Vi är inte världsmästare i allt. Eller varför tror vi att andra skall intressera sig för pseudorecensioner?

Jag blir så lack! Vem inbillar människor att om de har gjort ett restaurant besök, druckit ett vin eller en öl, att vi har ett ohämmat intresse för att läsa ”den vanlige konsumentens” utlåtande?

Jag är ledsen, men nu har det gått för långt med dessa rating-appar och utlåtande forum. Innan jag presenterar själva problemet så är det väldigt intressant att ställa sig frågan med vilken bakgrund levereras ett utlåtande? Vad gäller dryckes-appar är det roligt att konstatera att desto senare på kvällen desto fler drycker och högre poäng! Vad gäller Tripadvisor, google+ med flera blir det nästan löjligt om man läser igenom omdömena noggrant. Klagomål på trivialiteter ges sådan tyngd och lågt betyg att verksamheten borde stängas. Eller verksamheten rosas till himmelens höjder av lokala fan-klubben. Som exemplet med landsortskrogen som fått en recension med högsta betyg av grannen i byn!

Gemensamt med alla dessa utlåtanden är att de är skrivna av ”vanliga” människor (Eller kontrakterade att skriva som ”vanliga människor” för att ge höga betyg/omdömen.) som generellt inte har större leverage än ”livslång erfarenhet” i ämnet. Det mesta du får ut av att läsa deras tyckande är att du får veta hur trevlig eller otrevlig  upplevelsen var. Vad vi däremot inte har en susning om är varför och hur personen har kommit fram till sin slutsats.

Nyligen bevisades det hur tydligt ”den vanliga” människan rent ut sagt ljuger, bara för att verka initierad/kunnig. Då man på Tripadvisor lade upp ett fake-krog konto, med matbilder gjorda av rakskum och en telefonsvarare som meddelade att inga bokningar kunde tas emot då de var fullbokade. Detta hindrade dock inte ”den vanliga” människan att fylla på med djuplodade och initierade recensioner över besöket!!!

Problemet med dessa ”vanliga tyckare” är att de tillmäts så långt mycket mer än deras kompetens (som i bästa fall är grundläggande) kan ge. Effekterna är så långt mycket större än vad ”den vanlige” förstår! Ett bryggeri kan behöva lägga ned på grund av tyckanden som fått betydligt större spridning än vad de har substans till. Anställda på restauranger hängs ut och får personliga omdömen för att någon blivit ”kränkt” av att Cappucinoskummet glidit över kanten ned på tallriken och enligt bifogat foto! lyckats lägga sig under och lyfta skeden!

Beviset för min tes om att det är pseudorecensioner som inte borde ha något inflytande över huvud taget är om vi läser Systembolaget statistik över de 20 mest sålda champagnerna över jul och nyår. Där det endast är i min mening (-Jag har på fötterna i detta ämne, tro mig!) sex (6) stycken som är intressanta att servera. ”Den vanliga” människan frossar uppenbarligen i ovetandets träsk och låter uppenbarligen prislappen styra. Exakt samma gäller de tio mest sålda ölen (läs min gamla blogg) där ingen öl är direkt serveringsbar, men en och annan kan inmundigas under direkt dödshot!

Appen Vivino måste vara bland det djävligaste, där människor sitter på krogen och fotograferar etiketten för att se vad retailpriset är och vilken rating vinet har! Restauranten skall då motivera sitt påslag och förklara varför man valt ett vin med den poängen! Detta då sanningen är att vinmarknaden är en av de mest genomlysta och konkurrentutsatta marknaderna. Jag kommer krossa många semester illusioner nu: Men jag är ledsen, du kan inte fynda pris/kvalitet på din semester. det där fantastiska vinet i den lilla byn som trampats av de lokala skolbarnen och som kostar som en liter mjölk hemma i Sverige. Det är inget fynd! Vore det sååå faantastiskt! Så skulle vinet ha upptäckts för länge sedan och efterfrågan tryckt upp priset. När det kommer till mat och dryck sätts priserna internationellt och då får du vad du betalar för. Vittryffel kostar ca SEK 250.000/kg Äter du då en tryffel pasta med svamp i, för €10 så är det inte vit tryffel utan smaken kommer från tryffel olja! Samma sak med vin, Chateau Auson 2006 klockar in på € 450. Betalar du då 90 kronor (€9) för ett glas så är det inte en tungviktare Bordeaux i glaset!

Det kan ju omöjligen vara så att ”den vanliga” människan besitter en hemlig kompetens som bara kommer fram bakom tangentbordet, medan hen i det dagliga livet springer och handlar mediokra produkter för att inte skylta sin väl gömda begåvning.

Vi måste sluta att tillmäta rating-sidor och -appar någon som helst vikt, då kollektivet bevisar att de besitter en grundlös kompetens. Skall du läsa recensioner och på förhand få reda på karaktären/kvaliteten eller upplevelsen så blir det att läsa bloggar och inlägg från fackpersoner och riktiga nördar som brinner för ämnet! Där kan du ta del av ”sanningen”, då dessa personer besitter en sakkunskap som få orkar och hinner förvärva. En upprättelse till alla ämnesnördar som verkligen kan bidra och upplysa oss ”vanliga” människor.

God jul!

 

 

 

Annonser

Kroatien, är som det en gång var…

Bortom Kings Landing, Stradun och klippbad kan man med hjälp av en hyrbil växla upp sin vistelse i den del av Kroatien som kallas Dalmatien. Dubrovnik är sjukt vacker med sina skyddsmurar och att gå tunt i gränderna några kvällar, oplanerat slinka in på någon bar som är ett hål i väggen eller sitta vid stadens minikopia av spanska trappan och lyssna på en konsert har verkligen sin charm.

Jag har haft förmånen att besöka Dubrovnik ända sedan slutet av 70-talet. De största förändringarna efter den serbiska aggressionen är  alla nya tak i gamla stan, men mest att alla dubrovnikbor har skaffat bil. Därmed har den lilla staden på ca 50 000 personer anlagt en kontinental citykänsla med bilköer.

Vill du däremot ha en stillsam lugn och avkopplande semester rekommenderar jag att Ni hyr bil och tar riktning norrut med sikte på Marco Polos födelseplats Korcula (Ön tillhörde Venedig så därför räknas han i historieböckerna som Italienare). Ni kommer inte bara få uppleva en otroligt vacker bilresa, Längs färdrutten finns det två obligatoriska ”pit-stop”. Det första är i den lilla byn Mali Ston där ni stannar till och köper upp er på de lokala ostronen som odlas i viken precis utanför.

Detta bildspel kräver JavaScript.

På väg mot det andra ”pit-stopet”  Trstenik, passerar Ni europas ”kinesiska mur” som utmärkte Dubrovniks gräns mot Venedig. I Trstenik har vinmakaren Grgich  ett show room och byn är huvudorten för supervinläget Dingac. Dingac är tunga, eldiga och konsentrerade rödviner fulla med lokalprägel men klart internationellt gångbara. Min personliga favorit är Krivic. Om han vill, och ni får chansen skall ni prova hans ”bracchetto”-ish som jästs i öltunna.

Detta bildspel kräver JavaScript.

För att fortsätta mot Orebic och färjan till Korcula, tar ni den smala vägen genom vinläget Dingac och tunneln för att komma ut i mitten på halvön Peljesac. Vägen mot Orebic tar er mellan vingårdar upp mot bergen och Ni får en hisnande tur på klippväggen ned mot färjeläget!

På väg hem.

kor2

Korcula! Ön som tillhörde Venedig har även  varit en engelsk koloni, men de engelska influenserna lyser med sin frånvaro. I Byn Lumbarda på öns sydspets växer en antik druva som heter Grk (Greken). I karaktär påminner den om druvan Torrontes. Hög aromatisk, låg syra och hög alkohol. Min personliga favorit görs av Cebalo då den är krispig och fungerar helt fantastisk med grillad fisk, skaldjur, sardeller eller ostronen från Ston!

korcul2

Lumbarda kan också skryta med kroatiens få sandstränder. Har du packat ned cycklop och simfötter finns det på ön otaliga laguner att snorkla och fiska i. Med bil finner ni enkelt er egen privata strandbit.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Turisttrycket är relativt lågt så det finns gott om plats att vara själv på. En annan stor fördel är att fiskmarknaden inte behöver besökas på okristlig tid. Det räcker med ett morgonbesök innan frukosten. I Dubrovnik bör du däremot vara i fiskhallen vid öppning kring femtiden.

riba

korcula4

Skulle Ö-livet börja kännas begränsande finns det otaliga strandhugg och smultronställen längs kusten. En bedårande utflykt som tar en dag med övernattning tur och retur, är att köra vägen längs floden Neretva upp till Mostar. När hungern slår till skall Ni leta efter skyltar det står ”janjetina” på. Det är helgrillat lamm som grillas med mångårig rutin och tradition. Förutom den grillade geten i Argentina så är detta det bästa grillade jag fått! These guy’s know BBQ! Kanske kommer rutinen från seden att i princip grilla det mesta?

janjetina-2

Storleken och formen har betydelse

Nog har du upplevt något som ser helt oemotståndligt ut, presentationen väcker begär och förväntningen sträcker sig upp mot trädkronorna. Sekunden efter att du njutningsfullt fört  läpparna mot kanten och fyllt munnen, infinner sig en känsla av besvikelse då inget som din mun upptäcker kommer i närheten av den föreställning och förväntning du just hade intalat dig.

Skall du enkelt förstå hur det kommer sig att något som du uppfattar smakar olika beroende på hur det presenteras, häller du upp samma dryck i fyra olika glas. Glasets utformning kan nämligen hjälpa dig att uppleva drycken på olika sätt.

Vår förmåga att detektera smak bygger på att vår tunga och gom har receptorer som skickar signaler till hjärnan om vad som ger dem en retning. Av grundsmakerna så är det bara smaken av beska som alla människor upplever på samma ställe. Det är i svalget och på tungroten. Förklaringen är rent biologisk. Generellt är giftig föda besk och för att människosläktet skall överleva så detekterar vi beska i svalget för att kunna ha möjligheten att kasta upp något som ger oss signalen livsfara. Denna förmåga uppträder först vid tre års ålder (därför reagerar inte spädbarn på beska). Kvinnor har en något högre förmåga att detektera beska av den enkla anledningen att utan dem dör människan ut.

För smaken av sött, salt, surt och umami finns det generella ”zoner” på tungan där smakerna upptäcks. Jag undviker att redovisa var, då det är personligt och du har en stor hjälp av att själv ta reda på var du känner dessa smaker då det är stora individuella skillnader. Ta ett tops och stryk på olika delar av tungan med respektive grundsmak.

Enklast att förklara vikten av kärlets utformning blir att exemplifiera med en kopp kaffe! Vår klassiskt melittabryggda kaffekopp är något som vi alla känner igen och en smak som vi kan enas om med ganska stor samstämighet. Kaffe domineras av grundsmaken beska, därför är också den mest lämpade formen på koppen att den har en bred omkrets. Då presenteras det vi dricker tidigt på tungan och över hela tungan. Skulle du välja en kopp med liten diameter kommer kaffet presenteras bak på tungan och grundsmaken beska kommer att dominera ännu mer.

glas1-2

En champagneflöjt må vara stilig och förmedla viss elegans, tyvärr är det nog den enda fördelen dessvärre. Grundsmaken som dominerar i champagne är syra. En champagneflöjt som har en liten diameter kommer att presentera vinet bak på tungan, vi tappar alla de små fruktiga nyanser som vinet uppvisar i sin attack, kvar står vi med den utvecklade smaken och en markerad syra. Väljer du att servera champagne eller vilket syrerikt vin som helst i ett normalt vitvinsglas kommer du genast upptäcka fruktsötman i vinets attack som kommer att balansera den aggressiva syran.

glas2-2

Talar vi om öl så gäller samma principer. Serverar du ett klosteröl eller en porter ur ett standard pilsnerglas typ Pilsner Urquels, så kommer ölet att presenteras långt bak och inte få möjlighet att ge sig till känna. Öltyper som domineras av beska typ IPA, Dipa eller välgjord Pils mår bäst av att presenteras i ett glas med mediumstor diameter. Är glaset för brett utsätter vi ölet med för mycket syre och ölet kommer upplevas platt eller helt enkelt off. Extremglaset torde vara den typ som Duvel har. Glaset har dels en bred diameter dessutom är kanten svagt böjd  utåt! Här presenteras allt du dricker så tidigt som möjligt och över hela tungan! Dryckens attack är tydlig markerad och den utvecklande smaken blir som ett kreschendo!

Glas vars öppning är mindre i omkrets än glasets ekvator, skall du sällan eller aldrig fylla högre än till just ekvatorn på glaset. Ideén med att smalna av öppningen är att samla upp alla lättflyktiga dofter för att vi som konsumenter skall kunna uppleva hela dryckens alla dimensioner.

Detta är en hel vetenskap, men grunderna är inte så komplicerade utan rätt logiska. Kärlets material är också viktigt, men man kommer långt på glas. Kaffe, The, öl och vin dricker jag aldrig ur papper eller plast behållare. Jag kommer aldrig ha så lite tid att jag måste ta med en espresso i pappmugg! Seriöst! Hur lång tid tar det att stjälpa i sig en espresso? Tror ändå att det mest ologiska vi håller på med är att servera mousserat vin i plastflöjt medan vattenkaraffen och vattenglas står serverat vid sidan av? I ren överlevnadsinstinkt går jag till vattenstationen och tar mig ett riktigt glas. Min devis blir således: ”Hellre Krug ur duralex, än cava i plastglas”!

Gott nytt år!

Inför varje årsskifte publiceras det artiklar och tester om vilken champagne som skall avnjutas på nyårafton. Hela filosofin bakom vinet champagne, är att det skall vara så konsistent som möjligt år efter år. Behövs det då en redaktionsprovning varje år för att syna av standardutbudet av champagne? Ett annat svar än, ”nej”, skulle innebära att vinmakarnas grundläggande ambition inte motsvarar deras prestationer. Talar vi däremot om prestigechampagne och årgångschampagne så finns det givetvis ett intresse att följa vad som provas, men i det läget är kvälls- och landsortstidningens testpanel mindre trovärdig.

Champagne är inte ett billigt vin per se. Relaterar vi det däremot mot vad du får för vad du betalar så blir det däremot riktigt billigt! En Grand Cru Chablis ligger runt SEK 1000 / fl. För den summan kommer du över en prestigechampagne!

Inte alltför sällan ombeds jag rekommendera ”en champagne”, utan att ha en susning om vilket tillfälle eller mat som den skall användas till. För ett par år sedan löste min begåvade bekant Frk. ”H-S” det hela med att rekommendera som bröllopsgåva en flaska Krug. Själv hade jag letat djupt och rotat runt länge för att finna något ”unikt”, ”spännande” och ”intressant” innehållande en annan druvblandning än de tre klassiska. Då jag såg Krug-flaskan på presentbordet förstod jag hur verkligt begåvat det var. Så min generella rekommendation till nyåret, födelsedagsmiddagen eller en vindmättad gråkall januari tisdag blir: Krug Grand Cuve SB varunummer 7494. Champagnen är förföriskt god, komplex och sammansatt. Det finns inget som spretar utan ger möjligheten att dricka ett vin i total balans! Det fungerar utmärkt som aperitif, kompletterar till fulländning en exklusiv kötträtt som Tournedos Rossini och jag skakade inte på huvudet av missnöje då det serverades till en  dessert bestående av caramelfondant med rostad mandel! Betyg 96/100

Dock är 1500 kronor för en flaska vin sjukt mycket pengar (Biljett till Bryssel ToR), och de flesta har som köptak 1/5 av det priset. Min personliga budget har tvingat mig till ett annat val av huschampagne vilket de senast två åren har blivit: De Saint Gall, Premier Cru Brut Tradition SB varunummer 77279. Det är en champagne som passar de flesta. 67% Chardonnay och resterande Pinot Noir. Druvor hämtade från både Grand Cru och Premier Cru lägen. Det har en generös fruktig attack och tydlig smak av röda äpplen. Det som verkligen tilltalar mig är den sidenlika finishen som verkligen smeker på tungan och avslutas med en svagt kryddig not! Vinet har 10g/l restsocker vilket jag tycker i de flesta fall blir för sött men kvaliteten på vinet gör att det går bra. Yannik Collet som är Chef de Cave har så mycket som 40% reservvin (slår de flesta med hästlängder) och håller flaskorna i källaren minst 3 år sur lie, vinet genomgår malolactisk jäsning vilken rundar av vinet.

För mindre än SEK 300 kan man med De Saint Gall få en känsla av vad de verkligt stora champagnerna smakar. Betyg 89/100 (med tanke på priset). Passar både till aperitif eller kanske bäst till anklevercanapé! Vinet har inte lagrats på ek, men det är inte långt ifrån att kalla det en Krug ultra light med sina fylliga och mogna toner.

Gott Nytt år alla!

Draken har vaknat……….

Jobbar du, eller bara är över genomsnittet intresserad av mat och dryck? Hamnar du allt som oftast i situationen att du väljer bort de stora producenterna för att du erfarenhetsmässigt lärt dig att just de producenterna har med ökade volymer i motsvarande grad tappat det unika och personliga? Dessutom skall vi vara medvetna om att det finns inget i Unilevers, Carlsbergs eller Gallo’s produktidee att förmedla något personligt och unikt  förutom någon specialprodukt som skall vara flaggskepp i marknadsföringen.

I vinvärlden kan det dock vara lite dumt att undvika vissa producenter bara för att de har en gigantisk produktion. Exempelvis har vi Miguel Torres som är Spaniens tredje största producent, i Frankrike finns Francois Lurton  och Michel Laroche. Alla har de gemensamt att alla deras viner är personliga, lätt definierbara och väl godkänd pris/kvalitets kvot.

Den Italienska motsvarigheten är producenten Fontanafredda som efter ett behövligt ägarbyte är tillbaka på den nivå de en gång var. Det var ett rent infall av nyfikenhet som fick mig att inhandla Fontanafreddas, Barolo Varunummer 70227 SEK 189:-. Jag hade nyligen läst om ägarbytet, och det omfattande vingårdsarbete som de gjort under de senaste åren. Så då jag stod vid hyllan med flashbacks från tidigt 90-tal, tänkte jag att jag måste ge en ”gammal trotjänare” en chans. Jag skall också erkänna att priset som är mindre än hälften av min personliga favorit, spelade in som beslutsfaktor och dessutom sänkte det förväntningarna.

Fontanafredda’s, Barolo 2011, Har en djupt klart röd färg. Doften är generös fruktig med inslag av mörka körsbär och jordgubb, en balanserad ekton med inslag av cigarrill och bergamott. Smaken är stramt bärig med en markerad men balanserad garvsyra. Det är en generös medellång smak och känns väldigt tillgänglig för att vara en ung Barolo.

Vinet har en sansad ekbehandling genom att genomgå 12 månader på nya 250l-fat för att sedan flyttas över till större begagnade fat i ytterligare 12 månader innan buteljering. Vinet har sedan fått vila på flaska i 24 månader innan det släpps på marknaden.

Produktionen är på helt fantastiska 750 000 flaskor per år av det här vinet. Så vill du ta del och prova en välgjord och trots sin volym personlig Barolo utan att behöva ”ta banklån” eller dra in på fredagsmyset i fem veckor kan jag varmt rekommendera denna. Vinet gör sig bäst till mat. Välllagade kött och pastarätter, gärna med större smaker som Karl-Johan svamp, tryffel eller salvia. I ingressbilden är pastan serverad med aubergine, tomat, sardell, en grabbnäve hackad basilika och en riven buffel mozzarella

Trevlig helg!

 Are You working within the food & beverage industry, or just a foodie? Do You often face an uninteress towards the big producers, just because You’ve experienced quality diminishing. in same ratio as quantity is rising? We should thou be fuly aware that there is nothing in Unilevers, Carlbergs or Gallos product statement to communicate personality or uniqueness. Except for one or two prestige brands to highlight the brand in it’s own

But in the wine industry you can really miss to pick some cherries if you consequently avoid large producers. Spains third biggest producer, Miguel Torres and in France there is Lurton and Laroche which all have in common to launch personal, easy to recognize and good price/quality-ratio products.

The Italian equivalent to the above mentioned, would be Fontanafredda. They have had a well needed change in ownership, and now tends to launch wines which are compared as they once was. It was due to a pure whim of curiosity that led me to purchase Fontanafreddas, Barolo 2011. I had recently read about the change of ownership, and the extensive work in the vineyard  they have done in recent years. So when I was standing at shelf with flashbacks from the early 90’s, I thought that I must give an ”old friend” a chance. I must also admit that the price that is less than half of my personal favorite, recorded as a decision factor and additionally lowered the expectations.

Fontanafredda’s, Barolo 2011, a deep bright red color. The aroma is rich fruity with hints of black cherry and strawberry, a balanced ekton with elements of cigarrill and bergamot. The taste is austere bearing capacity with a distinct but balanced tannins. There is a generous medium taste and feels very accessible to be a young Barolo.

The wine has a sober oak treatment by undergoing 12 months in new 250l-barrels and then transferred to larger second-hand barrels for 12 months before bottling. The wine has since received the rest of the bottle for 24 months before being released on the market.

The production is quite amazing 750,000 bottles a year of this wine. So, if you want to  try a well made, high volumed and in style a personal Barolo,  without having the feeling of ruin the monthly budget, I can heartily recommend this. The wine is best with food. Swelling Cooked meat and pasta dishes, often with greater flavors containing Porcini mushrooms, truffles or sage. In the headline pic. the pasta is simply with Eggplant, tomato, anchovy, a hand full of cut basil and a Buffalo mozarella.

Enjoy the weekend!

Gjorde om, -Så rätt!

Det är ofta helt otippade möten blir de som jag kommer ihåg och som faktiskt får en större påverkan än jag någonsin skulle kunna ha trott. För ett par år sedan ringde den lokala Torres-representanten och ville presentera ett alldeles speciellt vin (hört den förut?).

Med stor skepsis tog jag mig tid för att prova vinet som han hade med sig. Jag är övertygad om, att om han innan mötet hade pitchat ledorden; Mousserat, Chile, Pais (Mission) och rosé, hade jag fyllt min bias-kvot och aldrig avsatt tid. Men han hade gått kursen, och sade aldrig att det var något vi skulle gilla och att det var en bra produkt. Han frågade mig i stället vad jag tyckte. Vinet som han presenterade var Santa Digna Estelado Rosè.

Det har en fräsch laxrosa färg utan några mognadstoner, moussen är småbubblig och tät vilket tyder på att vinet har fått sin sekundärjäsning i flaskan. Doften är generös med tydliga inslag av röda bär och tobak. Smaken är torr, lättbegriplig med inslag av tranbär och generös med en elegant inlindad syra, bra längd som avslutas med den bekanta torra tobaksnoten som fanns i doften.

Jag blev bokstavligen helt anfallen och superlativen haglade om vinet! Det var precis en sådan produkt jag sökte för den stundande sommarsäsongen (som till stora delar regnade bort) på Bølgen og Moi Høvikodden. Vi skulle på vår magnifika uteservering för drygt 200 personer ha grillsäsong med ambitionen att fylla havsviken nedanför med doft av BBQ (Det blev snarare Henie Onstad Kunstsenter som fylldes).IMG_0387 (2)

Men så rätt vi hade! Ingen gäst som blev rekommenderad vinet blev besviken och vi lärde oss snabbt att ”bara” sälja ett glas, för att få en order på en flaska nästa gång vi var vid bordet.

Det är nämligen ett vin, som trots att det är lättdrucket har en bra och tydlig struktur. Det fungerar dessutom väl ihop med ett stort urval av rätter. Min personliga favorit är att dricka den till Salade Nicoise eller hård lite saltad ost. Men den fungerar alldeles utmärkt att dricka utan att stoppa något annat munnen.

Estelado är verkligen ett vin som ställer alla fördomar på ända! Att druvan Pais (Mission) inte kan producera bra viner mer än nattvardsvin är härmed en myt som kan överges.  Systembolagets varunummer 7475 Estelado, måste därmed ses som ett av de få äkta fynden under 100-lappen. Jag undrar om jag någonsin kommer kunna rekomendera ett vin för 95 kr.

 

It is often meetings where I have little or no meaning about, that are the ones I remember and actually have a greater impact than I could ever have imagined. A couple of years ago, the local Torres Representative called and wanted to present a very special wine (ever heard that before?).

With a well defined skepticism, I took time to try the wine which he had with him, and I am convinced that if he had pitched before meeting the buzzwords; Mousseau, Chile, Pais (Mission) and rosé, I had filled my bias ratio to an maximum, and never allocated time. But he had taken the A1 sales course, and never said that it was something we would like, and it was a good product. He only asked me rather than what I thought about it. The wine he presented was Santa Digna Estelado Rose.

It has a fresh salmon pink color with no maturity tones, the mousse is dense and small bubbles indicating that the wine has undertaken its second fermentation in the bottle. The aroma is rich with clear hints of red berries and tobacco. The taste is dry, easy to understand with a hint of cranberry and generous with an elegantly wrapped acid, good length, which ends with the familiar dry tobacco note which was found in the fragrance.

I was literally completely blown away, and superlatives rained down on the wine! It was just such a product, I searched for the upcoming summer season (which largely rained off) on Bolgen og Moi Høvikodden. We were on our magnificent outdoor seating for over 200 people planning to have barbecue season with the ambition to fill the bay below with the scent of BBQ (It was rather the Henie Onstad Kunstsenter, which were filled).

-But right we were! No guest who was recomended the wine was disappointed and we learned quickly that ”only” to sell a glass, to get an order for a bottle next time we were at the table.

It is a wine which, although it is easy to drink and have a good clear structure. It also works well with a variety of dishes. My personal favorite is to drink it to Salade Nicoise or hard salted cheese. But it works just fine to drink without stopping any in the mouth.

Estelado really is a wine that makes all the prejudices of the way! The grape Pais (Mission) can not produce good wines more than communion wine is hereby a myth that can be abandoned. Systembolaget’s item number 7475 Estelado, must therefore be seen as one of the few genuine bargains over SEK 100. I wonder if I will ever be able to recomend a wine for  SEK 95?

5 kronor?