The song remains the same…….

På senvåren samlade jag alla i Sverige tillgängliga Trappisteröl för att prova mig igenom det mytomspunna. Några av dem har redan förekommit i tidigare inlägg, men jag ville slå ihop och redovisa en kvalitativ provning. Det jag tidigare skrivit gäller fortfarande och känner att det blir överflödigt att redovisa provningen.

Under våren har jag engagerats i ett nytt bolag som handlar främst med olika hantverksöl och därför har bloggandet och fredagsmyset uteblivit. Jag kan inte längre skriva om öl då jag antingen skulle rekommendera min egen produkt eller produkter från mina kolleger i branschen. I det ena fallet blir det pinsamt objektiv och i det andra skulle jag hjälpa de som jobbar om samma marknadsandelar. Därför har jag beslutat att Fredagsmys och öl rekommendationer får ligga på is ett tag.

Önskar ni fortsätta läsa om öl så rekommenderar jag bloggarna Karlströms Malt, portersteken, ofiltrerat och skrubbe.com. Det ger så mycket mer att följa dessa ölentusiaster än att leta i någon app.

Dessa appar som finns har ett alldeles för stort inflytande! På den gamla goda tiden då det fanns dryckesskribenter i våra dagstidningar, valde man att följa en skribent som motsvarade sin egen smakprofil. Kronstam gillade (över)moget vin, Per Bill har sällan skådat träffsäkra beskrivningar, Gunilla Hultgren Karell är vinboxarnas okrönta drottning osv. Vad alla de har gemensamt är att de är sjukt duktiga inom sitt område.

En App som du laddat ned i din telefon har omdömen som baseras på ofattbart många konsumenter med minst sagt grumlig fack kunskap! Det är lite som en miljon flugor på gödselstacken inte kan ha fel vad gäller smak. Följer du appens rating av en öl så kommer du att missa väldigt många bra och goda öl som finns där ute.

Midsommar firandet står bakom knuten och jag rekommenderar er att hoppa över maskinlagern till sillbuffén, tag istället fram en lite mörkare öl som gifter sig med kavringen och sillen!

Tack för den tid ni tagit Er att följa BeerBro’Blog det har varit riktigt kul och hoppas att Ni som följer mig hittar någon annan blog som ger er inspiration och nya ideer.

Ha en skön sommar!/BBB

Annonser

Storleken och formen har betydelse

Nog har du upplevt något som ser helt oemotståndligt ut, presentationen väcker begär och förväntningen sträcker sig upp mot trädkronorna. Sekunden efter att du njutningsfullt fört  läpparna mot kanten och fyllt munnen, infinner sig en känsla av besvikelse då inget som din mun upptäcker kommer i närheten av den föreställning och förväntning du just hade intalat dig.

Skall du enkelt förstå hur det kommer sig att något som du uppfattar smakar olika beroende på hur det presenteras, häller du upp samma dryck i fyra olika glas. Glasets utformning kan nämligen hjälpa dig att uppleva drycken på olika sätt.

Vår förmåga att detektera smak bygger på att vår tunga och gom har receptorer som skickar signaler till hjärnan om vad som ger dem en retning. Av grundsmakerna så är det bara smaken av beska som alla människor upplever på samma ställe. Det är i svalget och på tungroten. Förklaringen är rent biologisk. Generellt är giftig föda besk och för att människosläktet skall överleva så detekterar vi beska i svalget för att kunna ha möjligheten att kasta upp något som ger oss signalen livsfara. Denna förmåga uppträder först vid tre års ålder (därför reagerar inte spädbarn på beska). Kvinnor har en något högre förmåga att detektera beska av den enkla anledningen att utan dem dör människan ut.

För smaken av sött, salt, surt och umami finns det generella ”zoner” på tungan där smakerna upptäcks. Jag undviker att redovisa var, då det är personligt och du har en stor hjälp av att själv ta reda på var du känner dessa smaker då det är stora individuella skillnader. Ta ett tops och stryk på olika delar av tungan med respektive grundsmak.

Enklast att förklara vikten av kärlets utformning blir att exemplifiera med en kopp kaffe! Vår klassiskt melittabryggda kaffekopp är något som vi alla känner igen och en smak som vi kan enas om med ganska stor samstämighet. Kaffe domineras av grundsmaken beska, därför är också den mest lämpade formen på koppen att den har en bred omkrets. Då presenteras det vi dricker tidigt på tungan och över hela tungan. Skulle du välja en kopp med liten diameter kommer kaffet presenteras bak på tungan och grundsmaken beska kommer att dominera ännu mer.

glas1-2

En champagneflöjt må vara stilig och förmedla viss elegans, tyvärr är det nog den enda fördelen dessvärre. Grundsmaken som dominerar i champagne är syra. En champagneflöjt som har en liten diameter kommer att presentera vinet bak på tungan, vi tappar alla de små fruktiga nyanser som vinet uppvisar i sin attack, kvar står vi med den utvecklade smaken och en markerad syra. Väljer du att servera champagne eller vilket syrerikt vin som helst i ett normalt vitvinsglas kommer du genast upptäcka fruktsötman i vinets attack som kommer att balansera den aggressiva syran.

glas2-2

Talar vi om öl så gäller samma principer. Serverar du ett klosteröl eller en porter ur ett standard pilsnerglas typ Pilsner Urquels, så kommer ölet att presenteras långt bak och inte få möjlighet att ge sig till känna. Öltyper som domineras av beska typ IPA, Dipa eller välgjord Pils mår bäst av att presenteras i ett glas med mediumstor diameter. Är glaset för brett utsätter vi ölet med för mycket syre och ölet kommer upplevas platt eller helt enkelt off. Extremglaset torde vara den typ som Duvel har. Glaset har dels en bred diameter dessutom är kanten svagt böjd  utåt! Här presenteras allt du dricker så tidigt som möjligt och över hela tungan! Dryckens attack är tydlig markerad och den utvecklande smaken blir som ett kreschendo!

Glas vars öppning är mindre i omkrets än glasets ekvator, skall du sällan eller aldrig fylla högre än till just ekvatorn på glaset. Ideén med att smalna av öppningen är att samla upp alla lättflyktiga dofter för att vi som konsumenter skall kunna uppleva hela dryckens alla dimensioner.

Detta är en hel vetenskap, men grunderna är inte så komplicerade utan rätt logiska. Kärlets material är också viktigt, men man kommer långt på glas. Kaffe, The, öl och vin dricker jag aldrig ur papper eller plast behållare. Jag kommer aldrig ha så lite tid att jag måste ta med en espresso i pappmugg! Seriöst! Hur lång tid tar det att stjälpa i sig en espresso? Tror ändå att det mest ologiska vi håller på med är att servera mousserat vin i plastflöjt medan vattenkaraffen och vattenglas står serverat vid sidan av? I ren överlevnadsinstinkt går jag till vattenstationen och tar mig ett riktigt glas. Min devis blir således: ”Hellre Krug ur duralex, än cava i plastglas”!

Inte just nu älskling…kanske senare!

Besökte huvudstaden i samband med arbete under veckan. Som tur var fick jag tid över och kunde smita iväg till Pressklubben för att dricka något belgiskt som jag inte provat tidigare.

Så jag stod där i baren med fullt utvecklad beslutsallergi. Fördelen är att de som jobbar där även de har ett långtgående dryckesintresse, så jag lät helt enkelt den som kan sin sak bestämma så jag slapp våndas.

Vad som hittills undgått min öl-radar är ett fantastiskt italienskt (med starka belgiska influenser) microbryggeri som kallar sig White pony micro brewery (http://www.whiteponymicrobrewery.com). Ambitionen är skyhög och deras öl som jag provade var minst sagt välgjort. White Pony håller till i Padua, men just ölet jag provade är bryggt i Belgien på Brouwerij Fort Lapin i Brugge.

Som många ölnamn på micro-marknaden är det minst sagt kreativt, jag fick dock inte de dystopiska vibbar av ölet som namnet ”Life is death” vill antyda. Tvärt om! Det här ölet får snarare utmärkelsen ”Prokrastineringens dimjölk”! Jag hade nämligen en och en halv timme mellan mötena och ölet var nära att få mig skjuta på nästa möte. Jag är glad att inte varan finns på Systembolaget, för om vi alla kunde ha en back hemma i hallen är jag rädd för att inte mycket skulle bli gjort i landet.

”Life is death” – är enligt bryggeriet ett ”Strong Scotch Ale”, vilket betyder att vörten har fått koka så länge att den börjat karamelliserats. Så det är ett minst sagt mörkt öl, nästan svart på grund av dess täthet. En tjock maltig doft med tydlig sötma. Smaken är rund, generös och eldigheten (alkoholen) är markerad på grund av ölets sötma. Eftersmaken är lång och utvecklande med tydlig association till godiset ”salmiak”, den där torrsöta lakritstabletten.

Detta är ett öl som inte behöver någon mat över huvudtaget. Det är rena hälsoölet då dess hinkabilitet är obefintligt. Det är ett öl som du sitter med länge och bara njuter av, kanske bara för att få stoppa något i munnen, till exempel en liten bit Bonnat choklad. Se bara till att”to do”-listan är på ett minimum då kapsylen flyger. Skål!

Betyg 4/5

Fredagsmys vecka 14 SB. #1547

Denna veckas ölförslag borde hamna i facket för nya klassiker. Sigtuna Organic Ale har funnits sedan december 2013 i Systembolagets fasta sortiment. Ölet skapades för att tydliggöra att bryggeriet endast använder energi från vatten och vind. Ingredienserna är ekologiska och draven blir till biogas. Helt enkelt ett samvetsfullt, fotriktigt och jordnära öl! -Det är kanske det som tilltalar mig med ölet? Att det står för något utan att vara så uppblåst!

Vi snackar inte om något monumentalt som ritar om din ölkarta, eller får dig att revidera din uppfattning om egenskaper hos öl. Utan det är en öl som har en typisk aroma av Cascade, en tydlig maltighet och medellång smak med mjukbeska och söt karamell i avslutet. -Men allt sitter så fantastiskt behagligt ihop! I mina ögon sätter det en bruksstandard. Du vet vad du får och blir aldrig besviken.

Det är ett öl som passar de flesta då det inte är för beskt utan att vara tråkigt. Du kan servera det till en uppsjö av maträtter och det är precis så lättdrucket, att en öl för mycket blir precis lagom.

Betyg 3/5

Ora et Labora

”Deus vobiscum! Qui Contra?”

Trappistermunkarna på Orval gör till skillnad från de flesta andra bara ett öl, men vilket öl dom gör! Orval är det näst yngsta Belgiska Trappisterölet och startade sin produktion så sent som 1931, att jämföra med Brasseri de Rochefort som startade sin ölproduktion 1595.

Trappister munkar är en mer strikt Cistercienserorder där kraven dels är att klostret skall vara helt självförsörjande, de talar aldrig utanför quorum och de äter inget som gått på vår jord. Det betyder att deras huvudsakliga protein är fisk, då just fisk är att betrakta som klart begränsad råvara på den Belgiska landsbygden så höll klostren karpdammar. Innebörden av namnet ”Trappister” kommer så av att vägen ned till karpdammarna var långa trappor som munkarna trampade upp och ned i ”La Trappe”.

Klostrets ölproduktion får inte gå med någon större vinst. utan intäkterna skall gå till klostrets behov och resterande överskott skall skänkas till välgörenhet, vilket ger oss en mycket sympatisk effect. Den annars marknadsrådande prispolitiken sätts där med ur spel. Trotts att det är en ökad efterfrågan och produktionen ligger konstant på 70 000 hekto liter så skulle det vara en naturlig prispress uppåt. Men då munkarna inte anser att de behöver mer pengar så får vi en förstklassig produkt till ett minst sagt attraktivt pris, det är helt enkelt först till kvarn principen som gäller.

Ölet då? Orval är lika komplext som en vällagrad årgångschampagne. Men likheten stannar inte där. Som i Champagne där de låter vinet ligga med sin jästfällning ”sur lie”, exakt samma sak sker med ölet! Belgiskt öl genomgår vanligtvis en andra flaskjäsning och jästfällningen tar man aldrig bort (till skillnad från champagne) utan den ligger kvar och ”gottar till” ölet! Lagringseffekten på Orval är markant, en vällagrad Orval har kryddigare och mycket rundare toner, jämfört med en öl som är tappad på flaska de senaste åren. Mängden kolsyra är något lugnare men fortfarande väldigt tät.

En ung Orval serverar jag gärna till ostron och annan rå havsmat då både ölets syra och täta kolsyra ger ett friskt intryck. Den vällagrade varianten, serveras med fördel till grytor eller grillat lamm med ett tungt tillbehör (ej sallad och tzatziki).

Betyg 5/5

 ”Deus vobiscum! Qui Contra?”
The Trappist monks in the Orval monestary do unlike most others just one beer, but the beer which they do!

Orval is the second youngest Belgian Trappist beer and started its production as late as in 1931, compared to Brasserie de Rochefort which started beer production 1595.
The Trappists are a more strict branch of the Order of Cicterienser, which means for example that the monastery should be completely self-sufficient, they never speak outside the quorum and they eat nothing that walked on earth. This means that their main protein are fish, then just fish is considered to be clearly limited commodity on the Belgian countryside so the monasteries held carp ponds. The meaning of the name ”Trappists” will so come out of that the road down to the carp ponds, were long stairs the monks tramped up and down in ”La Trappe”.
The monastery’s beer production may not go with any great profit. but revenues should go to the monastery’s needs and the remaining surplus shall be given to charity, which gives us a very sympathetic effect. The otherwise prevailing market price policy is therefor out of the game. Entrusted to it is an increase in demand, and output is constant at 70,000 hecto liters per annum, it would be a natural upward pressure on prices. But when the monks do not consider that they need more money, we get a first class product to say the least at an attractive price, it’s simply first come, first served principle that will be applied

.
The beer then? Orval is as complex as a mature vintage champagne. But the resemblance does not stop there. As in Champagne, where they let the wine lie with its yeast ”sur lie”, exactly the same thing happens with the beer! Belgian beers typically undergo a second bottle fermentation and the yeast will never be removed (unlike champagne), and the remains will stay and ”gloating up” the beer!

Storage effect on Orval are significant, a ripe Orval have spicy and much rounder taste, compared with a beer that is bottled in recent years. The amount of carbon dioxide is somewhat quieter but still very tight.

A young Orval would I like to serve with oysters and other raw seafood, when both the beer’s acidity and dense carbon dioxide gives a fresh impression. The well-matured variant, served with advantage to stews or roast lamb with a heavy accessory (not salad and tzatziki).
Rating 5/5