Jag förstår! Men kan inte riktigt ta till mig det…

Nu har jag provat öl från The Beerbliotek och jag börjar verkligen känna mig som en idiot! Jag är mycket medveten om vilka parametrar som styr och hur jag skall bedöma mat och dryck, så jag borde  rent intellektuellt kunna ta till mig och förstå denna producent. Det har ju hänt förr, se tidigare Blogg inlägg om To Øl, där mitt första möte med deras öl inte direkt tog mig till de höjder som den öl jag tidigare provat från samma producent.

Imperial stout utvecklades för export främst till Ryssland och Baltikum, men bevisligen blev det många strandhugg på vägen, eftersom öltypen är förlagan till vår nordiska porter. Om Guiness är originalet så gjorde man i England en något sötare upplaga. Exportvarianten till Ryssland och Baltikum var ännu sötare och mer alkoholstark och fick ”imperial” som tillägg. En imperial stout kan vara riktigt god, exempelvis håller jag imperialversionen av Dorothy Goodbody’s Wholesome Stout riktigt högt. I blogginlägget; Göteborg vs Stockholm provade jag Beerblioteks Pilsner One-O-One utan att bli vidare imponerad.

Eftersom hösten nu kom tidigare så kände jag att det kunde vara skoj med en imperial stout och hällde upp Beerbliotek, Eternal darkness, SB #30871, Imperial stout.

Ölet har en tät, brun och koncentrerad hatt. Doften är generös, söt och maltig med inslag av korinter och pion. Då du smakar på ölet möts du av en käftsmäll av sötma, smaken är bred och fylld med melass med en påtaglig aggressiv beska. Eldigheten (ABV 11%) sitter lika markerad som beskan på ”andra sidan”, Det är en kompromisslös öl, full med attityd! Men smakbilden blir spritig och spretig, den omisskännliga smaken av ”bröstsirap” ligger länge kvar. Jag skall dock köpa ett par flaskor och se vad som sker med ölet om fem år eftersom ölet känns välgjort och äkta, men som med all tydlighet inte bjuder på sin potential idag.

Hinkabiliteten är för mig ”rock bottom”, en öl räcker för mig det här året trots att jag försökte med både choklad och cigarr till.

Betyg 1/5

 

Now I have tried beer from The Beerbliotek and I start to feel like an idiot! I am very aware of the parameters that control and how to assess food and drink, so I should be able to intellectually  understand this producer. It has happened in the past, see previous Blog post about To beer, that my first meeting with a brewer didn’t immediately take me to the heights that the beer I sampled later.

Imperial stouts were developed for export mainly to Russia and the Baltic states, but evidently made many forays on the road, because the type of beer is the ancestor to our Porter. If Guinness is the original, England did so an slightly sweeter edition. Export variant to Russia and the Baltic countries was even sweeter and contained higher alcohol, and got the ”Imperial” as supplemented name. An imperial stout can be really good, for example, I’m really impressed by the imperial version of Dorothy Goodbody’s Wholesome Stout.

In the blog post; Gothenburg vs Stockholm I tried Beerblioteks Pilsner One-O-One without being further impressed.

Since fall now arrived early, I felt that it could be fun with an imperial stout and poured me an  Beerbliotek, Eternal Darkness, SB # 30871 Imperial stout.

The beer has a dense, brown concentrated hat. The aroma is rich, sweet and malty with hints of currant and peony. When you taste the beer, you are met by a punch in the face of sweetness, the taste is wide and filled with molasses with a palpable aggressive bitterness. the alcohol (ABV 11%) are equally marked as the bitterness at the ”other side,” It’s an uncompromising beer, full of attitude! But the taste picture becomes too alcoholic and sprawling, the unmistakable taste of ”chest syrup” is not far. I shall buy a couple of bottles and see what happens with the beer in a five years time, because the beer feels well made and genuine, but which quite clearly do not offer their potential today.

Drinkability is for me ”rock bottom”, a beer is enough for me this year, even though I tried with both chocolate and cigar.

Rate 1/5