Fredagsmys V17, SB#1614

Kill your darlings! Men som alla vet är det en omöjlighet. Speciellt då jag vet att det är så gränslöst bra (rent objektivt sett;))!

Produktchefen för Kronenbourg 1664 Blanc gör ett fantastiskt bra jobb! Den personen har tagit vid stafettpinen där Hoegarden har tappat styrfart, och fångat upp den unga publiken. Ölstilen jag talar om är belgisk WIT, dvs ett lätt veteöl som inte har den vetebrödstunga smaken som hos den tyska motsvarigheten. I Belgien finns det dessutom en kusin till wit-ölet som benämns Saison. Det är ett öl som bryggs under vintern och lagras fram till försommaren. Skall vi karaktärisera öltypen så är det som oftast ett lätt, ljust Belgiskt Ale, och det förekommer ganska ofta vete i någon form i ölet.

Duponts Saison är dessutom ett ekologiskt öl vilket gör det särdeles attraktivt då ölets hinkabilitiet är skyhög! Ju mer öl, dessto bättre miljö! Tack vare att det är Dupont som är producenten så har ölet en egen livaktig karaktär och en kompromisslös komplexitet. Att ölet i belgiska förhållanden mätt nästan är ett lättöl, med sina blygsamma 5,5%, gör att det inte finns någon grund till att känna sig tvingad att dela denna öl.

Sedan april förra året har vi begåvats med detta öl i Systembolagets ordinare sortiment (Tack Belgodeli!) så vi behöver inte köpa hela lådor om ditt lokala Systembolag inte har det på hyllan. Men trots att det är fullstora flaskor (75cl), går en låda åt ganska snabbt.

Skummet är tätt och vitt, ölet har en vacker gyllengul färg. Doften är fylld av exotisk frukt, aprikos och citrus. Smaken är generös men samtidigt lätt och frisk med inslag av örter och grape med en medellång eftersmak med inlindad beska.

På grund av storleken är det inget man går med i handen på marknaden/festivalen eller midsommarfirandet (även om behovet finns där). Men det är alldeles perfekt som sällskap till bottenmetet eller under förberedelseritualen inför kvällens utgång! Ordstävet att en magnum är precis lagom till två gäller inte här, det är alldeles för tilltalande för det. Jag tänker mig att det passar till det mesta i snacksväg eller till smørrebrød med de flesta toppingar!

Skål i vårsolen!

Betyg 3/5

 

Annonser

Inte just nu älskling…kanske senare!

Besökte huvudstaden i samband med arbete under veckan. Som tur var fick jag tid över och kunde smita iväg till Pressklubben för att dricka något belgiskt som jag inte provat tidigare.

Så jag stod där i baren med fullt utvecklad beslutsallergi. Fördelen är att de som jobbar där även de har ett långtgående dryckesintresse, så jag lät helt enkelt den som kan sin sak bestämma så jag slapp våndas.

Vad som hittills undgått min öl-radar är ett fantastiskt italienskt (med starka belgiska influenser) microbryggeri som kallar sig White pony micro brewery (http://www.whiteponymicrobrewery.com). Ambitionen är skyhög och deras öl som jag provade var minst sagt välgjort. White Pony håller till i Padua, men just ölet jag provade är bryggt i Belgien på Brouwerij Fort Lapin i Brugge.

Som många ölnamn på micro-marknaden är det minst sagt kreativt, jag fick dock inte de dystopiska vibbar av ölet som namnet ”Life is death” vill antyda. Tvärt om! Det här ölet får snarare utmärkelsen ”Prokrastineringens dimjölk”! Jag hade nämligen en och en halv timme mellan mötena och ölet var nära att få mig skjuta på nästa möte. Jag är glad att inte varan finns på Systembolaget, för om vi alla kunde ha en back hemma i hallen är jag rädd för att inte mycket skulle bli gjort i landet.

”Life is death” – är enligt bryggeriet ett ”Strong Scotch Ale”, vilket betyder att vörten har fått koka så länge att den börjat karamelliserats. Så det är ett minst sagt mörkt öl, nästan svart på grund av dess täthet. En tjock maltig doft med tydlig sötma. Smaken är rund, generös och eldigheten (alkoholen) är markerad på grund av ölets sötma. Eftersmaken är lång och utvecklande med tydlig association till godiset ”salmiak”, den där torrsöta lakritstabletten.

Detta är ett öl som inte behöver någon mat över huvudtaget. Det är rena hälsoölet då dess hinkabilitet är obefintligt. Det är ett öl som du sitter med länge och bara njuter av, kanske bara för att få stoppa något i munnen, till exempel en liten bit Bonnat choklad. Se bara till att”to do”-listan är på ett minimum då kapsylen flyger. Skål!

Betyg 4/5

Fredagsmys V16! SB #1506

En bekant sade; ”Visst kan jag kika på din blogg om du skriver om något annat än den där IPA-smörjan”. Det ligger faktiskt en hel del i detta uttryck. Om jag själv ser ”Amarillo” tryckt på etiketten så väljer jag något annat. De tillfällen det är bra uppväger mer sällan de humlebombade bottennapp som jag tvingas svälja mig igenom.

Nu har vi i och för sig blivit fostrade till smaken av pilsner då det ligger i vår dryckeskultur så frågan hur objektiv man kan vara då en pilsner skall bedömmas.-Men visst är en god Pilsner svårslagen! Det enda krav jag har är att det  måste finnas en utpräglad karaktär för att den inte skall försvinna i havet bland maskinlager som fortfarande står för kronparten av Systembolagets försäljning. Det är inte förrän på plats 98 som vi återfinner ett ”mindre” öl (Ironin är att det är Oppigårds Amarillo!!). SBs tio mest sålda öl representerar sammanlagt ca 75 MILJONER liter/år av totalt 235 miljoner liter (ca 32%). De tio mest sålda ölen har en tredjedel av marknaden, enligt 2015 års statistik från SB.

Vad säger det oss? En miljon flugor har inte fel, -skit är gott? Det är faktiskt inte riktigt så illa. Det är  bara de sista 10 åren som ölsmaken har fått nya influenser. Vi har vant och fostrat oss till den rådande ölsmaken, och det kommer att ta många år till innan vi har ändrat på det. Det är nämligen förvärvad smak vi talar om, och det har vi laddat med så mycket positiva minnen att vi faktiskt tror/tycker på fullaste allvar att det är gott.

Därför har jag valt som veckans ”Fredagsmys” en klassisk pilsner från norra Tyskland med en hög humlebeska utan att vara parfymerad, Här levereras istället subtila honungstoner och frisk beska utan att gomen domnar. Ölet är givetvis bryggt enligt de Tyska renhetslagarna så det blir inget annat än kormalt, humle, vatten och jäst i ölet. Det som får mig att tycka om det, är att den ger intrycket av att ha hög ”hinka-bilitet”, dvs att du kan få svårt att stoppa efter sju stycken. Men ölet har så pass mycket egen särprägel att du kommer slå ned på takten och börja tänka på vad du egentligen har i glaset. I början känns det som en vanlig pils, men den har en låg maltighet, och då smakerna är många och små börjar jag ana en viss komplexitet och mitt intresse väcks genast. Det markerade beskan ger ett friskt intryck och ölet utvecklas övertid i glaset. -Det är vad som utmärker en bra pils! Bryggeriet startade så sent som i mitten av 1800-talet, men för mig är det ”urölet” för dagens maskinlager. Jag kan tänka mig att det är så här de egentilgen vill smaka.

Servera den inte för kyld. Utan ta ut den ur kylen 10-15 minuter före du slår den så du tempar upp det en aning. Fungerar perfekt till de grillade korvarna som du har vid sidan om steken på grillen. Grillar du fläskkarrè kommer ölet passa som en ”petanque-smäck”.

Hoppas Ni får en god stund i vårsolen..

 

A foodie tour..

För två sommrar sedan gjorde jag en fantastisk resa tillsammans med min son. Vi har alltid trivts i varandras sällskap så jag tänkte en road trip skulle passa oss. Med hyrbil tog vi sats ut ur Barcelona på en tio dagars tur runt Pyreneerna.

Vi hade utrustat oss med en karta från hotellet och 15 podavsnitt med P3-dokumentär. IBIS-kartans tillförlitlighet visade sig svaja redan på guidningen ut ur Barcelona upp mot Andorra, så vi blev något sena i starten på vår resa. Däremot fick vi en god uppfattning om Barcelonas västra förorter vilka vi passerade i alla riktningar innan vi hittade rätt väg upp mot bergen.

I Andorra gick vi ”all in” och stannade på shoppingcentrum för att upptäcka att ”skattefritt” inte betyder speciellt enormt reducerade priser. I alla fall inte så reducerade att det motiverar en dedikerad resa för shopping. Visst är det något billigare, men inte så du får något uppgraderat bälte i shopping. Så vi intog en högst ordinär lunch typ steake frites. Vi letade upp vår parkerade Fiat 500 och lät den arbeta sig upp längs berget mot Frankrike.

Genast vi passerade gränsövergången vaknade Frankofilen i mig och jag tyckte att allt vi såg och alla dofter som strömmade in genom de öppna bilrutorna var helt fantastiska. Vi följde bergets nordsida genom ett av de värsta somarregn vi upplevt fram till Pau, där vi hade bestämt oss för att övernatta.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Givetvis serverades tonåringen en Tournedos storlek gigantor! Själv fick jag hålla mig till ett ankbröst som jag kan minnas smaken på än idag! Om vår matresa började svajigt i Andorra så satte Fransmännen nivån på resten av resan.

Vi lämnade Pau och tog oss till kusten, Biaritz blev nästa anhalt och vi fick vårt första möte med dessa Pinxos som skulle bli basfödan i en vecka! Vi hade tur att pricka in marknaden och Biaritz visade sig från sin bästa sida. 

Till vårt basläger på atlantkusten hade vi valt en trött liten spansk by som heter Zarautz mellan San Sebastian och Bilbao. Bra strand med magert restaurangutbud, om du inte är ute efter pizza och gin tonic, för då är detta ”the place to be”! Andra dagen åkte vi in till San Sebastian och vi förstod snabbt att vi valt en något felplacerad plats att bo på.

San Sebastian är en plats jag vet att jag kommer att återkomma till. Den kulinariska nivån är skyhög, du kan ligga på stranden mitt i staden och det finns ett rikt kulturutbud att ta del av då du ledsnat på sand i kläderna. Antalet restauranger och Pinxos-barer är lika oändligt som variationerna på pinxosen. Staden har en avslappnad stämning men ändå med en citypuls

Efter några dagar, och tro det eller ej! -men vi började faktiskt tröttna lite smått på dessa fantastiska småmackor, packade vi vår bil, och tog oss tillbaka till bergen och upp till det mytomspunna Pamplona.

San Fermin-festivalen med dess tjurrusningar som beskrivits av Hemingway är väl det man förknippar främst med Pamplona. Bekanta till mig som försökt att återuppleva ungdomssynder och deltagit de senaste åren avråder från att delta idag, då det helt enkelt har blivit för farligt på senare år. Undviker du själva San Fermin-festivalen och besöker Pamplona kommer du få uppleva en charmig bergsstad med fantastisk mat och ett verkligt trevligt bemötande. Med alla skinkor som hänger i taken går det inte att undvika att äta denna svarta Iberico-gris som serveras på alla upptänkliga sätt.

IMG_0561

 

in shopping. We took a very ordinary lunch type steake fries. We found our parked up Fiat 500 and let it work its way up the hill toward France.


Right away we passed the border crossing the Francophile within awoke, and I felt that everything we saw and all the scents that poured in through the open car windows was completely amazing. We followed the mountain’s north side through one of the worst we have experienced summer rains to Pau, where we had decided to stay overnight.

The teenager was served a TourMotorvägen ned till Barcelona var smidig då det var en flight hem som skulle passas, men den vägtull du kommer betala samlar lätt upp till en förstklassig hotellnatt! Drygt 2000 kostade kalaset att ta motorvägen. Så nästa resa blir på småvägar och en extra hotellnatt.

 

Two summers ago, I made a fantastic trip with my son. We have always enjoyed each other’s company so I thought a road trip would suit us. With the rental car we hit out of Barcelona on a ten-day tour around the Pyrenees.

We had equipped us with a map from the hotel, and 15 pod-casts with P3-documentary. The IBIS map’s reliability was found to sway already on tour out of Barcelona up towards Andorra, so we were somewhat slow in the beginning of our trip. However, we got a good idea of Barcelona’s western suburbs which we passed in all four directions before we found the right path towards the mountains.

In Andorra we went ”all in” and visited shopping centers to discover that the ”tax-free” does not mean special hugely reduced prices. At least not so reduced that it justifies a dedicated trip for shopping. Sure it’s slightly cheaper, but not so you get an upgraded belt nedos size Gigantor! I myself had to stick to a duck breast that I can remember the taste of today! If our culinary journey began swaying in Andorra so put the French level up, of the rest of the trip.
We left Pau and took us to the coast, Biaritz was the next stop and we had our first meeting with these Pinxos that would become the staple food for a week! We were lucky to pinpoint the market and Biaritz showed itself from its best side.
For our base camp on the Atlantic coast, we had chosen a tired little Spanish village called Zarautz between San Sebastian and Bilbao. Good beach with weak selection of restaurants, if you are not looking for pizza and gin tonic, because then this is ”the place to be”! The second day we went to the San Sebastian and we quickly realized that we have chosen a somewhat misplaced place to stay.
San Sebastian is a place I know I will return to. The culinary level is sky high, you can lie on the beach in the town and there is a rich cultural scene to take note of when you are tired of sand in your clothes. The number of restaurants and Pinxos-bars is as infinite as variations on the pinxos. The city has a relaxed atmosphere but still with a city pulse

After a few days, and believe it or not! But we actually started to tire a little bit on these amazing little sandwiches, we packed our car and took us back to the mountains and up to the mythical Pamplona.
IMG_0549

San Fermin festival with its bull rushes as described by Hemingway, is what you primarily associates  with Pamplona. Friends of mine who tried to relive the sins of youth, and participated in recent years, advises not to attend today, then it simply has become too dangerous in recent years. Do you avoid the San Fermin festival and visiting Pamplona, you will experience a charming mountain town with great food and a really nice welcome. With all the hams hanging from the ceiling, you can not avoid eating this black Iberico pig which is served in every imaginary way.

Using the highway to Barcelona was easy because it was a flight home that would fit, but the toll you will pay collects easily up to a first-class hotel night! More than €200 cost the party to take the highway. So, the next trip will be on back roads and an extra hotel night.

Lördagsgodis….om tio år!

Het Ankers Gouden Carolus Indulgence är något så in i hästväg fantastiskt gott redan nu. Men, och som ofta betyder detta ”men” inte alltid något  odelat positivt. Skall du njuta av ölets fulla potential så får du vänta ett slag. -Typ sju till tio år!

Visst vinner vissa öltyper på lagring, och mörka Belgiska tripel är särskilt lämpade att köpa några extra på magnum och glömma bort i källaren ett decenium eller två. Med lagringen så dämpas den stickiga eldigheten och du får en ”rundare” mer sammansatt smakbild.

Efter förra årets lyriska möte med ölet ”Triomf” från Dupont, lärde jag mig att Whiskyfat fungerar utmärkt att användas vid öltillverkning. Det ger ölet en djupare nyans och en omskännlig tobakston. I Indulgence kommer tobaks noterna svagt i eftersmaken och är inte så markerade.

Indulgence är en fantastisk öl som jag gärna delar med en god  kamrat (Det är en magnum på 11,5%). Eller som M. Pol Roger sade; ”Magnum, är en passande storlek för två gentlemän”

Dricker du ölet idag så är det ett sammansatt öl med korinter i doften och sötlakrits i smaken. Eldigheten är närvarande men stör inte. Eftersmaken är lång och söt med toner av plommon och lakrits.

Skall du servera något till, rekommenderar jag honungsrostade pecannötter, en riktigt fransk chockladmättad kladdkaka med grädde. Varför inte en Katrinplommonsufflè?

Sitter du med ölet efter maten så lockar nötter med russin och en lätt, fruktig Dominikansk cigarr! Fördelen med ölet, är att Ni kommer att redan nu bestämma er om att mötas och dricka samma öl om tio år! Men det blir ju en helt annan historia. Skål!

Betyg: 4/5

Het Anker Gouden Carolus Indulgence is something so out of the ordinary fantastic tastefull already. However, often this means ”However” not always something entirely positive. Will you enjoy the beer’s full potential, you may have to wait a while. -Seven to ten years!
Certain types of beer gains on storage, and dark Belgian triple are particularly suited to. Buy some extra magnum, and forget them in the cellar a decade or two. With storage the market alcoholic note, will integrate into the taste
and you get a ”rounder” more complex flavor picture.
After last year’s lyrical meeting with the beer ”Triomf” from Dupont, I learned that whiskey casks is excellent to be used in beer production. It gives the beer a deeper taste with a tobacco tone on the nose. In Indulgence will the tobacco notes occur in the aftertaste very subtle and is not as marked.

Indulgence is an amazing beer that I gladly share with a good friend (It’s a magnum of 11.5%ABV). Or as M. Pol Roger once said; ”Magnum is a suitable size for the two gentlemen”
Do you drink beer today, it is a complex beer with dark raisins on the nose and sweet licorice on the palet. The high alcohol is present, but does not interfere. The aftertaste is long and sweet with hints of plum and licorice.
IF you want to serve something toghether witth the beer, I recommend honey roasted pecans, a French  chocolate cake with cream. Why not a plummsufflè?
Are you sitting with beer after a dinner, so attracts nuts with raisins and a light, fruity Dominican cigar! The advantage of the beer, is that you will already decide with your friend that you will meet and drink the same beer in ten years! But it will be a completely different story. Cheers!
Rating: 4/5

Fredagsmys v15! SB #1443

Ida Engström och Peter Robertsson lyckas med något väldigt unikt. Att gå från småskaligt nano- till etablerat micro-bryggeri, utan att ölet tappar själ eller känns tillrättalagt.

Om Sigtuna Organic är Stockholmskt snygg, så är Electric Nurse Västkustskt äkta! Det har definitivt en större egen karaktär, utan att någon smak spretar iväg och tar överhanden. Det heter Pale Ale och det är verkligen det, fullmatad med aromahumle som ger smak av exotisk frukt och en väl balanserad beska.

Matmässigt vill jag placera den med en drypande burgare med extra allt! Som schlödricka och törstsläckare fungerar den utmärkt! Det är et öl jag alltid återkommer till då det är konsistent och smakar precis som vid introduktionen sommaren 2013, att det dessutom är prisvärt, gör valet lättare då jag står bland hyllorna och beslutsallergin är fullt utslagen!

Betyg 3/5

 

Fredagsmys vecka 14 SB. #1547

Denna veckas ölförslag borde hamna i facket för nya klassiker. Sigtuna Organic Ale har funnits sedan december 2013 i Systembolagets fasta sortiment. Ölet skapades för att tydliggöra att bryggeriet endast använder energi från vatten och vind. Ingredienserna är ekologiska och draven blir till biogas. Helt enkelt ett samvetsfullt, fotriktigt och jordnära öl! -Det är kanske det som tilltalar mig med ölet? Att det står för något utan att vara så uppblåst!

Vi snackar inte om något monumentalt som ritar om din ölkarta, eller får dig att revidera din uppfattning om egenskaper hos öl. Utan det är en öl som har en typisk aroma av Cascade, en tydlig maltighet och medellång smak med mjukbeska och söt karamell i avslutet. -Men allt sitter så fantastiskt behagligt ihop! I mina ögon sätter det en bruksstandard. Du vet vad du får och blir aldrig besviken.

Det är ett öl som passar de flesta då det inte är för beskt utan att vara tråkigt. Du kan servera det till en uppsjö av maträtter och det är precis så lättdrucket, att en öl för mycket blir precis lagom.

Betyg 3/5