kräftorna så rekommenderar jag en Duvel, men i det valet får ni hålla igen på snapsen om ni skall komma fram helskinnade till desserten!

Lycka till och ha det riktigt skoj!

In Scandinavia, the fall is close to be referred to as a”feeding frenzy” in the seasons ”en primeures”. It all starts with the crayfish-party with it’s red colours giving us a presentation of the Christmas ”Smorgosbord”-Cresendo.

During fall I will guide you through and highlight our culinary-festivity’s. In August there is three great festiviy’s which can be regarded as the start of taking pat of all harvest. We have the Eel-party (wich I don’t cover since the species is in danger), The Cray-fish partiy and the fermented herring.party.

This week cover the cray-fish, which most of us in Sweden have a very positive approach to. In mid August the majority have just arrived back from holidays in the sun and you get together for a party with your close friends before all wheel starts turning again. My private relation to this event has been rather ambivalent. In my youth i bought me a lobster instead, so I wasn’t forced to sit and put all the effort into these small almost without meat creatures. I can remember smal glimps of a cray-fish party in Kiruna, and I’m lucky that a Sauna had a timer. It has also been that time of year I’ve met my dearest friend from my youth and his family. As the time goes I’ve managed to acquired a reasonable list of Dos and don’ts, so to day the cray-fish festivity has become of more and more importance out of a culinary perspective. This years festivity where enjoyed together with my dearest and made with a thought straight through out the dinner

Friday morning and I headed out to our local fishermen to fetch the preordered living cray-fishes. A Lady in the Stockholm arcipelago early enlightend me the difference between fresh, and the Chinese/Turkish type we find frosen in the store. Water quality is also essential, investing time and effort fishing crayfish from a creek in county of Wermland is more a pittoresque thing than well tasting. When you boil the cray fish work with big tastes and don’t put more than 15 of them at time. My personal recepy is per liter water:

44g NaCl (salt), 2dl Porter, Peal (zest) of 1/5 orange, 1 pc dill flower, 1 pc sugarcube or 2 tblsp Coca Cola

When they all are boiled, a quick cool down of the solution, place the cray-fishes in a deep bowl with dill in the bottom and fill upp with the cool solution and place it in the fridge over night(Can hold a week).

All family’s have their own traditions with side dishes, personally I think there should be a cheese quiche, some Aioli or Shrimp Aioli wich goes perfectly to my toast i create out of the Cray-fishmeat.

I Southern County of Skåne the served me just water because they wanted us to really have the taste of the cray-fish. I more or less demand a Belgium Bruin to be served. A demi sec Chamoagne works well and so does a Muscadet sur lie.In sweden you will be served a classical lager, wich alway gives me the steely taste in the end. If you really want a blond beer, I recommend a Duvel, but beware with that kind of choice and cut down on the snaps if you have the ambition to taste the desserts.

Enjoy and have a really tastefull dinner!

Annonser

Fredagsmys, V34. SB#1605

Kan det vara fem år sedan som A Chouffes, Houblon Chouffe blev korad till Belgiens bästa IPA? Jag minns hur enastående fantastisk jag upplevde den.

När så Clown Shoes, American Monastic presenterade sig som en Belgian style IPA, fylldes min bias-kvot till max. Stackars öl som hälldes upp i glaset om den visste var jag hade ribban lagd för att få ett godkännande!

Mannen bakom Clown Shoes är Gregg Berman, en vinhandlare från Massachusetts som blev fascinerad av den spirande öltrenden och skapade ett eget märke, Clown Shoes Beer. Vad vi kan läsa oss till så är det väldigt mycket humle det handlar om, men det produceras även en intressant Stout som vi kanske får se i Sverige, om importören Wicked Wine väljer att ta in den. Clown Shoes etiketter och ölnamn är minst sagt uppseendeväckande, och fick kanske ett större genomslag än ölet, efter en disbyt med Candice Alstrom på Beer Advocate. American Monastic som vi nu har fått i Systembolagets sortiment, verkar vara Clown Shoes tidigare bästsäljare Tramp Stamp. tramp_stamp1

Att nuvarande Monastic’s etikett är en clown i badrock vänd med ryggen till, blir ganska logisk. Dessutom tror jag aldrig att SB tillåter en liknande etikett på sina hyllor.

Ölet presenterar sig med en lätt aprikosfärgad skummig hatt, Färgen är fylligt liknande fudge. Generös doft av citrus och exotisk frukt och smaken är övertydlig med stort inslag av aprikos, grape, lime och en kryddig not av nejlika. Lång eftersmak med en integrerad beska som spelar med en balanserad limetorrhet.

Ölet är inte i närheten av Houblon Chouffe, men helt klart ett mer än godkänt öl om jag inte får tag i originalet! Passar fantastisk till en ”Juicy Cheeseburger” eller en Ceasarsallad med extra mycket ”guck” (dvs ost, krutonger och Ceasarsås). Väldigt hög hinkabilitet och en klockren 3/5! Det är nog läge att testa till helgens surströmming!

Could it be five years since the A Chouffes, Houblon Chouffe was chosen as Belgium’s best IPA? I remember how outstanding and fantastic I experienced it.

When Clown Shoes, American Monastic presents itself as a Belgian style IPA, it filled my bias ratio to a maximum. If the poor beer poured into the glass only knew what my limit for approval would be!

The man behind the Clown Shoes is Gregg Berman, a wine merchant from Massachusetts who was fascinated by the growing trend for craft beer, and created a private label, Clown Shoes Beer. What we can read is all about hop , but there is also an interesting Stout produced , which we may see in Sweden if the importer Wicked Wine, choose to import. Clown Shoes Beer Labels and name, to say the least, have had a greater impact than the beer, after a dispute  with Candice Alstrom of Beer Advocate. American Monastic now in the Systembolaget range, seems to be Clown Shoes previous bestseller Tramp Stamp.

The fact that the current Monastic’s label pictures a clown in bathrobe showing its back becomes quite logical.

The beer presents itself with a light apricot coloured foamy hat, colour is rich fudge. Generous aromas of citrus and exotic fruit, and the taste is too obvious and with large taste of apricot, grapefruit and lime and a spicy note of clove. Long aftertaste with an integrated bitterness that plays with a balanced lime dryness.

The beer is not near Houblon Chouffe, but clearly more than approved if I don’t get hold of the original! Goes great with a ”Juicy Cheeseburger” or a Caesar salad with extra ”guck” (Ie, cheese, croutons and Ceasar sauce). Drinkability -very high, and a spot on score 3/5!

Fredagsmys, v.33 SB#30987

Bearded Rabbit Brewery är ett äkta microbryggeri som startade  i Göteborg 2013 med 25-liters jäsning i klädskåpet, och har kört hårt på att prova sig fram med många olika recept. Förgrundsfigurerna Therese Mortensen och Fredrik Gustavsson är fortfarande i högsta grad involverade i verksamheten som nu vuxit ur klädskåpet, och man har fyra öl lokalt representerade på Systembolaget; Weizenbock, Session IPA, IPA och en Kühl (Kölsh-isch).

För mig är Kühl, så bra att jag vill lyfta upp den till ett fredagsmys då den verkligen förtjänar uppmärksamhet. Ända sedan jag var i Köln för 20 år sedan, har jag varit förtjust i den lokalt rådande ölstilen Kölsch, som är en överjäst lager. Det vill säga en Ale som fått fermentera på låg temperatur (18-21 grader celcius). Bland pilsnermänniskor är Kölsch nästan en styggelse, eftersom det är så lätt, har låg beska och håller en förhållandevis låg kolsyrenivå. Men jag dricker hellre en Küppers Kölsch än vilken maskinlager som helst, alla dagar i veckan.

Bearded Rabbit Brewery, KÜHL är den bästa micro-Kölsch jag har provat på mycket länge. Tät, oklar och vacker aprikosgul färg. Doften är generöst maltig med inslag av honung och bröd. Smaken är lika generös, bred och fylld av malt och honung med integrerad kolsyra. Medellång smak med en inlindad lime-torrhet och stiligt integrerad beska på slutet. Jämfört med en original-Kölsch är det en smakbomb. Hinkabiliteten är skyhög, där den modesta alkoholhalten på 4,6% kommer att bli mångas räddning. Den är klockren till taco-middagen, men jag ser att den passar till de flesta ljusa sallads-, kött- och fiskrätter med eller utan hetta.

Det är en riktigt flörtig öl med väldigt mycket attityd. Den lämnar ett skojigt intryck och jag blev genast nyfiken på vad mer som kommer att komma från bryggeriet. Känslan  av äkta och välgjort är det som jag har noterat

Betyg 3/5

Bearded Rabbit Brewery is an authentic micro brewery that started in Gothenburg 2013, with a 25-liter fermentation vat in their wardrobe, and they have been working hard to experiment with many different recipes. Prominent figures Therese Mortensen and Fredrik Gustavsson are still very much involved in the activities which have now outgrown the wardrobe. Now they have four beers locally represented at Systembolaget; Weizenbock, Session IPA, IPA and a Kühl (a Kölsh-isch).

For me, Kühl is so good that I want to highlight it for a ”fredagsmys” as it really deserves the focus. Ever since I was in Cologne 20 years ago, have I been fond of the locally prevailing beer style called Kölsch, which is a top fermented Lager. It’s an ale with fermentation at low temperatures (18-21 degrees Celsius). Among Lager people, Kölsch is almost a dirty word, as it’s so light, has low bitterness and keeps a relatively low level of carbonic acid. But I’d rather drink a Küppers Kölsch than any machine lager, at any time any day of the week.

Bearded Rabbit Brewery, Kühl is the best micro Kölsch I’ve tried in a long time. Dense, unclear beautiful apricot color. The aroma is rich malty with hints of honey and bread. The taste is rich, broad and filled with malt and honey with integrated carbonic acid. Medium flavor with a lime wrapped dryness and handsome bitterness at the end. Compared to an original Kölsch this is a flavor bomb. Drinkability is sky high, where the modest alcohol content of 4.6% will be the rescue. It is spot on for a taco dinner, but I see that it fits most salads, white meat and fish dishes with or without heat.

It’s a really flirty beer with a lot of attitude. It leaves a fun impression and I immediately became curious of what else is going to come out of the tiny brewery . The feeling of a genuine and well made beer,  is what I have noted.

Rate 3/5

Jag förstår! Men kan inte riktigt ta till mig det…

Nu har jag provat öl från The Beerbliotek och jag börjar verkligen känna mig som en idiot! Jag är mycket medveten om vilka parametrar som styr och hur jag skall bedöma mat och dryck, så jag borde  rent intellektuellt kunna ta till mig och förstå denna producent. Det har ju hänt förr, se tidigare Blogg inlägg om To Øl, där mitt första möte med deras öl inte direkt tog mig till de höjder som den öl jag tidigare provat från samma producent.

Imperial stout utvecklades för export främst till Ryssland och Baltikum, men bevisligen blev det många strandhugg på vägen, eftersom öltypen är förlagan till vår nordiska porter. Om Guiness är originalet så gjorde man i England en något sötare upplaga. Exportvarianten till Ryssland och Baltikum var ännu sötare och mer alkoholstark och fick ”imperial” som tillägg. En imperial stout kan vara riktigt god, exempelvis håller jag imperialversionen av Dorothy Goodbody’s Wholesome Stout riktigt högt. I blogginlägget; Göteborg vs Stockholm provade jag Beerblioteks Pilsner One-O-One utan att bli vidare imponerad.

Eftersom hösten nu kom tidigare så kände jag att det kunde vara skoj med en imperial stout och hällde upp Beerbliotek, Eternal darkness, SB #30871, Imperial stout.

Ölet har en tät, brun och koncentrerad hatt. Doften är generös, söt och maltig med inslag av korinter och pion. Då du smakar på ölet möts du av en käftsmäll av sötma, smaken är bred och fylld med melass med en påtaglig aggressiv beska. Eldigheten (ABV 11%) sitter lika markerad som beskan på ”andra sidan”, Det är en kompromisslös öl, full med attityd! Men smakbilden blir spritig och spretig, den omisskännliga smaken av ”bröstsirap” ligger länge kvar. Jag skall dock köpa ett par flaskor och se vad som sker med ölet om fem år eftersom ölet känns välgjort och äkta, men som med all tydlighet inte bjuder på sin potential idag.

Hinkabiliteten är för mig ”rock bottom”, en öl räcker för mig det här året trots att jag försökte med både choklad och cigarr till.

Betyg 1/5

 

Now I have tried beer from The Beerbliotek and I start to feel like an idiot! I am very aware of the parameters that control and how to assess food and drink, so I should be able to intellectually  understand this producer. It has happened in the past, see previous Blog post about To beer, that my first meeting with a brewer didn’t immediately take me to the heights that the beer I sampled later.

Imperial stouts were developed for export mainly to Russia and the Baltic states, but evidently made many forays on the road, because the type of beer is the ancestor to our Porter. If Guinness is the original, England did so an slightly sweeter edition. Export variant to Russia and the Baltic countries was even sweeter and contained higher alcohol, and got the ”Imperial” as supplemented name. An imperial stout can be really good, for example, I’m really impressed by the imperial version of Dorothy Goodbody’s Wholesome Stout.

In the blog post; Gothenburg vs Stockholm I tried Beerblioteks Pilsner One-O-One without being further impressed.

Since fall now arrived early, I felt that it could be fun with an imperial stout and poured me an  Beerbliotek, Eternal Darkness, SB # 30871 Imperial stout.

The beer has a dense, brown concentrated hat. The aroma is rich, sweet and malty with hints of currant and peony. When you taste the beer, you are met by a punch in the face of sweetness, the taste is wide and filled with molasses with a palpable aggressive bitterness. the alcohol (ABV 11%) are equally marked as the bitterness at the ”other side,” It’s an uncompromising beer, full of attitude! But the taste picture becomes too alcoholic and sprawling, the unmistakable taste of ”chest syrup” is not far. I shall buy a couple of bottles and see what happens with the beer in a five years time, because the beer feels well made and genuine, but which quite clearly do not offer their potential today.

Drinkability is for me ”rock bottom”, a beer is enough for me this year, even though I tried with both chocolate and cigar.

Rate 1/5

Fredagsmys v.32, SB #1414

För första gången har jag nu provat en ”DIPP”?! Det var med viss tvekan och förutfattat ointresse jag hällde upp ölet. När hypade märken och sådant som jag ”borde” tycka om presenteras, blir jag alltid något reserverad. Bara för att det samlade ölkollektivet anser att detta är något bra, blir det lätt lite pådyvlat att jag också skall tycka så. Nästa bloggpost kommer att handla just om en sådan producent som jag faktiskt inte riktigt fixar.

Producenten To Øl, är vad man i vinvärlden kallar ”flying winemakers”. Tore och Tobias Gynther hyr in sig och producerar öl där det finns ledig produktionskapacitet. Lika väl som det finns produktionstekniska utmaningar, finns det fantastiska möjligheter med att dra fördel av de regionala förutsättningarna som bjuds vid produktionstillfället. Konceptet har för de två innovatörerna även resulterat i en pub på Nørrebro i Köpenhamn och en i Reykjavik.

Men vilket öl!!! Det är ett öl jag aldrig tidigare provat, och det är så gott och skruvat att det fick mig att stirra häpet på vad jag hade i glaset.

To Øl, My Pils har ett tätt aprikosfärgat skum. Utseendemässigt är det fylligt gyllene gult. Doften är initialt återhållen, petrokemisk doft med en svag nyans av aprikos som spelar bakom. Smaken är ren, fruktig och med den i särklass bäst integrerade beska i en pilsner jag provat! Jag letar i mitt referensbibliotek efter något som motsvarande. En upphottad Jever? Ruination Pils? Det enda jag kommer fram till är att det är en DIPP (Dansk International Pale Pils)! Smaken är medellång och uppfriskande. Tänk om vi kunde få all nordisk Pils att smaka så här!!

Ett öl jag njöt av till den avslagna matchen mellan Sverige och Nigeria (0-1, efter det snyggaste nickmål jag sett!!!). Fiskrätter med feta såser tarvar denna öl. Eller varför inte Fish n’ Chips med remoulad och grönärtstuvning?  Hinkabiliteten är skyhög, så ha ett par extra kylda till hands då det minst sagt är förvinnande gott.

Betyg 4/5

For the first time I have tried a DIPP. It was with some skepticism I served myself this beer. I am always somewhat reserved to hyped brands that I ”should” like. Just because the overall beer community think that this is something good, necessarily doesn’t mean me impute to. The next blog entry covers a producer that  actually do not really thrills me -yet.

The producer To Øl, is what the wine world would call ”flying winemakers”, Tore and Tobias Gynther rents space and produces beer where there is spare production capacity. There is a production of technical challenges, but in same time, there are terrific opportunities to take advantage of the regional conditions offered at the site of production. The concept for the two inovateurs have also resulted in a pub on Nørrebro in Copenhagen and one in Reykjavik, Island.

But what a beer !!!  I never tried such a beer, it is so good but so hard to defined is it an IPA or Pils?

To Øl, My Pils has a dense apricot colored foam. The look is rich golden yellow. The scent is initially restrained, petrochemical scent with a faint shade of apricot that plays behind. The taste is clean, fruity and has by far the best integrated bitterness in a Pils that I’ve tried! I’m searching in my reference library for something similar. A pimped Jever?  A Ruination ”Pils”? The only thing I come up with is that it is a DIPP (Danish International Pale Pils)! The taste is medium and refreshing tih higly market bitterness in the end. What if we could get all the Nordic Pils to have a taste profile like this !!

A beer I enjoyed while looking at the olympic match between Sweden and Nigeria (0-1, after the best header I have ever seen !!!). , This beer Fish calls for fish dishes with fatty sauces. Thinking of Fish n’ Chips with sauce remoulade and greenpee stew.  The drinkability is sky high, so you’d better keep an extra pair of bottles cooled as it is so refreshing.

Rating 4/5

 

 

Lissabon. Huvudstaden för en ”foodie”.

Mitt femte besök i Lissabon kräver en summering av alla intryck. Jag återvänder hela tiden tillbaka dit och kan helt enkelt inte bli mätt och tröttna. Staden är hanterbar till sin storlek, ändå är det delar och kvarter av staden som jag inte hunnit med. En av faktorerna är att Lissabon, mat och vinmässigt lyckas leverera den absolut högsta lägstanivå som jag någonsin upplevt.

Oavsett om du väljer fisk, skaldjur eller kött så är basråvaran av så hög klass att den enklaste  gatuköks-bifana (smörgås med grillat kött) kommer att vara fantastisk. Jag som dagligen håller mig så långt som möjligt ifrån fläskkött, beställer utan tvekan ”Porco Preto”. På vinsidan är det på samma sätt. Standardvin från €4,5 kommer sällan göra dig besviken, snarare tänds en nyfikenhet. Kliver du upp mot €10 flaskan pratar vi prestigenivå och det är din egen kunskap som sätter prisvärdet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Fortsätt läsa ”Lissabon. Huvudstaden för en ”foodie”.”