Vi är inte världsmästare i allt. Eller varför tror vi att andra skall intressera sig för pseudorecensioner?

Jag blir så lack! Vem inbillar människor att om de har gjort ett restaurant besök, druckit ett vin eller en öl, att vi har ett ohämmat intresse för att läsa ”den vanlige konsumentens” utlåtande?

Jag är ledsen, men nu har det gått för långt med dessa rating-appar och utlåtande forum. Innan jag presenterar själva problemet så är det väldigt intressant att ställa sig frågan med vilken bakgrund levereras ett utlåtande? Vad gäller dryckes-appar är det roligt att konstatera att desto senare på kvällen desto fler drycker och högre poäng! Vad gäller Tripadvisor, google+ med flera blir det nästan löjligt om man läser igenom omdömena noggrant. Klagomål på trivialiteter ges sådan tyngd och lågt betyg att verksamheten borde stängas. Eller verksamheten rosas till himmelens höjder av lokala fan-klubben. Som exemplet med landsortskrogen som fått en recension med högsta betyg av grannen i byn!

Gemensamt med alla dessa utlåtanden är att de är skrivna av ”vanliga” människor (Eller kontrakterade att skriva som ”vanliga människor” för att ge höga betyg/omdömen.) som generellt inte har större leverage än ”livslång erfarenhet” i ämnet. Det mesta du får ut av att läsa deras tyckande är att du får veta hur trevlig eller otrevlig  upplevelsen var. Vad vi däremot inte har en susning om är varför och hur personen har kommit fram till sin slutsats.

Nyligen bevisades det hur tydligt ”den vanliga” människan rent ut sagt ljuger, bara för att verka initierad/kunnig. Då man på Tripadvisor lade upp ett fake-krog konto, med matbilder gjorda av rakskum och en telefonsvarare som meddelade att inga bokningar kunde tas emot då de var fullbokade. Detta hindrade dock inte ”den vanliga” människan att fylla på med djuplodade och initierade recensioner över besöket!!!

Problemet med dessa ”vanliga tyckare” är att de tillmäts så långt mycket mer än deras kompetens (som i bästa fall är grundläggande) kan ge. Effekterna är så långt mycket större än vad ”den vanlige” förstår! Ett bryggeri kan behöva lägga ned på grund av tyckanden som fått betydligt större spridning än vad de har substans till. Anställda på restauranger hängs ut och får personliga omdömen för att någon blivit ”kränkt” av att Cappucinoskummet glidit över kanten ned på tallriken och enligt bifogat foto! lyckats lägga sig under och lyfta skeden!

Beviset för min tes om att det är pseudorecensioner som inte borde ha något inflytande över huvud taget är om vi läser Systembolaget statistik över de 20 mest sålda champagnerna över jul och nyår. Där det endast är i min mening (-Jag har på fötterna i detta ämne, tro mig!) sex (6) stycken som är intressanta att servera. ”Den vanliga” människan frossar uppenbarligen i ovetandets träsk och låter uppenbarligen prislappen styra. Exakt samma gäller de tio mest sålda ölen (läs min gamla blogg) där ingen öl är direkt serveringsbar, men en och annan kan inmundigas under direkt dödshot!

Appen Vivino måste vara bland det djävligaste, där människor sitter på krogen och fotograferar etiketten för att se vad retailpriset är och vilken rating vinet har! Restauranten skall då motivera sitt påslag och förklara varför man valt ett vin med den poängen! Detta då sanningen är att vinmarknaden är en av de mest genomlysta och konkurrentutsatta marknaderna. Jag kommer krossa många semester illusioner nu: Men jag är ledsen, du kan inte fynda pris/kvalitet på din semester. det där fantastiska vinet i den lilla byn som trampats av de lokala skolbarnen och som kostar som en liter mjölk hemma i Sverige. Det är inget fynd! Vore det sååå faantastiskt! Så skulle vinet ha upptäckts för länge sedan och efterfrågan tryckt upp priset. När det kommer till mat och dryck sätts priserna internationellt och då får du vad du betalar för. Vittryffel kostar ca SEK 250.000/kg Äter du då en tryffel pasta med svamp i, för €10 så är det inte vit tryffel utan smaken kommer från tryffel olja! Samma sak med vin, Chateau Auson 2006 klockar in på € 450. Betalar du då 90 kronor (€9) för ett glas så är det inte en tungviktare Bordeaux i glaset!

Det kan ju omöjligen vara så att ”den vanliga” människan besitter en hemlig kompetens som bara kommer fram bakom tangentbordet, medan hen i det dagliga livet springer och handlar mediokra produkter för att inte skylta sin väl gömda begåvning.

Vi måste sluta att tillmäta rating-sidor och -appar någon som helst vikt, då kollektivet bevisar att de besitter en grundlös kompetens. Skall du läsa recensioner och på förhand få reda på karaktären/kvaliteten eller upplevelsen så blir det att läsa bloggar och inlägg från fackpersoner och riktiga nördar som brinner för ämnet! Där kan du ta del av ”sanningen”, då dessa personer besitter en sakkunskap som få orkar och hinner förvärva. En upprättelse till alla ämnesnördar som verkligen kan bidra och upplysa oss ”vanliga” människor.

God jul!

 

 

 

Annonser

Kroatien, är som det en gång var…

Bortom Kings Landing, Stradun och klippbad kan man med hjälp av en hyrbil växla upp sin vistelse i den del av Kroatien som kallas Dalmatien. Dubrovnik är sjukt vacker med sina skyddsmurar och att gå tunt i gränderna några kvällar, oplanerat slinka in på någon bar som är ett hål i väggen eller sitta vid stadens minikopia av spanska trappan och lyssna på en konsert har verkligen sin charm.

Jag har haft förmånen att besöka Dubrovnik ända sedan slutet av 70-talet. De största förändringarna efter den serbiska aggressionen är  alla nya tak i gamla stan, men mest att alla dubrovnikbor har skaffat bil. Därmed har den lilla staden på ca 50 000 personer anlagt en kontinental citykänsla med bilköer.

Vill du däremot ha en stillsam lugn och avkopplande semester rekommenderar jag att Ni hyr bil och tar riktning norrut med sikte på Marco Polos födelseplats Korcula (Ön tillhörde Venedig så därför räknas han i historieböckerna som Italienare). Ni kommer inte bara få uppleva en otroligt vacker bilresa, Längs färdrutten finns det två obligatoriska ”pit-stop”. Det första är i den lilla byn Mali Ston där ni stannar till och köper upp er på de lokala ostronen som odlas i viken precis utanför.

Detta bildspel kräver JavaScript.

På väg mot det andra ”pit-stopet”  Trstenik, passerar Ni europas ”kinesiska mur” som utmärkte Dubrovniks gräns mot Venedig. I Trstenik har vinmakaren Grgich  ett show room och byn är huvudorten för supervinläget Dingac. Dingac är tunga, eldiga och konsentrerade rödviner fulla med lokalprägel men klart internationellt gångbara. Min personliga favorit är Krivic. Om han vill, och ni får chansen skall ni prova hans ”bracchetto”-ish som jästs i öltunna.

Detta bildspel kräver JavaScript.

För att fortsätta mot Orebic och färjan till Korcula, tar ni den smala vägen genom vinläget Dingac och tunneln för att komma ut i mitten på halvön Peljesac. Vägen mot Orebic tar er mellan vingårdar upp mot bergen och Ni får en hisnande tur på klippväggen ned mot färjeläget!

På väg hem.

kor2

Korcula! Ön som tillhörde Venedig har även  varit en engelsk koloni, men de engelska influenserna lyser med sin frånvaro. I Byn Lumbarda på öns sydspets växer en antik druva som heter Grk (Greken). I karaktär påminner den om druvan Torrontes. Hög aromatisk, låg syra och hög alkohol. Min personliga favorit görs av Cebalo då den är krispig och fungerar helt fantastisk med grillad fisk, skaldjur, sardeller eller ostronen från Ston!

korcul2

Lumbarda kan också skryta med kroatiens få sandstränder. Har du packat ned cycklop och simfötter finns det på ön otaliga laguner att snorkla och fiska i. Med bil finner ni enkelt er egen privata strandbit.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Turisttrycket är relativt lågt så det finns gott om plats att vara själv på. En annan stor fördel är att fiskmarknaden inte behöver besökas på okristlig tid. Det räcker med ett morgonbesök innan frukosten. I Dubrovnik bör du däremot vara i fiskhallen vid öppning kring femtiden.

riba

korcula4

Skulle Ö-livet börja kännas begränsande finns det otaliga strandhugg och smultronställen längs kusten. En bedårande utflykt som tar en dag med övernattning tur och retur, är att köra vägen längs floden Neretva upp till Mostar. När hungern slår till skall Ni leta efter skyltar det står ”janjetina” på. Det är helgrillat lamm som grillas med mångårig rutin och tradition. Förutom den grillade geten i Argentina så är detta det bästa grillade jag fått! These guy’s know BBQ! Kanske kommer rutinen från seden att i princip grilla det mesta?

janjetina-2

Bara tio veckor kvar till värmen! Fredagsmys v.2, SB#1320

I Köln härskar en alldeles egen tysk ölkultur. Frågar du någon som inte suttit på barerna i Alter Stadt med ett Eisbein om Kölsch får du troligtvis ett nedlåtande leende som kryddas med en rynka på näsan. Kölsch ses inte som ett ”stort öl” av ölkollektivet.

Ända sedan mitt besök till Köln i mitten på 90-talet har jag haft en fling för just Kölsch! Jag minns då någon kring -97, började importera Küppers Kölsch och jag hämtade ut lådvis på Systembolaget som låg på Norra Stationsgatan. Bilen gick baktung ut till Dalarö där svärfadern (som jobbat i Köln) mötte upp med ett aldrig så välkomnat leende.

Sedan snart ett år har vi begåvats med Gaffel Kölsch i ordinarie sortiment, vilket är något som vi konsumenter bör uppmärksamma att Systembolgets inköpare har tagit mod till sig och breddat produktutbudet med en nischprodukt. Kölsch är nämligen ett av de få överjästa ölen som produceras i Tyskland. Helt i enlighet med de tyska renhetslagarna men istället för den klassiska pilsnern så har man i Köln en ”Pilsnerale”. Ölstilen är lätt med inlindad humlebeska. Tyskarna kallar det ”würzig”, och visst kan jag med stor portion kreativitet finna en not av färsk timjan. Gaffel Kölsch har för ölstilen en förvånansvärd fyllighet och längd som avslutas med närvarande beska. Den moderata alkholmängden på 4,8% gör att samvetet inte blir alltför sargat då det gärna, nästan tvångsmässigt slinker ned en extra. Betyg 4/5 med hysteriskt hög hinkabilitet!

Då priset är markerat under SEK 20 /fl, borde detta vara en ultimat utmanare till all maskinlager. Kölsch är Europas motsvarighet till amerikansk och mexikansk ”kanotöl”, men med så mycket större smak och själ! Den här ölen kan med gott samvete placeras under den gamla devisen ”En öl för mycket är precis lagom”!

The European equivalence to the American and Mexican ”Canoe-Beer” could be the Kölsch-style, a beer only brewed in Cologne. The difference is definitely the quality and the spirit. It’s fermented like an ale but a pils in it’s appearance. With hopy and spicy taste with a lingering bitterness in the finish. This a beer accompanying all light dishes or just as social beverage while shooting pool. Rate 4/5 with a hysterical high leveled drinkability.

Med gutta på hyttetur…

Vännen B utlovade storartat fjällfiske vid sin stuga, med endast drygt tre timmar från Oslo! På morgonen dagen innan ringer han och ber mig att hänga på vinterdäcken ”Ifall snö kommer”. Så på fredagen 13:45 efter ett planerat lunchmöte, taxade en svenskt fullt utrustad äldre S80 ut ur den norska huvudstaden. Med tankstopp, lunchpaus och komplettering på ”polet” i Lillehammer var klockan en bra bit efter 22:00 innan vi slog upp ytterdörren till hytta. De utlovade ”dryga tre” timmarna var effektivt sex och en halv. Då dagsljuset försvinner vid 17:30 hade jag inte sett något sedan Lillehammer. Jag kunde  snabbt konstatera då jag klev ut ur bilen att jag var utom google-reach, fem satelliter visade sig och smyckade en särdeles stjärnklar kväll, jag hade med andra ord hamnat riktigt djupt ute i den norska fjällvärlden.

Efter en enkel måltid konstaterades att båten måste inspekteras. Båten låg snyggt vänd uppe på bryggan och såg ut att passa morgondagens utlovade fiskebonanza! Jag svepte med LED-lampan över sjön och upplevde den extremt blank, tittade ned från bryggkanten och ser hur lampan reflekterades vackert i den spegelblanka decimetertjocka nyisen! Vi vände tillbaks in i stugvärmen och konstaterade att om det skulle bli fiske så blev vi tvungna att skaffa både borr och övrig utrustning.

På grund av det infrysta fisket så bestämde vi oss för att det fick bli ”the scenic route” till västkusten och Åndalsnes för att skaffa fisk, köttet var redan inköpt på vägen upp så det passade bra att ta en tur till kusten. Jag är glad för att ha fått uppleva något så smärtsamt vackert! Även om det var med tydlig nervositet bilen passerade under ”Mannen” som är på väg ned för berget, bevisligen nedan så hänger den kvar! Trollväggen som reste sig majestätiskt  vid sidan av vägen med sina skarpa topppar. Vi tog av och följde Trollstigen mot Geiranger som skall upp på allas Bucket-list! Bedårande vackert och dramatiskt!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Besöket i Åndalsnäs kan lätt avklaras med en fantastisk fika i ramboden, men den enda levande fisk var sill som gick i hamnen. Ingen av butikerna i denna kustby hade färsk fisk! Inte det minsta nedslagna vände vi tillbaka och fick uppleva den vackra bilvägen från andra hållet.

Kvällen blev fylld av matlagning med huvudingrediens lokal råvara men kanske med ett ”vri”? Ett osedvanligt välutrustat stugkök räddade vår fortsatta matlagning. Dock hade de inte en rökpistol så en burk för konserverade päron fick byggas om till en temporär rök som fylldes med Earl Grey Te!

Första rätt är Raked (Fermenterad) Ishavsöring, rökt mandelpotatis, potatismos med prästost, ett flarn av den Norska gammelosten och dill. Ganska nöjd själv!

 Andra rätt: Åhlborgsgravad Reninnerfilè med Prästost och persilja

Tredje rätt: Picklat Ripbröst på smörstekt tunnbröd, med gårdsbacon, enbär, Huldreost pasta lock och bakad körsbärstomat

Fjärde rätt: Rentartar på friterad sötpotatis och grillad lime

Femte rätt: Gubbost fylld Ripa Wellington med rödvinssky (ej på bild)

Dessert med Nutellagelato i karamelliserad tunnbrödskorg

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tack till mina vänner som gjorde denna helg möjlig!

The friend B, promised  us a magnificent mountain fishing at his cabin, with only just over three hours  drive from Oslo! In the morning the day before he calls and asks me to switch on to winter tires ”If the snow comes”. So on Friday 13:45 after a planned lunch meeting, a Swedish fully equipped older S80 rolled out of the Norwegian capital. With tank stop, lunch break and a filling of the stocks at the ”monopoly” in Lillehammer, has the time passed a good distance after ten o’clock before we opened the front door to the hut. The promised ”more than three” hours was effective six and a half! When daylight disappears at 17:30, I had not seen anything since Lillehammer. I quickly realized when I stepped out of the car that I was out of Google-reache, five satellites was spoted in a glimt at this clear night, I could conclude that we had landed in to the wild in the Norwegian mountains.

After a simple meal, the boat for the coming days of fishing, where to be inspected. The boat was nicely turned up on the bridge and looked fit, for the up comming fishing bonanza! I pointed the LED-light over the lake and experienced the extremely polished looking surface, and saw how the light was reflected beautifully in the glassy inches thick new ice! We turned back into the warmth and noted that it would be ice-fishing, and we had to acquire drilling and equipment for it.

Because of the frozen fishing we decided to take ”The senic-route” to the west coast and Åndalsnes to get fish. meat had already been acquired on the way up so it was a good reason to take a trip to the coast. I am happy to experience something so painfully beautiful! Even if it was with obvious nervousness the car passed under the ”Mannen” rock, who is on its way down the mountain. Evidently below, it still hang in there! Troll Wall, which rises majestically on the side of the road, with it’s sharp tops. We took off and followed Trollstigen towards Geiranger to be on everyone’s bucket-list! Adorable, beautiful and dramatic!

The visit to Åndalsnäs can be easily accomplished having a great snack in Ramboden coffe shop, but the only live fish was herring that went into the harbor. None of the stores in this coastal village had fresh fish! Not in the least discouraged, we turned back and got to experience the beautiful road from the other side.

The evening was full of cooking with main ingredients of local food, but perhaps with a twist? An unusually well-equipped lounge and kitchen saved our continued cooking. However, they had not a smoking gun, as a jar of canned pears were rebuilt to a temporary smoke, filled with Earl Grey Tea!

The first course: Raked (Fermented) artic trout, smoked potatoes, mashed potatoes with Prästost,and  a piece of the Norwegian ”Gammel”-cheese and dill. Pretty happy myrself!

Second course: Åhlborgsgraved Reindeer filè with Prästost and parsley

Third course: Pickled breast of grouse on buttered bread with farm bacon, juniper, Huldreost, pasta lid and baked cherry tomatoes

Fourth course: Reindeer Tartar on fried sweet potatoes and grilled lime

Fifth course: Gubbost filled Ripa Wellington with red wine reduction (not pictured)

Dessert Nutella gellato in karameilserad bread basket

Lissabon. Huvudstaden för en ”foodie”.

Mitt femte besök i Lissabon kräver en summering av alla intryck. Jag återvänder hela tiden tillbaka dit och kan helt enkelt inte bli mätt och tröttna. Staden är hanterbar till sin storlek, ändå är det delar och kvarter av staden som jag inte hunnit med. En av faktorerna är att Lissabon, mat och vinmässigt lyckas leverera den absolut högsta lägstanivå som jag någonsin upplevt.

Oavsett om du väljer fisk, skaldjur eller kött så är basråvaran av så hög klass att den enklaste  gatuköks-bifana (smörgås med grillat kött) kommer att vara fantastisk. Jag som dagligen håller mig så långt som möjligt ifrån fläskkött, beställer utan tvekan ”Porco Preto”. På vinsidan är det på samma sätt. Standardvin från €4,5 kommer sällan göra dig besviken, snarare tänds en nyfikenhet. Kliver du upp mot €10 flaskan pratar vi prestigenivå och det är din egen kunskap som sätter prisvärdet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Fortsätt läsa ”Lissabon. Huvudstaden för en ”foodie”.”

A foodie tour..

För två sommrar sedan gjorde jag en fantastisk resa tillsammans med min son. Vi har alltid trivts i varandras sällskap så jag tänkte en road trip skulle passa oss. Med hyrbil tog vi sats ut ur Barcelona på en tio dagars tur runt Pyreneerna.

Vi hade utrustat oss med en karta från hotellet och 15 podavsnitt med P3-dokumentär. IBIS-kartans tillförlitlighet visade sig svaja redan på guidningen ut ur Barcelona upp mot Andorra, så vi blev något sena i starten på vår resa. Däremot fick vi en god uppfattning om Barcelonas västra förorter vilka vi passerade i alla riktningar innan vi hittade rätt väg upp mot bergen.

I Andorra gick vi ”all in” och stannade på shoppingcentrum för att upptäcka att ”skattefritt” inte betyder speciellt enormt reducerade priser. I alla fall inte så reducerade att det motiverar en dedikerad resa för shopping. Visst är det något billigare, men inte så du får något uppgraderat bälte i shopping. Så vi intog en högst ordinär lunch typ steake frites. Vi letade upp vår parkerade Fiat 500 och lät den arbeta sig upp längs berget mot Frankrike.

Genast vi passerade gränsövergången vaknade Frankofilen i mig och jag tyckte att allt vi såg och alla dofter som strömmade in genom de öppna bilrutorna var helt fantastiska. Vi följde bergets nordsida genom ett av de värsta somarregn vi upplevt fram till Pau, där vi hade bestämt oss för att övernatta.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Givetvis serverades tonåringen en Tournedos storlek gigantor! Själv fick jag hålla mig till ett ankbröst som jag kan minnas smaken på än idag! Om vår matresa började svajigt i Andorra så satte Fransmännen nivån på resten av resan.

Vi lämnade Pau och tog oss till kusten, Biaritz blev nästa anhalt och vi fick vårt första möte med dessa Pinxos som skulle bli basfödan i en vecka! Vi hade tur att pricka in marknaden och Biaritz visade sig från sin bästa sida. 

Till vårt basläger på atlantkusten hade vi valt en trött liten spansk by som heter Zarautz mellan San Sebastian och Bilbao. Bra strand med magert restaurangutbud, om du inte är ute efter pizza och gin tonic, för då är detta ”the place to be”! Andra dagen åkte vi in till San Sebastian och vi förstod snabbt att vi valt en något felplacerad plats att bo på.

San Sebastian är en plats jag vet att jag kommer att återkomma till. Den kulinariska nivån är skyhög, du kan ligga på stranden mitt i staden och det finns ett rikt kulturutbud att ta del av då du ledsnat på sand i kläderna. Antalet restauranger och Pinxos-barer är lika oändligt som variationerna på pinxosen. Staden har en avslappnad stämning men ändå med en citypuls

Efter några dagar, och tro det eller ej! -men vi började faktiskt tröttna lite smått på dessa fantastiska småmackor, packade vi vår bil, och tog oss tillbaka till bergen och upp till det mytomspunna Pamplona.

San Fermin-festivalen med dess tjurrusningar som beskrivits av Hemingway är väl det man förknippar främst med Pamplona. Bekanta till mig som försökt att återuppleva ungdomssynder och deltagit de senaste åren avråder från att delta idag, då det helt enkelt har blivit för farligt på senare år. Undviker du själva San Fermin-festivalen och besöker Pamplona kommer du få uppleva en charmig bergsstad med fantastisk mat och ett verkligt trevligt bemötande. Med alla skinkor som hänger i taken går det inte att undvika att äta denna svarta Iberico-gris som serveras på alla upptänkliga sätt.

IMG_0561

 

in shopping. We took a very ordinary lunch type steake fries. We found our parked up Fiat 500 and let it work its way up the hill toward France.


Right away we passed the border crossing the Francophile within awoke, and I felt that everything we saw and all the scents that poured in through the open car windows was completely amazing. We followed the mountain’s north side through one of the worst we have experienced summer rains to Pau, where we had decided to stay overnight.

The teenager was served a TourMotorvägen ned till Barcelona var smidig då det var en flight hem som skulle passas, men den vägtull du kommer betala samlar lätt upp till en förstklassig hotellnatt! Drygt 2000 kostade kalaset att ta motorvägen. Så nästa resa blir på småvägar och en extra hotellnatt.

 

Two summers ago, I made a fantastic trip with my son. We have always enjoyed each other’s company so I thought a road trip would suit us. With the rental car we hit out of Barcelona on a ten-day tour around the Pyrenees.

We had equipped us with a map from the hotel, and 15 pod-casts with P3-documentary. The IBIS map’s reliability was found to sway already on tour out of Barcelona up towards Andorra, so we were somewhat slow in the beginning of our trip. However, we got a good idea of Barcelona’s western suburbs which we passed in all four directions before we found the right path towards the mountains.

In Andorra we went ”all in” and visited shopping centers to discover that the ”tax-free” does not mean special hugely reduced prices. At least not so reduced that it justifies a dedicated trip for shopping. Sure it’s slightly cheaper, but not so you get an upgraded belt nedos size Gigantor! I myself had to stick to a duck breast that I can remember the taste of today! If our culinary journey began swaying in Andorra so put the French level up, of the rest of the trip.
We left Pau and took us to the coast, Biaritz was the next stop and we had our first meeting with these Pinxos that would become the staple food for a week! We were lucky to pinpoint the market and Biaritz showed itself from its best side.
For our base camp on the Atlantic coast, we had chosen a tired little Spanish village called Zarautz between San Sebastian and Bilbao. Good beach with weak selection of restaurants, if you are not looking for pizza and gin tonic, because then this is ”the place to be”! The second day we went to the San Sebastian and we quickly realized that we have chosen a somewhat misplaced place to stay.
San Sebastian is a place I know I will return to. The culinary level is sky high, you can lie on the beach in the town and there is a rich cultural scene to take note of when you are tired of sand in your clothes. The number of restaurants and Pinxos-bars is as infinite as variations on the pinxos. The city has a relaxed atmosphere but still with a city pulse

After a few days, and believe it or not! But we actually started to tire a little bit on these amazing little sandwiches, we packed our car and took us back to the mountains and up to the mythical Pamplona.
IMG_0549

San Fermin festival with its bull rushes as described by Hemingway, is what you primarily associates  with Pamplona. Friends of mine who tried to relive the sins of youth, and participated in recent years, advises not to attend today, then it simply has become too dangerous in recent years. Do you avoid the San Fermin festival and visiting Pamplona, you will experience a charming mountain town with great food and a really nice welcome. With all the hams hanging from the ceiling, you can not avoid eating this black Iberico pig which is served in every imaginary way.

Using the highway to Barcelona was easy because it was a flight home that would fit, but the toll you will pay collects easily up to a first-class hotel night! More than €200 cost the party to take the highway. So, the next trip will be on back roads and an extra hotel night.