Deus! Mon Dieu..

Förra året bloggade jag om Brouwerij Bosteel’s Kwak och Tripel Karmelit. Det tidigare i generationer familjeägda bryggeriet har sedan hösten 2016 förvärvats av öldraken InBev och ingår numera i världens största ölproducent.

Bosteel ligger i förkant när det storytelling och vårdar sina tre öl ömt. Deus som är det senaste ölet, vill man placera som det belgiska ölets motsvarighet till Champagne. Man valde korn och vete från Champagne Ardenne, jästen är champagnejäst och flaskfermenteringen av ölet sker djup nere i kalkkällarna i Champagne.

Jämfört med Duvel som marknadsför sig som ”The champagne of beer”, med sina tusen små täta bubblor. Deus är i mina ögon kanske ett steg närmare Champagne (Varför man nu vill efterspegla ett vin då man är ölbryggare?). Då jag hällde upp ölet förmedlade onekligen den täta och generösa hatten en lyxig känsla. Doften är rik generös med toner av aprikos och gås lever. Smaken är komplex och rik och associationen till en vällagrad blanc de blanc från Mesnil är nära. Min tjeckiske kamrat som fått pilsner med modersmjölken var föga imponerad och tyckte det smakade vin. Själv upplever jag inga vinösa toner. Men ölet presenterar ett smakmässigt fyrverkeri på tungan! Den generösa sötman är väl integrerad i de exotiska frukterna och jag hade vald detta som aperitif varje dag framför Prosecco, då frukten smakar färsk istället för konserverad som i fallet med Prosecco. Picklat tilltugg borde sitta som en keps. Betyg 3/5 med medel hinkabilitet.

Jag hade sparat detta öl till ett väl valt tillfälle och tror att jag hade tur att knäcka den på topp! Även om flaskorna är årgångsbetecknade så tror jag inte på att det är någon långliggare, utan skall nog hitta sitt tillfälle inom 5-8 år. Men det är absolut värt att prova innan InBev’s inflytande på produktionen slår igenom.

Enchanté, Salut!

Annonser

Friskt Fredagsmys V.10, SB#1622

Är det något jag lärt mig, är det att det finns inte något speciellt ”grabbigt” eller ”girly”, när det kommer till smak. Snarare verkar utfallet mest handla om hur mycket bias som vi sitter på inför att vi provar något nytt. Syrlig öl är just en sådan dryck som faller på personernas förutfattade meningar. Doften avviker och smakbilden är direkt annorlunda och blir plötsligt krävande i jämförelse med en maskinlager eller en smått söt insmickrande engelsk ale.

I sommeliervärlden springer vi benen av oss för att prova vita syrabomber, där guden Marcel Deiss’s, Saint Hippolyte tronar med ett vin som är så torrt att det blir runor i emaljen på tänderna. I det fallet är det helt OK, men när vi kommer till öl verkar det betydligt svårare att nå acceptans?

Fredagsmys V4 presenterade jag en lambic som har körsbärsbas, 3 Fonteinen är en Geuze (suröl) som fatlagrats efter sin spontanjäsning. Färgen är bärnstensfärgad och klar (om du häller försiktigt, men häll gärna upp depotten i ett snapsglas a par). Generös och komplex doft av grape, bergamott, ensilage. Smaken är frisk och balanserad med en mjuk syra i den medellånga eftersmaken. Betyg 4/5 med hög hinkabilitet

Detta är ett öl som borde ha betydligt större användning än det de facto har! Friskheten, komplexiteten och dess elegans gör att du med lätthet kan ha den till aperitif. Väljer du att ha den som måltidsdryck blir det nästan en magisk kombination tillsammans med fetare fiskrätter som Fish n’ Chips och Moules Frittes. Sitter du med chipspåsen och dippskålen i knät är ett glas geuze i handen obligatoriskt!

Möt vårens ljus och sprittande primörer med ett glas Oude Geuze!

Fredagsmys v6, SB#89113

 Brasse Brännström körde ju på den tvivelaktiga principen att  GOTT+GOTT= JÄTTEGOTT, och hade Falukorv i sockerkakan! För att få en ”smooth” övergång efter de senaste blogginläggens USA influerade IPA-bonanza, delar jag motvilligt med mig av en absolut personlig favorit. DIPA + BELGISK TRIPPEL=MONUMENTALT FANTASTISK!

Ända sedan jag tillsammans med en grupp norska krögare satt ut på gårdsplanen till Brasseri Achouffe och blev bjuden på deras exprimet IPA har jag varit helt frälst! Houblon Chouffe är den ölen som har fått mig att inte helt avspisa en öl för att det står IPA/DIPA/APA på etiketten, då att jag vet hur fantastiskt bra öl det verkligen kan bli. Med rätt bryggare och rätt recept är det bevisligen möjligt att brygga något som enklast kan sammanfattas med tre enkla ord. Helt monumentalt enastående!

 Houblon Chouffe håller en alkohol (ABV) på 9%,vilket motsvarar en Tysk riesling. Väl kyld i champagneglas och du har en elegant apperitif. Kanske med några utvalda snittar eller några snabbt arrangerade pintxos och vi har oss en elegant party starter.

pintxos-2

Jag vet att jag ondgjort mig tidigare över öl som torrhumlats med Amarillo, då det går riktigt illa när det inte går bra. Men det finns några få undantag och Houblon Chouffe är ett av dem. Det finns inte ett spår av en skevande oljig beska i eftersmaken utan istället är beskan djupt integrerad med en tydlig grapesmak. Kanske skiner alkoholen igenom smakbilden något, men kompenseras av den komplexa och minst sagt generösa smaken. Betyg 5/5 och hög hinkabilitet.

Tänk på att ölet ligger i beställningssortimentet så beställ på måndagen och du har ölet till fredagen.

Houblon Chouffe är ett öl som passar fettrika maträtter, fungerar klockrent till klassisk husmanskost, men jag har dock funnit att ölet trivs inte med vita stuvningar! Jag vet inte vad det beror på men det skevar ut något helt sanslöst. Ölet fick vänta vid sidan av, då jag åt oxbringa med stuvad vitkål. Då jag blev nyfiken, provade jag senare med stuvade makaroner, och resultatet var lika illa. Annars är detta ett öl som passar de mesta och i de flesta sammanhang. Då ölets beska är så väl integrerad fungerar det utmärkt att serveras i champagneglas! Skål på Er! Ha en fantastisk kväll!

Ölets La Tache! Fredagsmys V.4, SB#1691

I Belgiens norra del gränsande mot Nederländerna ligger Flandern och betecknas som egen delstat sedan 1993. I Flandern förekommer ett speciellt öl som kallas Oud Bruin och Oud Rood, slarvigt brukar det kallas för suröl och kanske är Oud Rood lite mer åt det hållet medan den bruna är fylligare med betydligt mer komplexa toner.

Ölstilen utvecklades under medeltiden då man inte använde humle för att förlänga lagringstiden, utan man upptäckte då att öl som innehåller mjölk- och ättiksyra förlängde ölets livslängd. Knepet var att blanda en del nybryggt surt öl med en del lagrad öl. För att skjuta på syra var det inte ovanligt att använda bär och frukter. Idag är nog körsbär den vanligaste ingrediensen.

Paret Rodenbach startade sitt bryggeri 1836 Där Pedro var bryggaren medan hans fru Regina var entreprenören och den exekutiva. Hundra år senare skulle Rosa Mercxk på Liefman’s ta över, säkra och utveckla produktionen i ett svårt krigsskadat bryggeri. Kvinnor har minst sagt haft ett stort inflytande på denna fantastiska öltyp.

Rodenbach Grand Cru har en klar mörk färg med ett röd ton. Doften är generös med  mörka röda bär, häststall och karamell. Smaken har en aggresivt syrlig attack, som blommar ut i mörka moreller. Eftersmaken är lång och syrlig vilket ger en friskhets känsla. Betyg 4/5 medelhög hinkabilitet.

Rodenbach Grand Cru säljs tyvärr bara per 24st i beställningssortimentet. Ölet är ändå lämpligt att lagra så det är ingen stress. Som dryck är det ett perfekt alternativ till bourgogne med sin fruktighet och syra. -Så! Serverad med ankbröst, körsbärsås och hasselbackspotatis har ni ren ”food-porn” på bordet!

Rodenbach Gran Cru is a fullbodied Oud Bruin. Dark colour with a hint of red. Generous scent of red berries, stable and caramel. On the palate an aggressive acidity which develops into fruity flavours with dark cherries. A long aftertaste with fresh acidity. Rate 4/5 medium drinkability.

This is a beer that you can serve instead of a Burgundy red. Accompanying Maigre carnard , cherry sauce and Hasselback-potato You’ll create true ”food-porn”!

Ren porr i ordinarie sortiment. Fredagsmys V1, SB #1656

Som Basil Fawlty i sin hysteriska lycka utbrister ”Oh Joy!” konstaterar jag att Systembolaget inleder året med att lyfta in en äkta Trappist tripel i ordinarie sortiment! Det innebär att vi på anvisad plats, fritt kan handla utan minimikrav eller förbeställning ett verkligt kvalitetsöl.

2017s första bloginlägg får inledas med en ”spaning” a la P3s utdöda programform. Jag tror och hoppas nämligen att denna inledande listning är spiken i kistan på all sönderhumlad hipsteröl! Med en inledande nyhet som Westmalle tripel är det få IPA/APA/DIPA som kan mäta upp. Låt oss hoppas att intresset hos Systembolagets kategoriansvariga inköpare nu börjar resa sig ur IPA/APA/DIPA-träsket och vända sig till den sedan hösten 2016 av EU beskyddade Belgiska  ölkulturen!

Jag skrev tidigare om Orval, ett annat Trappister öl. Westmallemunkarna kan kanske ses som en milligrad mer progressiva än de från Orval med tanke på att de faktiskt brygger tre olika öl. En mörk dubbel, en blond tripel och den ursprungliga Westmalle Extra. De två första är kommersielt tillgänliga medans ”Extra” endast finns som som måltidsdryck på klostret för munkarna och tillfälliga besökare. Att använda ordet progressiv i ett stycke om Trappister munkar käns intuitivt fel, men i fallet med Klostret Westmalle känns det ändå inte helt galet. 1856 började man sälja sin dubbel för publik på klosterporten, receptet ändrades 1926, 1934 lanserades deras tripel som sedan modifierades 1956. Ölet är klostrets huvudsakliga inkomstkälla och har därför vårdats ömt och strategiskt av munkarna. Bryggeriets anläggning är modern och klostret var tidigt med att ta in kompetens och nya metoder som säkerställer slutproduktens kvalitet. Vilket märks tydligt när du dricker ölet,  det är en högkvalitativ belgisk ale fylld med själ.

Det är lätt att beskriva Westmalle Tripel i liknelser med den lokala hundrasen Malle. Utseendemässigt påminner det starkt om något så bekant, som en Schäfer. Doften är klassisk  med kryddor och exotisk frukt om än något återhållen. Smaken är bred kryddig och aldehydmättad med tydlig styrka och en tydlig markerad humlebeska i eftersmaken. Ölets särdrag är att inte ha en integrerad syra som annars är så vanligt utan friskheten erhålls genom eftersmaken. Som hundrasen Malle bör man vara vaksam och ta det varsamt, så det inte smäller till då en ABV på 9,5% lätt kan få golvet att gunga till en aning. Betyg +4/5 med medelhög hinkabilitet

Westmalle Tripel är ett öl som bäst passar i en AW , då du tänker dig ”bara en öl” med lite kallskuret innehållande någon ost. Eller i väntan på en resa. I min värld borde det stå en Westmallefylld selectamaskin i varje vänthall så alla har möjligheten att slå i sig en tripel, och med en god bok i hörlurarna låta sig förflyttas av tåget…

Like Basil Fawlty, I’d like to burst out in a utterly ”Oh Joy!”, when I see that The Swedish monopoly have listed an Trappist trippel in their regular listing. Now we’re able to buy without pre order or minimum quantity a really good beer……

2017s first blogg entry will be a foretelling about the Swedish beer year. I hope and pray that this listing will be the first wave to wash out the hipster IPA/APA/DIPA mud out of the monopoly listing. To be replaced by true beer nursed out of the Belgian beer culture.

In 2016, I reviewed Orval. The Westmalle monks could be regarded as a milligram more progressive since they’re brewing three different beers. A Dubble, a trippel and their ”Extra”, which is only available within the monastery. Using the word ”progressive” in a sentence describing the monastery life,  initially feels a bit out of bounds, but regarding Westmalle not really completely. 1856 they started to make their dubbel available at the monastery gates, the ingredients were changed in 1926 and in 1934 they launched their blond tripple ale. Which was the first triple ever commercialized. The monastery main income comes out of the brewery and have there fore been tenderly cared and strategically administrated by the monks. Today it’s a modern brewery and the monastery was early to adapt new methods to ensure the products quality. Which is clearly noticeable when you’re drinking it. Westmalle is a high qualitative Belgium ale filled with soul.

 Classic scent of spices and exotic fruit.The taste is broad spicy with sweetness full packed of aldehydes with a noticeable strength and a hoppy bitterness in the finish. As it is with the local dog breed Malle you should be aware and be cautious, since the ABV of 9,5% can hit you roughly! Rate +4/5 with medium drinkability.

Westmalle Triple is a beer well suited for an AW where the ambition is ”just have a beer”, preferably with a plate of cold cut and some cheese. Or while waiting for a journey. In my world, every waiting area should be equipped with a vending machine filled with Westmalle triple. Together with a good book in your earphones while the train take you to your destination…..

Fredagsmys, v44. SB#1511

Skall du lära dig ett varunummer på Systembolaget så borde det vara #1511! Tillsammans med anka, löjrom och ostron är Maredsous Blonde en av de tre öl jag skall ha i lådan om jag blir strandsatt på en öde ö!

Klostret Maredsous är i sig själv värt ett besök. Det är ett relativt ungt kloster i nygotisk stil som stod färdigt den senare hälften av 1800-talet. Det innehåller ett av det största katolska biblioteken och var under andra världskriget ett viktigt gömställe för kyrkans reliker. Riktigt intressant. är den inriktning som abbot Pascal Rox ledde klostrets skola i.. Kloster var ofta ortens lärosäte för mindre bemedlade barn. Den skolning som erbjöds, var då av naturliga skäl i de hantverk som behärskades på de olika klostren. Benediktinermunkarnas devis är ”Ora et Labora”, vilket man lever strikt efter. Så det var höjda ögonbryn i både kyrkan och kommunen som mötte Abbott Rox då han öppnade skola för samtida konst och hantverk. Klostret får bara ha sin inkomst i form av gåvor och ersättning för de produkter som skapats inom klostret. På Maredsous kom huvudinkomsten från ost och deras ljusa Ale. Än idag tillverkar de kvarvarande munkarna ost. Bryggeriet var illa nedgånget i början av 1960-talet och det fanns helt enkelt inte pengar till att investera i en ny anläggning. Lösningen blev att outsourca produktionen till någon annan men med bibehållen kontroll. Det måste ses som en lustighet att man valde att inleda sammarbetet med Duvel (som betyder djävul) Moortgat. Sammarbetet har fallit väl ut och det har blivit två öl till Brune och Tripple, där Brune är en av världens tio bästa öl!

Maredsous Blond eller Maredsous 6 (som den svenska importören har valt att marknadsföra den som), är en helt fantastiskt sammanhållen belgisk ale. Den har en fin vit, tät hatt, med en rik doft av kryddnejlika, aprikos och grape. Smaken är bred, rik och fylld med exotisk frukt, inslag av grape och en limetorrhet som lindar in beskan i slutet. Detta är ett öl som får Leffe att framstå som en blek konsum-blå-vit-belgisk-ale! Det är ett klosteröl som alltid levererar och inte går att tröttna på. Jag har alltid en eller två i kylen som escape-route ifall det jag har hemma inte var kul. Hinkabiliteten är medium då den kräver viss inskolning och betyget är klockrent 4/5!

Ölet passar som hand i handske till den mesta nordiska husmanskosten. Hårdostar och magert kallskuret är en sensorisk symbios! Definitivt den öl som står på bordet då den nykokta julskinkan skall provas dagen innan julafton!

If you’re going to learn one item number at the  Swedish Monopoly, You only need to remember #1511. Together with Duck, Arctic Caviar and Oysters this will be one of the three beers my safety kit bag should be equipped with!

The Maredsous Abbey is  worth a visit on its ow. It’s a relatively young abbey, in new-Gothic architecture, which was completed in the late 1800’s. The monastery is housing one of the largest catholic libraries and was an important hideout for the church relics during WWII.  What is really interesting is the path of Education Pater Pascal Rox took for the monastery school. In general the monasteries supplied education for the village outcast and poor children and they often offered training in same skills as was performed in the monastery. Pater Pascal Rox chose to teach the young pupils contemporary art and crafts.  The monks lives strictly according to the  motto ”Ora et Labora”. At Maredsous the main income derives from cheese and their blond ale.  Even today they produce cheese at the monastery. In the mid 1960’s the brewery was in  bad shape and needed extensive modernization with money that where out of the monastery’s reach. The solution was to outsource the production with sustained supervision. An agreement was made with Duvel (Devil) Moortgat, which has today shown both profitability and extension of the product range with two more beers which upholds quality at a high international level. Where the Maredsous Brun must be considered as one of the worlds top ten beers!

Maredsous Blonde, is a fantastically complex and flavorful Ale, with a lovely firm white hat. With the rich scent of clove, apricot and grape. The broad and generous palate features exotic fruits, grape and a lingering lime-dryness playing with the bitterness in the end. This Belgian Blond sends Leffe to the B-team,  and should not be mentioned in same sentence. The beer is a perfect match with hard rich cheeses, and the Nordic style of food as. I always keep one or two in the fridge  as a safety measure. The drinkability is medium with a rating of 4/5.

Inte bara i snyggt paket…

I min tidigare  recension om Tripel Karmeliet från Browerij Bosteels så nämnde jag denna som är deras första öl. Det är en traditionell belgisk ale på alla sätt, men skiljer sig ändå väldigt mycket och blir på så sätt unik. Det är faktiskt på senare tid som jag lyft fram ölet då det unika glaset och storylinen bakom namnet har kännts alldeles för tacky för att jag skall känna något för ölet.

Alla belgiska öl med självaktning har ett eget glas och det är norm att rida på klostertraditionen och forma glasen i olika kalkskepnader. Bosteels har gått en egen väg och tagit upp det gamla kuskglaset. I England hade de så höga vagnar att glaset blev en yard långt. Bosteels har sansat sig och håller en högst modest och användbar längd, men tyvärr har de begåvat glaset med en ytterst otymplig hållare. Namnet ska ha sitt ursprung från att det låter ”kwak” i glaset då ölet släpper undertrycket.

Den stora fördelen med det här glaset är dock att vi får se hur vansinnigt snygg färg det här ölet har. Ölet har en tät ”off-white” hatt, kolsyran är koncentrerad och med små fina bubblor. Doften har en kryddig sötma som är fylld med långpeppar, karamell och nejlika. En stor kryddig och fyllig smak med en integrerad sötma. En tydlig eldighet utvecklas i den långa kryddiga eftersmaken.

Det är en riktigt god öl, men det krävs vissa förutsättningar för att ölet skall bjuda sin fulla potential. Jag vill ha ett så tunt glas som möjligt och gärna en temperatur kring 10 grader, vilket gör att det blir svårt att dricka ute i solen. Däremot tror jag att det borde vara en riktigt fullträff då du rostar kastanjer i höst, i samband med årets sista grillning. Som glühwein eller till afterski borde den sitta klockrent!

Betyg 3/5

In my previous blog post about Tripel Karmeliet from Browerij Bosteels, I mentioned that this is their first beer. It is a traditional Belgian ale in every way, but differs nonetheless a lot and thus becomes unique. It is actually recently I’ve started to appreciate the beer, due to the unique glass and the storyline behind the name, felt far too tacky for me to feel attraction to the beer.

All Belgian beers with self-respect has its own glass, and more normative is to ride the monastic tradition and shape the glass in various chalice shapes. Bosteels has gone its own way and uses the old coachman glass. In England, they had such high wagons that their glasses were a yard long. Bostels has been more sensible and holds a most modest and useful length. But unfortunately they have endowed the glass with an extremely unwieldy holder. The name derives from the sound ”Kwak” in the glass as the beer releases the pressure.

The big advantage, however, with this glass is that we get to see how insanely great color this beer has. The beer has a dense ”off-white” hat, the carbon dioxide is concentrated with small fine bubbles. The fragrance has a spicy sweetness that is filled with long pepper, caramel and nellic. A great spicy and full-bodied taste with an integrated sweetness. A clear note of alcohol developes in the long spicy aftertaste.

It’s a really good beer, but it requires certain conditions for the beer to reach its ful potential. I want a glass as thin as possible, and preferably a temperature around 10 degrees Celsius. Which makes it difficult to drink in the sun. However, I think it would be a real hit when you roast chestnuts in the autumn, when you have your last barbecue. As glühwein or accompaying an after ski should it fit perfectly!

Rate 3/5