Fredagsmys v5,SB#89928.

Att skörda sig igenom Systembolagets nio mest sålda öl under beteckningen IPA var betydligt trevligare än att tröska igenom Systembolagets tio mest sålda lager som jag gjorde året innan. Till brovningen hade jag även bjudit in Ballast Point’s Sculpin IPA som har varit representerad på Systembolaget sedan Juli 2014, men inte kvalat in på topp nio?

Ballast Point Brewing Company är verkligen en äkta craft beer saga. Det hela började i bakrummet till en Home Brew Mart i San Diego. Då man bevisligen bryggde god öl, inte bara var ett varumärke bland initierade och medaljerna började rulla in, blev bakrummet i början av 2000 för litet och fler produktionsanläggningar sjösattes. 15 år senare (2015) gick man på börsen och inom ett år blev Ballast Point uppköpta av Constellation Brands.

Av någon anledning har det tagit tid för ölet att hitta hit? Detta till trots att Ballast Piont har ansets vara en av förgrundsbryggerierna bland San Diego Craft beers och sedan början av 2000 skördat hem tonvis av medaljer har varken våra importörer eller SB visat bryggeriet någon större uppmärksamhet.

Ballast Point Sculpin IPA, är klart gul i färgen, Doften är generös av aprikos och grape. Smaken har en kort fruktig attack som lämnar tidigt, men ger en enkel smak av  aprikos. Beskan är integrerad och följer med till slutet utan att bli oljig och dominant. Jag känner att de på slutet har torrhumlat med Amarillo men måste vara upplandad med Citrix eller Simcoe då det finns en torr frisk lime ton. ABV på 7% är väl integrerad i ölet och ingen konstig sötma som ligger ovanpå. Betyg +3/5 med hög hinkabilitet. Det är en öl som är lätt att ta till sig, den känns personlig och välgjord och kan lätt serveras till de flesta ”fredagsrätter” som man i hast slagit ihop. Själv kommer jag ha den med på isfisketuren i februari. Den kommer sitta som en smäck i en snödriva med vårsol!

Som jag tidigare antytt är inte IPA mitt första val och i de fall jag funnit det vara sjukt bra, så har det visat sig vara dubbel IPA. Så det var med skyhöga förväntningar jag fick prova Ballast Point Watermelon Dorado.

Men tyvärr ”där går grånsen för vad jag pallar”. Med Magnus Ugglas låt ”Jag mår illa” som kryper fram i mitt minne, blir den här ölen ett monumentalt landmärke för att undvika oprovad västkust IPA. Jag släppte även lös den tålmodiga Chalmeristen för att dubbelkolla om jag hade fel. Han smakade, tittade på mig och tog trappen med älgkliv för att få låsa dörren. Jag är ledsen men jag kan inte ens säga ”äckelgod” dvs att den skulle vara så skruvad att den är kul att fortsätta dricka. Det är en öl som visar hur galet det oftast går med Amarillo. Det här ölet tillsammans med Oppigårds Amarillo är ett lysande exempel på det jag tidigare konstaterat, ”Amarillo a sign to avoid”! Betyg 0,1/5 obefintlig hinkabilitet

Jag blir gråtmild……………

 

För ett tag sedan konstaterade jag att humlesorten Amarillo är ölvärldens motsvarighet till vinvärldens Pinotage. Ser du namnet på flaskan skall du se det som en uppmaning att undvika. När det är bra så är det fantstiskt, men det är alltför sällan det når dessa nivåer!

Jag och Jerry Lindahl (som minst sagt är väl bevandrad i öl), konstaterade en sen midvinterkväll hur unisont trötta vi var på dessa humlebomber. IPA, APA, DIPA eller vad du nu hittar på den inovativa etiketten. Kanske börjar vi komma tillbaka till där vi var för ett par år sedan? Vad är det för fel på en hederlig äkta pils? Det finns gott om pils med hög beska om det är den du söker. När drack du en Jever senast? Dessutom och kanske det som är lätt att glömma, är att en klassisk Pils fungerar alldelens utmärkt till vårt kök rent generellt

Men….så kommer det. Som jag nämnde i inledningen, ibland vid några få tillfällen har du den kall och skummande i din hand. Ölet som ritar om kartan, som ger nya definitioner och sätter en ny standard.

När Stone’s Ruination kom för över 10 år sedan var det en humlebomb på glas. Sprängfylld med aromatiska och fruktiga smaker. Dessutom avslutades det hela med ett cresendo av stenhård beska som fick mig lyriskt tänka på varunummer åtta (Reimersholms bäska). Den nya Ruination 2.0 har uppgraderats. Ruination’s humletoner kom av Simcoe, Citra och Azacca och ölet var minst sagt brutalt på alla sätt. 2.0 har kompleterats med Centenial och smakerna har gått ihop i ett equilibrium! Det finns inget som spretar i smakbilden utan ölet har blivit helt komplett! Om du lyssnar på Brahms så är det en bra liknelse på hur smakbilden ser ut. Det är stort, brett och kraftfullt i total harmoni!

Betyg 5/5

A while ago, I noted that  Amarillo is equivalent of Pinotage. Do you see the name on the bottle, you should see it as a call to avoid. When it’s good, it’s subtle, but it is too rare it reaches these levels!
Me and Jerry Lindahl (to say the least, is well versed in beer), noted a late midwinternight how tired we were in unison on these hops bombs. IPA, APA, DIPA or whatever you find on the innovative label.

Maybe we’re getting back to where we were a few years ago? What is wrong with an honest genuine pils? There are plenty of pils with high bitterness if it is what you are seeking. When did you have a Jever last? In addition, and perhaps it is easy to forget, is that a classical Pils works well with our Scandinavian cuisine in general.

But …. it will. As I mentioned in the introduction, sometimes, on a few occasions, it is cold and foamy in your hand. The beer that redraws the map, giving new definitions and sets a new standard.

When Stone’s Ruination came over 10 years ago it was a hop bomb on the glass. Bursting with aromatic and fruity flavors. Moreover ended it all with a cresendo of fierce bitterness that made me think of lyrical item number eight (Reimersholms Baska) at the monopoly. The new Ruination 2.0 has been upgraded. Ruination’s hop tones came out of Simcoe, Citra and Azacca and the beer was to say the least brutal in every way. 2.0 has been komplete with Centenial and flavors have joined forces in an equilibrium! There is nothing that sprout in flavor image without the beer has become completely full! If you listen to Brahms, it is a good analogy of how the taste picture looks. It is big, wide and powerful in total harmony!

Rating 5/5