EM-mys v.24 SB #1575

Egentligen är Carlsbergs slogan ”Probably”, mer passande för denna öl. Det är en lager men är bryggd som Ale. Vill man ha en äkta craft beer är Anchor Steam Beer verkligen ett lysande exempel då ölet genomgår en verkligt hantverksmässig bryggning.

Anchor Steam bryggs på lagerjäst men i öppna jäskar. Problemet blir då att ölet får en alltför låg kolsyra vilket de löser genom ”Kräusening”. Lite som Belgiskt öl som får sin andra jäsning på flaska, men Anchor fyller den nästan färdigjästa ölen i sluten tank och tillsätter mellan 15%-20% med ny vört. Resultatet blir att kolsyran som nu bildas innesluts i ölet.

Uttrycket ”Steam”, är ett lokalt namn för enkel öl från San Fransisco. Många av småbryggerierna i slutet av 1800-talet hade inte resurser att kyla jäsningen med is, den kreativa lösningen blev att placera jäskaren på hustaket och låta kvälls-, och nattemperaturen hjälpa till med att kyla ölet. Bryggerierna som tillämpade metoden fick då ånga som steg upp på taken, och därmed fick ölstilen sitt namn.

70 år senare (1971), tog några entusiaster upp detta hantverksmässiga sätt att brygga öl på, och resten är historia! Idag är Anchor Steam beer bryggeriets huvudöl, och grunden för att kunna brygga små batchar och säsongsanpassat öl.

Anchor Steam har en fyllig vit hatt, med små integrerade bubblor. Färgen är vackert klart bärnstensfärgad. En generös maltig doft med inslag av torkad aprikos, Old English marmelade och ett örtigt inslag i slutet. Eftersmaken är lång, frisk med en balanserad fruktig beska.

Jag har varit sjukt imponerad av det här ölet sedan jag provade det för första gången för 10 år sedan. Anchor Brewing är dessutom ett förstklassigt bryggeri som aldrig släpper ett dåligt öl! Hela produktlinjen är riktigt bra och jag undrar om det är något bryggeri som har denna höga lägstanivå?

Så, som bira under fotbolls EM är detta ”Probably” det riktiga alternativet. Sedan fungerar det utmärkt resten av året också!

Betyg +4/5

Actually, Carlsberg’s slogan ”Probably”,  is more suitable for this beer, which is a Lager, but  brewed as an Ale. If you want a real craft beer, Anchor Steam Beer is truly a shining example as the beer undergoes a truly artisanal brewing.

Anchor Steam is brewed on lager yeast, but in open vats. The problem is that the beer gets too low carbonation, but they solve that by ”Kräusening”. A bit like Belgian beer that gets its second fermentation in the bottle, but Anchor fill the almost fermented beer in a closed vats and add between 15% -20% of new wort. The result is that the carbon dioxide now being formed is captured in the beer.

The term ”Steam”, is a local name for simple beer from San Francisco. Many of the small breweries in the late 1800’s, did not have the resources to cool the fermentation with ice. The creative solution was to put the vats  on the roof and let the evening, and night temperatures help cooling the beer. The brewers who applied the method, got steam that rose up on the roofs, and that’s how this style of beer got its name.

70 years later (1971), a few enthusiasts took up this artisanal way to brew beer, and the rest is history! Today, Anchor Steam Beer is the brewery’s main brand, and the basis for brewing small batches and seasonally adjusted beer.

Anchor Steam, has a rich white hat, the beer have small integrated bubbles. The color is beautifully clear amber. A rich malty aroma with hints of dried apricot, Old English marmalade and a herbish element in the end. The aftertaste is long, fresh with a balanced fruity bitterness.

I have been impressed by this beer since I tried it for the first time 10 years ago. Anchor Brewing is a first class brewery that never present a bad beer to the market! The entire product line is awesome and I’m wondering if there is any other brewery that has this high lowest standard?

So, as a preferred beer during the European Soccer Cup, this would ”Probably” be the best choice. It works really great the rest of the year too!

Score+4/5
Annonser

Inte bara i snyggt paket…

I min tidigare  recension om Tripel Karmeliet från Browerij Bosteels så nämnde jag denna som är deras första öl. Det är en traditionell belgisk ale på alla sätt, men skiljer sig ändå väldigt mycket och blir på så sätt unik. Det är faktiskt på senare tid som jag lyft fram ölet då det unika glaset och storylinen bakom namnet har kännts alldeles för tacky för att jag skall känna något för ölet.

Alla belgiska öl med självaktning har ett eget glas och det är norm att rida på klostertraditionen och forma glasen i olika kalkskepnader. Bosteels har gått en egen väg och tagit upp det gamla kuskglaset. I England hade de så höga vagnar att glaset blev en yard långt. Bosteels har sansat sig och håller en högst modest och användbar längd, men tyvärr har de begåvat glaset med en ytterst otymplig hållare. Namnet ska ha sitt ursprung från att det låter ”kwak” i glaset då ölet släpper undertrycket.

Den stora fördelen med det här glaset är dock att vi får se hur vansinnigt snygg färg det här ölet har. Ölet har en tät ”off-white” hatt, kolsyran är koncentrerad och med små fina bubblor. Doften har en kryddig sötma som är fylld med långpeppar, karamell och nejlika. En stor kryddig och fyllig smak med en integrerad sötma. En tydlig eldighet utvecklas i den långa kryddiga eftersmaken.

Det är en riktigt god öl, men det krävs vissa förutsättningar för att ölet skall bjuda sin fulla potential. Jag vill ha ett så tunt glas som möjligt och gärna en temperatur kring 10 grader, vilket gör att det blir svårt att dricka ute i solen. Däremot tror jag att det borde vara en riktigt fullträff då du rostar kastanjer i höst, i samband med årets sista grillning. Som glühwein eller till afterski borde den sitta klockrent!

Betyg 3/5

In my previous blog post about Tripel Karmeliet from Browerij Bosteels, I mentioned that this is their first beer. It is a traditional Belgian ale in every way, but differs nonetheless a lot and thus becomes unique. It is actually recently I’ve started to appreciate the beer, due to the unique glass and the storyline behind the name, felt far too tacky for me to feel attraction to the beer.

All Belgian beers with self-respect has its own glass, and more normative is to ride the monastic tradition and shape the glass in various chalice shapes. Bosteels has gone its own way and uses the old coachman glass. In England, they had such high wagons that their glasses were a yard long. Bostels has been more sensible and holds a most modest and useful length. But unfortunately they have endowed the glass with an extremely unwieldy holder. The name derives from the sound ”Kwak” in the glass as the beer releases the pressure.

The big advantage, however, with this glass is that we get to see how insanely great color this beer has. The beer has a dense ”off-white” hat, the carbon dioxide is concentrated with small fine bubbles. The fragrance has a spicy sweetness that is filled with long pepper, caramel and nellic. A great spicy and full-bodied taste with an integrated sweetness. A clear note of alcohol developes in the long spicy aftertaste.

It’s a really good beer, but it requires certain conditions for the beer to reach its ful potential. I want a glass as thin as possible, and preferably a temperature around 10 degrees Celsius. Which makes it difficult to drink in the sun. However, I think it would be a real hit when you roast chestnuts in the autumn, when you have your last barbecue. As glühwein or accompaying an after ski should it fit perfectly!

Rate 3/5

Världsklass på ”Schlätta”…

Måste jag välja favoriter blir det som oftast skaldjur eller fisk. Det finns nästan en otäck kompromisslöshet runt det. Ju fräschare råvara desto mer exklusiva och subtila smaker får jag. Kan du bereda och äta fisken eller skaldjuren direkt på stranden kommer du uppleva något helt annat än några timmar senare.

Ett utmärkt exempel är marulk. Äter du den till lunch samma dag som den kom i hamn, kommer du att uppleva en hummer-lik krispighet och en smak av musslor. Äter du samma fisk på kvällen i stället kommer du fortfarande ha en fantastisk produkt, men inte en super-premiumprodukt eftersom den krispiga texturen kommer att ha avtagit.

När det gäller pilgrimsmusslor är vikten av fräschör ännu tydligare. Jag ser ingen som helst användning eller anledning till att äta eller bereda dom här asienimporterade permafrysta MSG-bullarna, som vi som oftast ser upptinade i fiskdisken eller på big pack i frysdisken. Det är helt meningslöst (dessutom direkt miljöskadligt) att pilla med dessa.  I munnen upplever du bara sötma och med en tydlig association till champignoner stekta i rostfritt stål utan stekyta där texturen mer går åt semikokt äggula! -Yummy! Svårt att göra något skoj av det.

Köper du i stället levande pilgrimsmusslor, så kommer du servera något som änglar suktar efter. Ingressbilden är en hyllning till pilgrimsmusslan där varje del är tillvaratagen. A) Gör en puré av romsäcken och mixa med räka för att få texturen. B) Gör en tartar av pilgrimsmusslans kött. C) Koka upp en buljong av musslans lunga med lite champinjon. D) Montera i musselskalet i följande ordning; romsäck-pure, tartar,  garnera med skivade champignoner, örtolja, dill-pulver och dill. E) Häll lungbuljongen ovanpå vid servering. Njut!

Det här är en av de mest fantastiska pilgrimsmussel-rätter jag har smakat. Smaken av mussla är väldigt dominant och texturen i rätten är lättast att beskriva som ”definition av jämnvikt”. Har du nu inte lust att göra denna rätt på egen hand så kan du alltid ta dig en tur till jugendslottet Bjertorps Slott, där Chef Stephen Rowe med besättning gärna gör den åt dig!

Den här rätten har ett sjukt högt innehåll av umami, så det finns många drycker som kan passa (och lika många som inte gör det). Det som jag personligen tycker sitter helt galet rätt är en källarsval Manzanilla.

Sea food and fish will always be on top of my preferences when it comes to food. There is something obviously uncompromising about it. The more fresh the ingredient is, the more exclusive and subtle the dish and it’s tastes will be. If you can prepare and eat it just by the shore you will have an experience which is totally different to otherwise.

For instance monk fish. If you have it for lunch the same day as it is landed, you will discover a crunchy lobster-ish structure and a very notable taste of blue shells in the white meat. If you instead prepare the same fish ten hours later in the evening at home, we will still have a fantastic premium product, but it will not be super premium! The crunchy lobster structure will be vanished.

When it comes to scallops, the importance of fraîcheur is even more obvious! I really don’t see the meaning of preparing or eating the perma deep frozen asian imported MSG-balls which we so often are exposed to. Really what is the point? The only taste you will discover is a sweet, metallic mushroom taste, with a yolky texture. It’s hard to do something tasty out of it!

On the contrary when you’re working with a live sample out of the shell, you’re preparing a dish which angels would sigh for. In the picture above you’ll se an anthem to the scallop. A) Make a puré of the caviar, mixed with shrimps for the texture. B) Make a tartar of the scallop meat. C) Boil a stock of the scallops lung and some mushrooms. D) Plate on the shell in the following order; caviar puré,tartar and garnish with thin sliced mushrooms, herb oil, dill powder and dill. E) Pour the lung stock when serving!

This is one of the most outstanding scallop dishes I’ve ever had, with a unique taste and a texture which defined the quintesse of equilibrium. If you don’t bother to make it by your self, you can always take a stroll to the art nouveau castle, Bjertorps Slott, where Chef Steve Rowe and staff gladly will prepare it.

Due to the massive content of MSG in this dish there is a wide variety of suitable beverages to choose from. My instant choice though, would  be a cellar cold Manzanilla.

En cool dessert…

Jag är sådan sucker för det indiska köket, det är så förföriska färger och aromatiska dofter. De indiska desserterna däremot är kanske inte riktigt vad vi förväntar oss, då vi oftast definierar en dessert som något sockermättat med tydligt inslag av fett som skall stilla sötsuget efter middagen. Den indiska desserten har en mycket mer pragmatisk funktion till middagen som helhet.

Nu när BBQ-bonanzan drar igång i full blom och du kanske som jag inte bromsar på mängden hetta i maten, presenterade min sambo en ultimat dessert. Den kommer att passa som en ”petanque-keps” till sällskapet som sitter i andnöd och försöker få tillbaka livsandan. Mango Shrikhand kommer uppfattas som livgivande, fräsch och verkligen fylla en funktion till måltiden.

Under förutsättning att Ni gillar saffran så kommer denna enkla dessert bli sommarens klassiker. Den är frisk och sval, har ett begränsat antal råvaror (yoghurt, saffran, honung, stött kardemumma och nötter efter smak) och verkligen fyller en funktion. Tillvägagångsättet är fyra enkla steg. 1) Häll en matsked het mjölk över saffran stängeln och låt det dra. 2) Blanda ned en nypa socker och lite honung i yoghurten och hälften av den stötta kardemumman. Tillsätt saffransmjölken då den svalnat. 3) Rosta grovhackade nötter och ”gucka” till dem med lite honung. 4) Montera yoghurt, mango, nötter och resten av den stötta kardemumman i en trevlig dessertskål. Servera! 1-3 kan med fördel göras vid tidigare tillfälle och sedan bara monteras ihop då det skall serveras. En del av nötblandningen kan tillsättas yoghurten för att få extra chrunch i.

Dryck till dessert är inte alltid lätt, speciellt inte då vi har det mjölkbaserat med saffran och mango! Men ett kallt ingefärste med mynta på is, toppat med St Germain, fläderlikör låter som en hit.

I really have a fling with the Indian kitchen, love the colors and all the aromatic scents. The Indian desserts should not be compared with ours, filled with sweetness and fat. On the contrary the Indian desserts are more aiming to complete the dish and ads a purpose to the whole dining experience.

Now when the BBQ season hits the fan, and if You are like me a bit hooked on adding some heat into the dishes, I think I have been introduced to one of the most perfect desserts. When the Carolina reaper chili paste left you soared and weak after a big steak BBQ this dessert will come to you as a liberator and you will start to feel life coming back to you.

Well a must is that you and your party really fancy saffron, since this dessert will literary siege your pallet of aromatic taste, while the fresh fruit and the yogurt will cool  your  chili soared throat.

What I’m talking about is Mango Shrikhand, A yogurt dish filled with fresh mango, honey, grind cardamom and some toasted nuts for the crunchy texture. The dish is just as simple as it looks: A) Pour a tbl spoon of hot fat milk into the saffron and let it extract B) A pinch of sugar and honey into the yogurt (Greek-style preferably) just to smother the texture and half of the grind cardamom, C) toast the nuts You prefer to use (In the pic. it is pistacchio and walnut) and grease the nut mix with an additional pinch of honey. D) Start to plate. Yogurt, mango, nut mix ( You can take some of he nuts and mix it into the yogurt to ad texture) and the rest of the cardamom. Serve! This is easily made pre dining and kept in the fridge before serving.

Sommarklassiker…

Det är underligt att jag tagit till mig något så odefinierat som Salade Nicoise. Jag har annars problem med rätter som heter en sak men som sällan serveras på det ursprungliga sättet. Det närmaste exemplet jag kommer att tänka på är den av våra pizzasjapps så  oigenkännligt förvanskade ”Grekisk Sallad”. En Grekisk sallad, även kallad ”bondsallad” innehåller inte något annat än; tomat, oliver, gurka, rödlök och fetaost (det kan finnas lokala varianter på öarna som även inkluderar sardeller). Men inte alltför sällan så har jag sett (Obs ej smakat) burkmajs, isbergssallad och en poppig försommarvariant med rädisor?? I en värmländsk by med en tongivande restaurantör inkluderas dessutom lite potatis i salladen för att lokalanpassa och liva upp det hela!

I Sverige har vi dessutom fått en självuppfylld sanning för rätten Pasta Carbonara att det skall inkluderas gröna ärtor (svängda med eller utan smör). Något som antagligen var för enkelt från början skall tydligen kompliceras för att ”få till det”. En världsmästare till kökschef och utan några erkända meriter, slog på stort i en diskussion och förklarade för mig att; ”Pasta Carbonara utan ärtor bara blev en ”..ara”!”?  Jag kunde inte hålla mig från att fråga honom var han trodde denna kolarhustru hittade sina gröna ärtor på alpsluttningarna? Den älskade Wienerschnitzeln är väl mer än sällan på kalv? Und so weiter… Listan blir tröttsamt nog oändlig över maträtter som heter något men levereras till oigenkännlighet.

Så kommer vi då till den fantastiska rätt som varje restaurant med lite självaktning borde ha på menyn under sommarhalvåret: Salade Nicoise. Det briljanta är att det är ett par stående ingredienser som kan kompleteras eller bytas ut. Konstanter är; tomat, lök, tonfisk (Färsk grillad eller i olja efter behag), ägg (medium kokta eller pocherade), sardeller (eller anjovis), svarta oliver. Sedan lägger du till vad som ligger i säsong! Varför inte lite picklade kantareller på sensommaren?

Salladen på bilden är gjord på färsk grillad tonfisk, nypotatis, färsk rödlök, kapris och grillad sparris, haircot verts kan du byta till vaxbönor då de kommer.

Eftersom rätten är elegant och mycket kan göras på förhand så är den inte bara fantastiskt god, med aromatiska toner av anjovisen, fett från oliver och ägg, lite beska från haricot verts syra från kapris som gifter sig med den magra tonfisken, utan dessutom riktigt begåvad om man vill bjuda på något exklusivt med kort prepptid. Det är din egen ambition som bestämmer hur komplicerad rätten ska vara.

Njut salladen sval och med ett glas rosé eller varför inte mousserad rosé? Vill du servera en öl rekommenderar jag en sval Ominpollo Leon!

Trevlig sommar!

It is really strange that I like some thing as Salade Nicoise. I have a problem with dishes that’s not served as it is called. The closest example I get is that of our local Pizza stores socalled ”Greek Salad”. A Greek salad also called ”peasant salad” does not contain anything but; tomato, olives, cucumber, red onion and feta cheese (there may be local variations in the islands that also include anchovies). But not too often I have seen (Note not tasted) canned corn, lettuce and an early summer version with radishes ?? I know a village in the woods of Sweden with a leading “master chef” also includes some potatoes in the salad to localize it, and live it up a bit!

In Sweden we have also had a self-satisfied truth for the right pasta carbonara that it be included green peas (curved with or without butter). Something that probably was too easy from the start, apparently must be ”complicated” to ”get it”? A called to be world champion chef, with no proven track record, hit the big in a discussion and explained to me that; ”Pasta Carbonara without peas just is an ” ..ara ”!”? I could not keep myself from asking him where he thought the charcoal makers wife found her green peas in the Alpslopes? The beloved Weinerschnitzel is served more than rarely of calf? Und so weiter … The list is endless tiring enough of dishes called anything but delivered beyond recognition.

So we come to the great dish of every restaurant with a little self-respect should have on the menus this summer. Salade Nicoise. It’s brilliant, there are a couple standing ingredients that can is supplemented or replaced. Constants are; Tomato, Onion, Tuna (Fresh grilled or in oil at will), eggs (boiled or poached medium), anchovies (or sardells), black olives (with stones). Then you add what is in season! Why not  some pickled chanterelles in late summer?

The salad pictured, is fresh grilled tuna, potatoes, fresh red onion, capers and grilled asparagus, beans haircot verts you can switch to wax beans as they come.

The dish is elegant and much can be done in advance, it is not just amazing good, with aromatic notes of anchovies, fat from olives and eggs, a little bitternes from Haircot verts, acid from capers that marries the low-fat tuna, but also really talented on you want to offer something exclusive with short prepp time. It is only your own ambition that determines the number of placeings you do on each plate.

Enjoy the salad cool, with a glass of rosé or why not rosé mousseau? Pleasant summer!

Fredagsmys v.22 SB #11803

Det är inte sällan då man pratar öl med förstå-sig-påare, som den odiskutabla sanningen om att öl med en alkoholstyrka över 5,5% inte är gott kommer upp! Jag kan nog hålla med om vi begränsar begreppet ”öl” till att gälla maskinlager. Men här kommer det intressanta! En belgisk Blond som ofta ligger kring 6% förväntas ha den styrkan och alkoholen hjälper att sprida ölets komplexa smaker. Hur ser vi då på ett Trappisteröl som går åt andra hållet?

För ett par år sedan lanserade det nederländska trappisterklostret Koningshoeven ett öl som är lite ljusare, lättare, ekologiskt och med en alkoholstyrka på 4,7%. I landet till väster om oss så klassas all öl med lägre alkohol som ”pils” och kan då säljas i vanliga butiker. Detta borde ju ha varit en lansering som inte kunde misslyckas? I Sverige har vi haft ölet tillgängligt sedan sommaren 2014. Dock har ölet placerats i kategorin ekologisk, fotriktig och jordnära, vilket gjort att den vanliga RPK-hungriga publiken inte visat ölet någon uppmärksamhet. Belgo-fantasterna ser ölet som en avvikelse och kvar som målgrupp är miljöhipsters med surdegsskägg vilka måste anses vara för få för att utgöra en lönsam konsumentgrupp.

Ölet är lätt ljust, med fyllig vit hatt. Doften är ren och generös med inslag av honung, vetebröd och en nejlika i bakgrunden. Smaken är lätt, ren, fruktig och med en närvarande beska i den medellånga eftersmaken. Nu är det en Ale, men slår de flesta maskinlager med hästlängder. Hinkabiliteten är skyhög, och humlearomen gör det svårt att tröttna på den. Att det dessutom är ett ekologiskt öl och ett trappisteröl, ger det betydande positiva själsliga poäng.

Det finns inte en öl bland de femtio mest sålda, som jag ens med en pistol mot mitt huvud skulle dricka före denna! Det är ett öl som är ett alternativ till maskinlager i alla situationer du funderar på att dricka eller servera en pils!

Betyg 4/5

Skål i försommaren!

Gjorde om, -Så rätt!

Det är ofta helt otippade möten blir de som jag kommer ihåg och som faktiskt får en större påverkan än jag någonsin skulle kunna ha trott. För ett par år sedan ringde den lokala Torres-representanten och ville presentera ett alldeles speciellt vin (hört den förut?).

Med stor skepsis tog jag mig tid för att prova vinet som han hade med sig. Jag är övertygad om, att om han innan mötet hade pitchat ledorden; Mousserat, Chile, Pais (Mission) och rosé, hade jag fyllt min bias-kvot och aldrig avsatt tid. Men han hade gått kursen, och sade aldrig att det var något vi skulle gilla och att det var en bra produkt. Han frågade mig i stället vad jag tyckte. Vinet som han presenterade var Santa Digna Estelado Rosè.

Det har en fräsch laxrosa färg utan några mognadstoner, moussen är småbubblig och tät vilket tyder på att vinet har fått sin sekundärjäsning i flaskan. Doften är generös med tydliga inslag av röda bär och tobak. Smaken är torr, lättbegriplig med inslag av tranbär och generös med en elegant inlindad syra, bra längd som avslutas med den bekanta torra tobaksnoten som fanns i doften.

Jag blev bokstavligen helt anfallen och superlativen haglade om vinet! Det var precis en sådan produkt jag sökte för den stundande sommarsäsongen (som till stora delar regnade bort) på Bølgen og Moi Høvikodden. Vi skulle på vår magnifika uteservering för drygt 200 personer ha grillsäsong med ambitionen att fylla havsviken nedanför med doft av BBQ (Det blev snarare Henie Onstad Kunstsenter som fylldes).IMG_0387 (2)

Men så rätt vi hade! Ingen gäst som blev rekommenderad vinet blev besviken och vi lärde oss snabbt att ”bara” sälja ett glas, för att få en order på en flaska nästa gång vi var vid bordet.

Det är nämligen ett vin, som trots att det är lättdrucket har en bra och tydlig struktur. Det fungerar dessutom väl ihop med ett stort urval av rätter. Min personliga favorit är att dricka den till Salade Nicoise eller hård lite saltad ost. Men den fungerar alldeles utmärkt att dricka utan att stoppa något annat munnen.

Estelado är verkligen ett vin som ställer alla fördomar på ända! Att druvan Pais (Mission) inte kan producera bra viner mer än nattvardsvin är härmed en myt som kan överges.  Systembolagets varunummer 7475 Estelado, måste därmed ses som ett av de få äkta fynden under 100-lappen. Jag undrar om jag någonsin kommer kunna rekomendera ett vin för 95 kr.

 

It is often meetings where I have little or no meaning about, that are the ones I remember and actually have a greater impact than I could ever have imagined. A couple of years ago, the local Torres Representative called and wanted to present a very special wine (ever heard that before?).

With a well defined skepticism, I took time to try the wine which he had with him, and I am convinced that if he had pitched before meeting the buzzwords; Mousseau, Chile, Pais (Mission) and rosé, I had filled my bias ratio to an maximum, and never allocated time. But he had taken the A1 sales course, and never said that it was something we would like, and it was a good product. He only asked me rather than what I thought about it. The wine he presented was Santa Digna Estelado Rose.

It has a fresh salmon pink color with no maturity tones, the mousse is dense and small bubbles indicating that the wine has undertaken its second fermentation in the bottle. The aroma is rich with clear hints of red berries and tobacco. The taste is dry, easy to understand with a hint of cranberry and generous with an elegantly wrapped acid, good length, which ends with the familiar dry tobacco note which was found in the fragrance.

I was literally completely blown away, and superlatives rained down on the wine! It was just such a product, I searched for the upcoming summer season (which largely rained off) on Bolgen og Moi Høvikodden. We were on our magnificent outdoor seating for over 200 people planning to have barbecue season with the ambition to fill the bay below with the scent of BBQ (It was rather the Henie Onstad Kunstsenter, which were filled).

-But right we were! No guest who was recomended the wine was disappointed and we learned quickly that ”only” to sell a glass, to get an order for a bottle next time we were at the table.

It is a wine which, although it is easy to drink and have a good clear structure. It also works well with a variety of dishes. My personal favorite is to drink it to Salade Nicoise or hard salted cheese. But it works just fine to drink without stopping any in the mouth.

Estelado really is a wine that makes all the prejudices of the way! The grape Pais (Mission) can not produce good wines more than communion wine is hereby a myth that can be abandoned. Systembolaget’s item number 7475 Estelado, must therefore be seen as one of the few genuine bargains over SEK 100. I wonder if I will ever be able to recomend a wine for  SEK 95?

5 kronor?