Deus! Mon Dieu..

Förra året bloggade jag om Brouwerij Bosteel’s Kwak och Tripel Karmelit. Det tidigare i generationer familjeägda bryggeriet har sedan hösten 2016 förvärvats av öldraken InBev och ingår numera i världens största ölproducent.

Bosteel ligger i förkant när det storytelling och vårdar sina tre öl ömt. Deus som är det senaste ölet, vill man placera som det belgiska ölets motsvarighet till Champagne. Man valde korn och vete från Champagne Ardenne, jästen är champagnejäst och flaskfermenteringen av ölet sker djup nere i kalkkällarna i Champagne.

Jämfört med Duvel som marknadsför sig som ”The champagne of beer”, med sina tusen små täta bubblor. Deus är i mina ögon kanske ett steg närmare Champagne (Varför man nu vill efterspegla ett vin då man är ölbryggare?). Då jag hällde upp ölet förmedlade onekligen den täta och generösa hatten en lyxig känsla. Doften är rik generös med toner av aprikos och gås lever. Smaken är komplex och rik och associationen till en vällagrad blanc de blanc från Mesnil är nära. Min tjeckiske kamrat som fått pilsner med modersmjölken var föga imponerad och tyckte det smakade vin. Själv upplever jag inga vinösa toner. Men ölet presenterar ett smakmässigt fyrverkeri på tungan! Den generösa sötman är väl integrerad i de exotiska frukterna och jag hade vald detta som aperitif varje dag framför Prosecco, då frukten smakar färsk istället för konserverad som i fallet med Prosecco. Picklat tilltugg borde sitta som en keps. Betyg 3/5 med medel hinkabilitet.

Jag hade sparat detta öl till ett väl valt tillfälle och tror att jag hade tur att knäcka den på topp! Även om flaskorna är årgångsbetecknade så tror jag inte på att det är någon långliggare, utan skall nog hitta sitt tillfälle inom 5-8 år. Men det är absolut värt att prova innan InBev’s inflytande på produktionen slår igenom.

Enchanté, Salut!

Glutenfritt Fredagsmys V11, SB.#1500

Födoämnesallergier och intoleranser är förknippat med något ganska omständigt för både den drabbade och människor i dennes närhet. Dessutom är skalan på effekten av att utsättas för ämnet allt ifrån lätt obehag till död. Födoämnes intoleranser och allergier tilltar och antalet drabbade har blivit så stort att de faktiskt utgör en attraktiv konsumentgrupp. Den gruppen är så stor att forskning lönar sig och produktutveckling sker stadigt. För 20 år sedan kunde man verkligen se det som ett ”straff” eller tydlig begränsning med en födoämneskänslighet. Idag är alternativen många och ersättningsprodukterna är som oftast inte ”ersättning” utan en egen produkt, med anpassade egenskaper. Ser Ni skillnaden?

Sedan den första mars har vi begåvats med en riktigt god matöl i ordinarie sortiment. Jag skall erkänna att det inte var första ölet jag provade till denna veckas Fredagsmys, tyvärr höll de andra inte måttet och det var med en stor portion vemod som jag hällde upp det här ölet. Jag misstänkte att det skulle vara ännu ett glutenfritt öl med fishy doft och smak om ens någon. Som alltid är det ett leende som sprids och lockar fram skrattgroparna då det är något helt annat i glaset än jag var inställd på.

Grain d’Orge är ett riktigt välgjort och välsmakande franskt öl som lätt kan gå som en introduktion till den belgiska smakprofilen. Ett fint tätt skum fyller glaset med en komplex och generös doft av frukt och kryddor. Smaken är generös rund och balanserad. Den kryddiga tonen i doften förstärks och utvecklas så du känner tydliga inslag av nejlika, kanel och koriander. Detta till trots är det inte ett tungt och mättat öl utan håller en mediumhög hinkabilitet, överbetygade 3/5 och ett givet öl till vällagade kötträtter, tapas och lite hårdost.

Att ölet är glutenfritt trots att det är bryggt på korn och vete är bara att applådera! Hoppas de som lider av celiaki hinner hitta ölet innan vi andra har tömt hyllorna. jag hoppas verkligen att ölet kommer klara att hålla sin plats i sortimentet då det är ett riktigt öl och inte en ”allergianpassning”!

”C”-Time! Uppgradera din AW

Fredag eftermiddag,vännerna på plats och veckan skall obduceras inför helgen, eller middagssällskapet har precis presenterats, eller ljusen är tända och middagspreppen är färdig!

Aldrig sitter en coctail så rätt som introduktion till en fantastiskt trevlig stund. Cocktail’s är stilfullt elegant och gott! Det friskar upp hungern, rundar av stresstoppen och stillar blodsockret. En cocktail skall vara kall, komplex och lite eldig. Min god vän ”J” har alltid stilfullt ordnat sig en mis en place för en kyld Dry Martini när vi ses. Oavsett vad som sker sedan har cocktailen gjort ett grundligt jobb för en fortsatt trevlig stund.

För drygt ett år sedan, av en ren slump, läste jag ett cocktailrecept på en coctail som heter  Paper Plane och satte många av Oslo’s bartender på prov för att hitta vem/var de kunde servera den bästa varianten. Vinnare blev tveklöst den som görs på No.19.

I somras då det var slut på Amaro Nonino provade jag med att ersätta det med Hendrick’s Slow Gin. Då jag redan förändrade originalreceptet bytte jag ut citronen mot lime och vips har en ultimat coctail fötts! Slow ginens djupa örtighet och limetorrhetens fräschör tillför både komplexitet och skapar hunger! Friskheten är förförisk och bäddar upp för en fantastisk fortsättning. Då min variant skiljer sig från originalet får den inte heta Paper Plane så den har fått arbetsnamnet ”Tidfält” efter min kollega, och mångåriga sommelieren på Bjertorpsslott. Prova båda och återkom gärna med feedback!

Paper Plane: Lika delar citronjuice, Aperol, Amaro Nonin, Makers Mark

Tidfält: Lika delar Limejuice, Aperol, Haymans’s Slow Gin, Makers Mark

Garnering: Vikt pappersplan;) Glastyp: Coupe Marie Antoinette

Trevlig Helg

Friskt Fredagsmys V.10, SB#1622

Är det något jag lärt mig, är det att det finns inte något speciellt ”grabbigt” eller ”girly”, när det kommer till smak. Snarare verkar utfallet mest handla om hur mycket bias som vi sitter på inför att vi provar något nytt. Syrlig öl är just en sådan dryck som faller på personernas förutfattade meningar. Doften avviker och smakbilden är direkt annorlunda och blir plötsligt krävande i jämförelse med en maskinlager eller en smått söt insmickrande engelsk ale.

I sommeliervärlden springer vi benen av oss för att prova vita syrabomber, där guden Marcel Deiss’s, Saint Hippolyte tronar med ett vin som är så torrt att det blir runor i emaljen på tänderna. I det fallet är det helt OK, men när vi kommer till öl verkar det betydligt svårare att nå acceptans?

Fredagsmys V4 presenterade jag en lambic som har körsbärsbas, 3 Fonteinen är en Geuze (suröl) som fatlagrats efter sin spontanjäsning. Färgen är bärnstensfärgad och klar (om du häller försiktigt, men häll gärna upp depotten i ett snapsglas a par). Generös och komplex doft av grape, bergamott, ensilage. Smaken är frisk och balanserad med en mjuk syra i den medellånga eftersmaken. Betyg 4/5 med hög hinkabilitet

Detta är ett öl som borde ha betydligt större användning än det de facto har! Friskheten, komplexiteten och dess elegans gör att du med lätthet kan ha den till aperitif. Väljer du att ha den som måltidsdryck blir det nästan en magisk kombination tillsammans med fetare fiskrätter som Fish n’ Chips och Moules Frittes. Sitter du med chipspåsen och dippskålen i knät är ett glas geuze i handen obligatoriskt!

Möt vårens ljus och sprittande primörer med ett glas Oude Geuze!

Kroatien, är som det en gång var…

Bortom Kings Landing, Stradun och klippbad kan man med hjälp av en hyrbil växla upp sin vistelse i den del av Kroatien som kallas Dalmatien. Dubrovnik är sjukt vacker med sina skyddsmurar och att gå tunt i gränderna några kvällar, oplanerat slinka in på någon bar som är ett hål i väggen eller sitta vid stadens minikopia av spanska trappan och lyssna på en konsert har verkligen sin charm.

Jag har haft förmånen att besöka Dubrovnik ända sedan slutet av 70-talet. De största förändringarna efter den serbiska aggressionen är  alla nya tak i gamla stan, men mest att alla dubrovnikbor har skaffat bil. Därmed har den lilla staden på ca 50 000 personer anlagt en kontinental citykänsla med bilköer.

Vill du däremot ha en stillsam lugn och avkopplande semester rekommenderar jag att Ni hyr bil och tar riktning norrut med sikte på Marco Polos födelseplats Korcula (Ön tillhörde Venedig så därför räknas han i historieböckerna som Italienare). Ni kommer inte bara få uppleva en otroligt vacker bilresa, Längs färdrutten finns det två obligatoriska ”pit-stop”. Det första är i den lilla byn Mali Ston där ni stannar till och köper upp er på de lokala ostronen som odlas i viken precis utanför.

Detta bildspel kräver JavaScript.

På väg mot det andra ”pit-stopet”  Trstenik, passerar Ni europas ”kinesiska mur” som utmärkte Dubrovniks gräns mot Venedig. I Trstenik har vinmakaren Grgich  ett show room och byn är huvudorten för supervinläget Dingac. Dingac är tunga, eldiga och konsentrerade rödviner fulla med lokalprägel men klart internationellt gångbara. Min personliga favorit är Krivic. Om han vill, och ni får chansen skall ni prova hans ”bracchetto”-ish som jästs i öltunna.

Detta bildspel kräver JavaScript.

För att fortsätta mot Orebic och färjan till Korcula, tar ni den smala vägen genom vinläget Dingac och tunneln för att komma ut i mitten på halvön Peljesac. Vägen mot Orebic tar er mellan vingårdar upp mot bergen och Ni får en hisnande tur på klippväggen ned mot färjeläget!

På väg hem.

kor2

Korcula! Ön som tillhörde Venedig har även  varit en engelsk koloni, men de engelska influenserna lyser med sin frånvaro. I Byn Lumbarda på öns sydspets växer en antik druva som heter Grk (Greken). I karaktär påminner den om druvan Torrontes. Hög aromatisk, låg syra och hög alkohol. Min personliga favorit görs av Cebalo då den är krispig och fungerar helt fantastisk med grillad fisk, skaldjur, sardeller eller ostronen från Ston!

korcul2

Lumbarda kan också skryta med kroatiens få sandstränder. Har du packat ned cycklop och simfötter finns det på ön otaliga laguner att snorkla och fiska i. Med bil finner ni enkelt er egen privata strandbit.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Turisttrycket är relativt lågt så det finns gott om plats att vara själv på. En annan stor fördel är att fiskmarknaden inte behöver besökas på okristlig tid. Det räcker med ett morgonbesök innan frukosten. I Dubrovnik bör du däremot vara i fiskhallen vid öppning kring femtiden.

riba

korcula4

Skulle Ö-livet börja kännas begränsande finns det otaliga strandhugg och smultronställen längs kusten. En bedårande utflykt som tar en dag med övernattning tur och retur, är att köra vägen längs floden Neretva upp till Mostar. När hungern slår till skall Ni leta efter skyltar det står ”janjetina” på. Det är helgrillat lamm som grillas med mångårig rutin och tradition. Förutom den grillade geten i Argentina så är detta det bästa grillade jag fått! These guy’s know BBQ! Kanske kommer rutinen från seden att i princip grilla det mesta?

janjetina-2

Ofiltrerat fredagsmys V.9.SB#11485

Nils Oscar‘s India ale hade jag som Fredagsmys v. 37 2016. Bryggeriet släpper välgjorda och snygga öl som är riktigt bra. Lite som St. Eriks så är det kanske lite för Stockholmskt välpolerat. Jag har svårt att riktigt finna en filosofi och själ i ölet! I samband med Nils Oscar nu firar 20-års jubileum släpper de sin God Lager i ofiltrerad upplaga. Givetvis så kommuniceras det att det är en ”begränsad upplaga”, men 20.000 flaskor lär hålla ett tag för den svenska marknaden. Just här blir jag riktigt brydd, varför begränsa utbudet när du verkligen släpper något som erbjuder det som tidigare saknats?

God Lager ofiltrerad är fantastiskt bra, och levererar just den själ som jag annars har saknat! Ölet blir riktigt västkustskt med kompromisslös attityd. Ölet får en fyllig tät hatt som ändå sparar små fina bubblor. Doften är generös med halm, honung och en snygg citrus not. Smaken är balanserad med en integrerad beska. Sötman är gömd i frukten och det utvecklas en smak av brioche i den relativt långa smaken. Eftersmakens djupt integrerade beska ger fräschör och höjer hinkabiliteten! Betyget blir en stark 4/5 med hög hinkabilitet!

När nu äntligen Nils Oscar tappar upp ett öl som är så själfullt borde det vara straffbart att inte fortsätta med den! Här är ölet som kräver sin 50cl storlek, för att inte konsumenten skall känna sig lurad. Håll en kasse kyld vid bryggkanten och sommaren är säkrad oavsett väder.  Klockren till familjens kubbmatch och den grillade carrén. En öl som också finner sin plats gjuten på det ”nittonde” hålet!

 

Storleken och formen har betydelse

Nog har du upplevt något som ser helt oemotståndligt ut, presentationen väcker begär och förväntningen sträcker sig upp mot trädkronorna. Sekunden efter att du njutningsfullt fört  läpparna mot kanten och fyllt munnen, infinner sig en känsla av besvikelse då inget som din mun upptäcker kommer i närheten av den föreställning och förväntning du just hade intalat dig.

Skall du enkelt förstå hur det kommer sig att något som du uppfattar smakar olika beroende på hur det presenteras, häller du upp samma dryck i fyra olika glas. Glasets utformning kan nämligen hjälpa dig att uppleva drycken på olika sätt.

Vår förmåga att detektera smak bygger på att vår tunga och gom har receptorer som skickar signaler till hjärnan om vad som ger dem en retning. Av grundsmakerna så är det bara smaken av beska som alla människor upplever på samma ställe. Det är i svalget och på tungroten. Förklaringen är rent biologisk. Generellt är giftig föda besk och för att människosläktet skall överleva så detekterar vi beska i svalget för att kunna ha möjligheten att kasta upp något som ger oss signalen livsfara. Denna förmåga uppträder först vid tre års ålder (därför reagerar inte spädbarn på beska). Kvinnor har en något högre förmåga att detektera beska av den enkla anledningen att utan dem dör människan ut.

För smaken av sött, salt, surt och umami finns det generella ”zoner” på tungan där smakerna upptäcks. Jag undviker att redovisa var, då det är personligt och du har en stor hjälp av att själv ta reda på var du känner dessa smaker då det är stora individuella skillnader. Ta ett tops och stryk på olika delar av tungan med respektive grundsmak.

Enklast att förklara vikten av kärlets utformning blir att exemplifiera med en kopp kaffe! Vår klassiskt melittabryggda kaffekopp är något som vi alla känner igen och en smak som vi kan enas om med ganska stor samstämighet. Kaffe domineras av grundsmaken beska, därför är också den mest lämpade formen på koppen att den har en bred omkrets. Då presenteras det vi dricker tidigt på tungan och över hela tungan. Skulle du välja en kopp med liten diameter kommer kaffet presenteras bak på tungan och grundsmaken beska kommer att dominera ännu mer.

glas1-2

En champagneflöjt må vara stilig och förmedla viss elegans, tyvärr är det nog den enda fördelen dessvärre. Grundsmaken som dominerar i champagne är syra. En champagneflöjt som har en liten diameter kommer att presentera vinet bak på tungan, vi tappar alla de små fruktiga nyanser som vinet uppvisar i sin attack, kvar står vi med den utvecklade smaken och en markerad syra. Väljer du att servera champagne eller vilket syrerikt vin som helst i ett normalt vitvinsglas kommer du genast upptäcka fruktsötman i vinets attack som kommer att balansera den aggressiva syran.

glas2-2

Talar vi om öl så gäller samma principer. Serverar du ett klosteröl eller en porter ur ett standard pilsnerglas typ Pilsner Urquels, så kommer ölet att presenteras långt bak och inte få möjlighet att ge sig till känna. Öltyper som domineras av beska typ IPA, Dipa eller välgjord Pils mår bäst av att presenteras i ett glas med mediumstor diameter. Är glaset för brett utsätter vi ölet med för mycket syre och ölet kommer upplevas platt eller helt enkelt off. Extremglaset torde vara den typ som Duvel har. Glaset har dels en bred diameter dessutom är kanten svagt böjd  utåt! Här presenteras allt du dricker så tidigt som möjligt och över hela tungan! Dryckens attack är tydlig markerad och den utvecklande smaken blir som ett kreschendo!

Glas vars öppning är mindre i omkrets än glasets ekvator, skall du sällan eller aldrig fylla högre än till just ekvatorn på glaset. Ideén med att smalna av öppningen är att samla upp alla lättflyktiga dofter för att vi som konsumenter skall kunna uppleva hela dryckens alla dimensioner.

Detta är en hel vetenskap, men grunderna är inte så komplicerade utan rätt logiska. Kärlets material är också viktigt, men man kommer långt på glas. Kaffe, The, öl och vin dricker jag aldrig ur papper eller plast behållare. Jag kommer aldrig ha så lite tid att jag måste ta med en espresso i pappmugg! Seriöst! Hur lång tid tar det att stjälpa i sig en espresso? Tror ändå att det mest ologiska vi håller på med är att servera mousserat vin i plastflöjt medan vattenkaraffen och vattenglas står serverat vid sidan av? I ren överlevnadsinstinkt går jag till vattenstationen och tar mig ett riktigt glas. Min devis blir således: ”Hellre Krug ur duralex, än cava i plastglas”!