Ofiltrerat fredagsmys V.9.SB#11485

Nils Oscar‘s India ale hade jag som Fredagsmys v. 37 2016. Bryggeriet släpper välgjorda och snygga öl som är riktigt bra. Lite som St. Eriks så är det kanske lite för Stockholmskt välpolerat. Jag har svårt att riktigt finna en filosofi och själ i ölet! I samband med Nils Oscar nu firar 20-års jubileum släpper de sin God Lager i ofiltrerad upplaga. Givetvis så kommuniceras det att det är en ”begränsad upplaga”, men 20.000 flaskor lär hålla ett tag för den svenska marknaden. Just här blir jag riktigt brydd, varför begränsa utbudet när du verkligen släpper något som erbjuder det som tidigare saknats?

God Lager ofiltrerad är fantastiskt bra, och levererar just den själ som jag annars har saknat! Ölet blir riktigt västkustskt med kompromisslös attityd. Ölet får en fyllig tät hatt som ändå sparar små fina bubblor. Doften är generös med halm, honung och en snygg citrus not. Smaken är balanserad med en integrerad beska. Sötman är gömd i frukten och det utvecklas en smak av brioche i den relativt långa smaken. Eftersmakens djupt integrerade beska ger fräschör och höjer hinkabiliteten! Betyget blir en stark 4/5 med hög hinkabilitet!

När nu äntligen Nils Oscar tappar upp ett öl som är så själfullt borde det vara straffbart att inte fortsätta med den! Här är ölet som kräver sin 50cl storlek, för att inte konsumenten skall känna sig lurad. Håll en kasse kyld vid bryggkanten och sommaren är säkrad oavsett väder.  Klockren till familjens kubbmatch och den grillade carrén. En öl som också finner sin plats gjuten på det ”nittonde” hålet!

 

Annonser

Storleken och formen har betydelse

Nog har du upplevt något som ser helt oemotståndligt ut, presentationen väcker begär och förväntningen sträcker sig upp mot trädkronorna. Sekunden efter att du njutningsfullt fört  läpparna mot kanten och fyllt munnen, infinner sig en känsla av besvikelse då inget som din mun upptäcker kommer i närheten av den föreställning och förväntning du just hade intalat dig.

Skall du enkelt förstå hur det kommer sig att något som du uppfattar smakar olika beroende på hur det presenteras, häller du upp samma dryck i fyra olika glas. Glasets utformning kan nämligen hjälpa dig att uppleva drycken på olika sätt.

Vår förmåga att detektera smak bygger på att vår tunga och gom har receptorer som skickar signaler till hjärnan om vad som ger dem en retning. Av grundsmakerna så är det bara smaken av beska som alla människor upplever på samma ställe. Det är i svalget och på tungroten. Förklaringen är rent biologisk. Generellt är giftig föda besk och för att människosläktet skall överleva så detekterar vi beska i svalget för att kunna ha möjligheten att kasta upp något som ger oss signalen livsfara. Denna förmåga uppträder först vid tre års ålder (därför reagerar inte spädbarn på beska). Kvinnor har en något högre förmåga att detektera beska av den enkla anledningen att utan dem dör människan ut.

För smaken av sött, salt, surt och umami finns det generella ”zoner” på tungan där smakerna upptäcks. Jag undviker att redovisa var, då det är personligt och du har en stor hjälp av att själv ta reda på var du känner dessa smaker då det är stora individuella skillnader. Ta ett tops och stryk på olika delar av tungan med respektive grundsmak.

Enklast att förklara vikten av kärlets utformning blir att exemplifiera med en kopp kaffe! Vår klassiskt melittabryggda kaffekopp är något som vi alla känner igen och en smak som vi kan enas om med ganska stor samstämighet. Kaffe domineras av grundsmaken beska, därför är också den mest lämpade formen på koppen att den har en bred omkrets. Då presenteras det vi dricker tidigt på tungan och över hela tungan. Skulle du välja en kopp med liten diameter kommer kaffet presenteras bak på tungan och grundsmaken beska kommer att dominera ännu mer.

glas1-2

En champagneflöjt må vara stilig och förmedla viss elegans, tyvärr är det nog den enda fördelen dessvärre. Grundsmaken som dominerar i champagne är syra. En champagneflöjt som har en liten diameter kommer att presentera vinet bak på tungan, vi tappar alla de små fruktiga nyanser som vinet uppvisar i sin attack, kvar står vi med den utvecklade smaken och en markerad syra. Väljer du att servera champagne eller vilket syrerikt vin som helst i ett normalt vitvinsglas kommer du genast upptäcka fruktsötman i vinets attack som kommer att balansera den aggressiva syran.

glas2-2

Talar vi om öl så gäller samma principer. Serverar du ett klosteröl eller en porter ur ett standard pilsnerglas typ Pilsner Urquels, så kommer ölet att presenteras långt bak och inte få möjlighet att ge sig till känna. Öltyper som domineras av beska typ IPA, Dipa eller välgjord Pils mår bäst av att presenteras i ett glas med mediumstor diameter. Är glaset för brett utsätter vi ölet med för mycket syre och ölet kommer upplevas platt eller helt enkelt off. Extremglaset torde vara den typ som Duvel har. Glaset har dels en bred diameter dessutom är kanten svagt böjd  utåt! Här presenteras allt du dricker så tidigt som möjligt och över hela tungan! Dryckens attack är tydlig markerad och den utvecklande smaken blir som ett kreschendo!

Glas vars öppning är mindre i omkrets än glasets ekvator, skall du sällan eller aldrig fylla högre än till just ekvatorn på glaset. Ideén med att smalna av öppningen är att samla upp alla lättflyktiga dofter för att vi som konsumenter skall kunna uppleva hela dryckens alla dimensioner.

Detta är en hel vetenskap, men grunderna är inte så komplicerade utan rätt logiska. Kärlets material är också viktigt, men man kommer långt på glas. Kaffe, The, öl och vin dricker jag aldrig ur papper eller plast behållare. Jag kommer aldrig ha så lite tid att jag måste ta med en espresso i pappmugg! Seriöst! Hur lång tid tar det att stjälpa i sig en espresso? Tror ändå att det mest ologiska vi håller på med är att servera mousserat vin i plastflöjt medan vattenkaraffen och vattenglas står serverat vid sidan av? I ren överlevnadsinstinkt går jag till vattenstationen och tar mig ett riktigt glas. Min devis blir således: ”Hellre Krug ur duralex, än cava i plastglas”!

Något för alla. Fredagsmys V.8, SB#1589

Det är så vansinigt skoj då förutfattade meningar och fullmatad bias kommer på skam! Jag hade läst mycket om Ayingers internationella medaljskörd och ölet Celebrator är minst sagt höjt till skyarna.

Det var med stort intresse jag plockade på mig ett par som stod i hyllan på det lokala Systembolaget. Även ett mått av ödmjuk tacksamhet att Systembolaget har listat en intressant ”kändis” i ordinarie sortiment.

Att ölkollektivet har jublat sig hesa, stämt in i lyriska hyllingskörer och författat kilometerlånga oden för just denna öl, har snarare byggt upp en viss skepsis än en astma fostrande förväntan. Speciellt då min karta för mörkt öl tar sin utgångspunkt ur ett glas Belgisk mörk trippel. Hela filosofin bakom bocköl är diametralt speglad den Belgiska. Under- vs. Överjäst. Diacetyl tät vs. diacetyl befriad. Jag erkänner att min kanna med bias var fylld till bredden och det var med skepsis jag hällde upp ölet med ett fixerat öga, medan jag blundade med det andra.

Celebrator har en tät koncentrerat lätt brunfärgad hatt. Doften är maltig med inslag av apelsin och muscvadosocker. Smaken är komplex, bred och helt sjukt fantastiskt balanserad. Det finns inte ett element som spretar utan det är en flytande symbios som presenterar sig och håller hela vägen uti en medellång eftersmak. Det som slår mig är att trotts den komplexa smaken så är det riktigt riktigt lättdrucket. Betyg +4,5/5 med hög hinkabilitet. Det är inget problem att ta för sig av ett glas till.

Det här ölet är själfullt och går utmärkt att hålla för sig själv och bara dricka. Skall jag servera något till så sitter denna öl som en smäck till en platta kallskuret med lite salta och rökta inslag. Den rökta rensteken med sin potatisgratäng har fått en livskamrat! Den fungerade även utmärkt till den chockladmättade tårtan som sambon stilfullt hade gjort och serverade.

Trevlig helg!

Vårkänslor del II, Fredagsmys V7, SB.#11468

Idag är det några flingor som dansar ned utanför fönstret, tillräckligt många faktiskt för att se hur de tar ut pistmaskinen i slalombacken. Fram till nu i början av februari har det varit en sällsamt tråkig och mörk vinter. Längtan efter ljus och lite värme startade för mig redan i Januari då jag skrev Fredagsmys V2. Jag längtar smärtsamt efter att känna doften av snö som töar och fuktmättade åkrar. Kanske är det skälet till veckans val av Fredagsmys?

Vecka 32, 2016 var My Pils från ToØL med som Fredagsmys. Mitt intryck av den ölen gjorde att jag var väldigt nyfiken på att prova deras variant av en Berliner Weisse (se wikipedia). Då ToØl som består av två danska bryggare, Tobias och Tore tog produktionen av Berliner Vice till Belgien, kommer tydliga ekopunkter upp på Bierradarn. ToØl + Belgien är för mig en tydlig provningssignal.

Berliner Vice fyller glaset med ett tätt skum som övergår i en ofiltrerad påskgul färg. Det har en generös doft af aprikos, apelsin, grape med en örtig ton av koriander. Extremt torr, fruktig med bred och generös grapesmak. Syran i ölet är stenhård utan att på något sätt skeva ut och bli smärtsamt obehaglig. Betyg klockren 3/5, med hög hinkbilitet!

Detta var inte bra för att dämpa min längtan till våren! Detta är definitivt ölet till en Salade Niciose eller fredagens Ceasarsallad med riklig dressing! Ölet håller den minst sagt ostrategiska ABV-nivån på 3,8%. Hade det varit 0,3% lägre, kunde vi handlat den i vanlig livmedelsbutik. Berliner Vice är ett bevis på att ett öl inte måste ligga på 6% eller mer för att vara riktgt riktigt god!

Fredagsmys v6, SB#89113

 Brasse Brännström körde ju på den tvivelaktiga principen att  GOTT+GOTT= JÄTTEGOTT, och hade Falukorv i sockerkakan! För att få en ”smooth” övergång efter de senaste blogginläggens USA influerade IPA-bonanza, delar jag motvilligt med mig av en absolut personlig favorit. DIPA + BELGISK TRIPPEL=MONUMENTALT FANTASTISK!

Ända sedan jag tillsammans med en grupp norska krögare satt ut på gårdsplanen till Brasseri Achouffe och blev bjuden på deras exprimet IPA har jag varit helt frälst! Houblon Chouffe är den ölen som har fått mig att inte helt avspisa en öl för att det står IPA/DIPA/APA på etiketten, då att jag vet hur fantastiskt bra öl det verkligen kan bli. Med rätt bryggare och rätt recept är det bevisligen möjligt att brygga något som enklast kan sammanfattas med tre enkla ord. Helt monumentalt enastående!

 Houblon Chouffe håller en alkohol (ABV) på 9%,vilket motsvarar en Tysk riesling. Väl kyld i champagneglas och du har en elegant apperitif. Kanske med några utvalda snittar eller några snabbt arrangerade pintxos och vi har oss en elegant party starter.

pintxos-2

Jag vet att jag ondgjort mig tidigare över öl som torrhumlats med Amarillo, då det går riktigt illa när det inte går bra. Men det finns några få undantag och Houblon Chouffe är ett av dem. Det finns inte ett spår av en skevande oljig beska i eftersmaken utan istället är beskan djupt integrerad med en tydlig grapesmak. Kanske skiner alkoholen igenom smakbilden något, men kompenseras av den komplexa och minst sagt generösa smaken. Betyg 5/5 och hög hinkabilitet.

Tänk på att ölet ligger i beställningssortimentet så beställ på måndagen och du har ölet till fredagen.

Houblon Chouffe är ett öl som passar fettrika maträtter, fungerar klockrent till klassisk husmanskost, men jag har dock funnit att ölet trivs inte med vita stuvningar! Jag vet inte vad det beror på men det skevar ut något helt sanslöst. Ölet fick vänta vid sidan av, då jag åt oxbringa med stuvad vitkål. Då jag blev nyfiken, provade jag senare med stuvade makaroner, och resultatet var lika illa. Annars är detta ett öl som passar de mesta och i de flesta sammanhang. Då ölets beska är så väl integrerad fungerar det utmärkt att serveras i champagneglas! Skål på Er! Ha en fantastisk kväll!