Matbonanza II: Surströmming

Inför att skriva denna blogg, är känslan bara ”take it, or leave it”. Jag ser inget som helst skäl till att försöka förklara denna rätts förträfflighet för de som har en bestämd uppfattning emot. Har du däremot ett öppet sinne och är nyfiken på mat och traditioner så kan de närmsta fem minuternas läsning skänka lite inspiration och lust.

Jag funderar på om det finns något mer bespottat matledes än surströmming. Vilket tveklöst handlar om doften, som får den veke att lämna sällskapet innan burken står på bordet. En mycket närstående person gjorde ett försök en gång, med en bit stor som en tumnagel i en hel klämma. Denna surströmmingsklämma sköljdes ner med 12 öl och en hel flaska Renat!! Herr ”T”, var svårt sjuk dagen efter och svor dyrt och heligt på att det var strömmingens fel!

Vi har i Norden många exempel på fermenterad mat. I Norge finns Gammelost och rakørret. Island har sin surhaj. Allt handlar om att kunna konservera maten till ett senare tillfälle. Många invänder helt enkelt att det inte är gott. Vad vi inte tänker på är att vi skapade denna mat i de tider då något ”gott”, var underordnat ren och skär överlevnad. Idag har vi flyttat dessa maträtter till säsongsinriktade traditionella festmåltider i glada vänners sällskap. Som kräftor och Smaalahove är det just kombinationen goda vänner och en ansenlig mängd sprit, alla blir glada och har skoj, därmed tycker vi att maten är god och ser fram mot nästa tillfälle. Vi har med andra ord förvärvat en smak. Vi tycker att det är gott eftersom inramningen är skoj!

Sensoriskt kan denna mat bli fantastiskt god om rätt tillbehör används. Jag har vid flera tillfällen omvänt norrmän och fått dem att uppskatta nationalosten ”Gammelost”. På samma sätt som med surströmming så är hela nyckeln ”FETT”! Fett har förmåga att ta bort de starka smakerna och framhäva de aromatiska så att vi på tallriken alt. brödet får något som smakar väldigt rikligt utan att göra ont.

Min surströmmingsklämma innehåller följande (variationer på tillbehör som tomat, syltlök mm är lika många som byar i Norrlands inland);

  • Mjukt tunnbröd som smöras med osaltat smör.
  • Kokt norrländsk mandelpotatis (inte något Amadine-tjafs) som skalas och delas grovt på brödet.
  • Rödlök (brunoise).
  • 3-4 fileade och delade surströmmingar.
  • Hackad dill och gräddfil.
  • Rulla ihop och njut.

Kryddat brännvin fungerar bättre än klart, och det får gärna ha lite sötma. Samma sak gäller ölet. Jag föredrar en belgisk trippel framför någon ljus maskinlager. Ha en trevlig middag tillsammans med goda vänner!

 

Annonser

Fredagsmys, V.37 SB#1464

Det är så skoj då fördomarna kommer på skam! Jag minns när jag raljerade om Pinotage och fick sydafrikanska handelskammaren på mig. Jag definierade nämligen vin som gjorts på druvan som ”rå druvjuice som blandats upp med svartkrut och silats genom en 14 dagars använd fotbollsstrumpa”! Den andra gången var då jag utnämnde ”Amarillo” som öl-världens Pinotage – a sign to avoid. Det var ett gäng hipsters och ”ölvetare” som hörde av sig och med eftertryck meddelade att jag kliniskt sett måste vara helt dum i huvudet!

Här om veckan träffade jag på en bekant som pratade om Nils Oscar’s olika öl. Jag minns då ”God Lager” kom på försommaren 2001. Produktnamnet var verkligen en identifikation av flaskinnehållet. Det var något helt annat än all den maskinlager som fanns. Än idag så håller den lätt tätposition bland de lageröl som förs på Systembolaget.

Min favorit är ändå det öl som kom senare, lagom till kräftskivorna 2005: Nils Oscar, India Ale. För den som börjar bli mätt på IPA-bomberna men ändå vill ha ett öl med struktur och karaktär rekommenderar jag det varmt. Troligtvis beror detta på att Amarillo balanseras upp med min favorit Cascade, och Northern. Så, där kom min fördom på skam!

India Ale har en fast off-white hatt, med en färgton av hemmagjord karamelliserad apelsinmarmelad. Doften är generös med både citrus och malt, som går igen i den breda och långa smaken, men där malten presenterar tydliga karamelliserade toner. Bra längd med integrerad beska som upplevs uppfriskande.

Ölet har skyhög hinkabilitet men klarar ändå ganska smakrika rätter. Nu när kylen börjar fyllas av höstprimörerna och de första grytorna börjar puttra, ser jag fram mot att få njuta av ölet både före, under och efter matlagningen! Betyg +3/5

Att Nils Oscar är ett kvalitetsbryggeri tycker jag att årets exempel på Mangos Saison speglar tydligt. SB #31015.img_1828-2

Saison är beteckningen för ett lite enklare och färskare ¨landsbygdsöl”. Ölet har inlindade smaker av långpeppar och exotisk frukt. Om än högre hinkabilitet utan att tappa struktur och bli ointressant.